I går var vi i Malmö på SKK:s Internationella hundutställning. Matte hade beslutat att vi skulle begå vår debut i lydnadstvåan där eftersom det gick så bra i debuten i lydnadsettan där ifjor. Ja d.v.s. det var ju i gamla mässhallarna men dom finns ju inte längre utan i år var det ju i stora mässtält vid Jägersro.
Matte var och kollade hundar, P-möjligheter och ringarna redan på lördagen för att förbereda sig så bra som möjligt. Hon hade nämligen begått det stora misstaget att även anmäla oss till utställningen. Chansade på att det inte skulle kollidera. Hon konstaterade att där var kallt som fasen och att vägen mellan lydnads- och utställningringarna kunde ta en stund att ta sig fram på. Och till sin fasa såg hon i lydnadsringen att det var hårt grusunderlag! Absolut inget dåligt att gå lydnad på egentligen - bara det att vi aldrig tänkt på att träna på sånt.
Enligt lagen om alltings jäklighet så krockade bedömningarna naturligtvis. Tävlingsledningen på lydnadssidan skall ha en eloge för den stora hänsyn man visade - jättehyggligt av dom! Men med facit i hand kan min matte konstatera att hon skulle ha struntat i utställningen för jag fick faktiskt jättekassa förutsättningar att klara av mitt jobb. Dåligt matte!! Med mig under armen fram till lydnaden ser vi att dom övriga fyra ekipagen i tvåan redan står inne på planen och får reda på upplägget av tävlingsledaren. Hon sliter av min sele och på med tunna utställningskopplet och pang in i ringen helt oförberedd. Och direkt på platsliggningen. Jag kan bara säga en sak - jag formligen hatade underlaget! Och det skulle man LIGGA på - ÖRK! Så jag lämnade en liten springa mellan skiten och bröstkorgen men då fick jag ett kommando till "ligg" så jag sjönk väl ner en aning till kanske. Sen gick matte och dom andra och gömde sig bakom en stor skärm. Efter en stund kändes det obekvämt så jag satte mig upp men jag blev kvar på min plats i alla fall för det vet jag ju att man ska. Men 3 minuter är ganska lång tid tycker jag när matte inte syns. Nå i alla fall - vi fick ju bara en femma i betyg så vi förlorade 20 poäng redan i starten :-(
Under mattes arm igen bar det av direkt till utställningsringen och där var det också pang på rödbetan. Vår tur meddetsamma. Jag går i championklass och det var två andra championkillar till. Jag blev trea i konkurrensen med ck och bra kritik. Jag är så innerligt trött på att vänstervarva - herre gud Tänk er själva så andefattigt! Bara springa runt och visa upp sig och sen stå som en staty när dom känner o klämmer på en. Fanns en tid när jag tyckte det var kul men det var innan lydnaden och agilityn kom riktigt in i mitt liv. Matte lovade faktiskt mig att eftersom jag inte brinner för detta längre så ska jag inte behöva ställas ut mer. Bra beslut :-)
Sen samma visa igen - under armen i fullt sken till lydnadsringen där ekipage nr 4 håller på att avsluta sitt program så återigen rakt in i ringen utan någon uppvärmning alls. Hur i hela fridens namn kan min matte vara så taskig mot mig? En bra sak är att hon faktisk insåg det själv, bara det att då var det för sent.
Naturligtvis blev min prestation undermålig p.g.a. mattes dumhet. Inte säkert att det gått lysande ändå men med tanke på hur det går på träningen så liiiiiiite bättre hade det nog gått. Kan egentligen alla momenten nu men va fasen - man é väl ingen robot heller? Matte var i alla fall jätteglad för en 7:a på fjärren som varit problematisk på sista tiden eftersom hon klyddade till det för mig och började använda handtecken också. Fast liiiite snålt tyckte hon för det enda som var problem var att jag behövde ett dk på första "sitt" och tydligen flyttade jag också fram en aning enligt protokollet. Annars var den jättebra så 3 poängs avdrag var mycket där. Men domaren lär vara en mycket sträng herre sägs det. Fast min matte tyckte att vi fick rättvisa poäng och att domaren var bra och gav relevanta och trevliga kommentarer.
Och på tal om det - gissa om det är störningar på det stället? Domaren pratade i mikrofon efter varje moment och emellanåt kom stora högtalaren in med meddelanden. Tur jag är van vid sån miljö. Och folk OCH hundar stod kloss intill ringen runt om. Spelade inte nån roll under övriga programmet tyckte matte men hon tyckte att rutan var för svårt placerad uppe i ena hörnet med bara någon meter till ringsargen och där stod naturligtvis tjockt med både folk och fä på två sidor av rutan då. Inte kul!
Men jag kan nog inte skylla på att det var orsaken till att vi nollade rutan för jag tyckte bara att underlaget måste undersökas lite bättre och att allt runtomkring var något annorlunda.
Apportering är något jag gillar skarpt så jag gjorde allt för att hålla mig i skinnet för att inte tjuvstarta. Men jag blev så frustrerad så jag bara måste resa mig upp före kommandot. Full galopp ut men väl framme vid apporten så upptäcker jag att den är sprillans ny. Måste givetvis då undersökas noga och efter det tittar jag frågande på matte som säger "apport" igen. Då gör jag det så klart och lämnar av den snabbt o snyggt. Ja det blev ju då bara en sexa i betyg.
Ja det blev mycket strul. Hoppet missar jag aldrig men här råkade jag få ett litet stopp av någon outgrundlig anledning så jag fick fråga matte vad jag egentligen skulle göra. På nytt besked från henne hoppade jag såklart och satte mig på andra sidan och inväntade kommande för återhoppet. Bara en femma i betyg :-(
Inkallning med ställande gjorde jag bra om jag får säga det själv så där fick vi en åtta :-)
Fritt följ var skittråkigt förstås eftersom jag inte hunnit få min uppvärmning med köttbullsbelöning så där släpade jag efter lite och fick bara 6,5 i betyg.
Och då blev ju såklart läggandet under gång en katastrof med mitt dåliga engegemang plus äckligt underlag.
Trots dåliga prestationer i de flesta momenten så kunde domaren ändå se något positivt med lilla mej och poängterade att det minsann inte är så lätt ens för elithundarna i denna störiga miljö. Sen blir det såklart inte bättre när man har en matte som skenar mellan två ringar hela tiden och kastar en i i händelsernas centrum utan förberedelse. Fyy på min matte!
Men något gott kom det av denna dagen i alla fall.
1. Jag slipper att stå och gå och se snygg ut i utställningsringarna mer :-))
2. Min matte är inte nervös längre på lydnadstävlingar :-))
3. Jag och matte var mäkta stolta över min son Chivaz och hans lillmatte Johanna som
glänste i utställningsringen :-))
Nä nu går jag och knyter mig igen i min nya säng som jag fick på utställningen. Ha de gott mina vänner!
