Wow vilken säsongsavslutning - sicket flyt :)

Idag var vi på säsongens definitivt sista agilitytävling. Mattes goda vän Jennie från Ystad BK (di där rälie huliganernas matte)skulle bli tävlingsledare och då hade man anordnat en tävling som kallades Halloweenhoppet. Egentligen var det nog meningen, kunde jag förstå under dagen, att alla skulle klä ut sig. Men det hade inte vi gjort för matte har inte haft tid att fixa någon utstyrsel varken till mig eller till henne själv. Jag hade ju visserligen mitt dödskalletäcke på mig när vi rörde oss inne på tävlingsplatsen, men det täcket var inte speciellt införskaffat för detta tillfälle. Det har matte knåpat ihop alldeles själv, konstigt för hon kan inte sy. Egentligen är det bara en fyrkant av en fleecefilt som hon snörpt ihop så det är bara att dra över huvudet på mig och så är det en knapp under magen. Detta är avsett för träning och det skall vara lätt att dra på och av ju utan att klydda med halsband och sånt. Hur som helst så brukar jag bli ganska uppmärksammad när jag ikläder mig detta täcke, och DET tycker jag om.

Dimmigt som attan var det när Tina o hennes pojkar kom och hämtade oss. Och dimman låg kvar lite grann efter tävlingen börjat men sen lättade den och det blev en riktigt hyfsad dag. Där var många av mina bekanta, både två- och fyrbeta, och vi minglade runt lite och hade trevligt.

Men så skulle vi ju då tävla lite också. Matte hade bara anmält oss till två lopp för hon har sagt att jag ska vila lite, dels för att jag blivit vaccinerad och dels för att jag behöver en paus säger hon. Hon var väldigt i valet och kvalet vilka lopp hon skulle välja till oss men det blev Hopp och Ag ettan till slut.
Det var 19 startande i båda klasserna och vi fick startnummer 10 och 17. Jag sprang så gott jag kunde och det räckte faktiskt. Vet ni vad? Vi fick stå överst på pallen i båda klasserna - hurra! Det är det bästa jag vet. Min matte har lärt mig en rolig grej, hon frågar: "var ska vi stå nånstans?" och då skall jag springa bort och hoppa upp på översta pallen tycker hon. Och det gör jag såklart för då får jag godis. Måste erkänna att jag nog känner mig lite viktig när jag sitter där uppe och skådar ut över massan, lite upphöjd liksom.

Nyvaccinerad

Idag körde matte och jag ut till Beddingestrand och min snälla veterinär Malin. Det var nämligen tid att jag skulle vaccineras. Nu är det ju så att jag har lite gamla, dåliga erfarenheter av det där stickeriet (blodprov var det ju då) så jag är inte överdrivet trakterad av att besöka veterinären och stå på dedäringade bordet. Man vet aldrig vad som kan hända......

Men hos Malin brukar det gå bra för matte o Malin har lagt upp en strategi. Först får jag vänta i bilen medan matte går in. Tydligen snackar dom ihop sig då för när matte sen kommer och hämtar mig så går allt fort som fasiken, ingen väntan i väntrummet där inte. Och det gillar jag för när jag får vänta där kommer jag att tänka på alla hemska saker som varit en gång i tiden och då eldar jag upp mig, fast jag egentligen vet att det inte är såååå farligt. Så när vi stiger in genom dörren står Malin där och väntar och säger "hej hej Allan" och så blir jag överflyttad i hennes famn direkt. Sen går vi meddetsamma in i det där räliga rummet och hon sätter ner mig på bordet MEN TITTA - framför mig står min snusdosa välfyllt med bitar av mmmmm...... grillad kyckling :) Matte sätter sig i stolen ett par meter framför och jag tittar ömsom på henne och ömsom på snusdosan och innan jag vet ordet av så har Malin vaccinerat mig. Då klipper jag kyckligen såklart. Liiiiite rädsla sitter ju kvar sen förr så hjärtat bankar när hon lyssnar på det förstås. Men då tog matte upp snusdosa nr 2 mitt framför ögonen på mig och öppnade saaaaakta locket och då fick jag fullt fokus på henne o snusdosan så mitt darrande och bultande hjärta stabiliserades och Malin kunde höra ordentligt.

Sen släpper Malin ner mig på golvet och kastar en handfull jättegoda torra godisbitar som jag smaskar i mig medan Malin och matte pratar om diverse ting.

Ja - så var man alltså vaccinerad igen och det gick ju jättebra! Tack snälla Malin för att du har förståelse för min lilla egenhet. Jag gillar faktiskt dig - fast bara inte så jättemycket precis just när vi är i dendärade lokalen. Men annars .......

På hemvägen stannade vi och gick en liten men härlig promenad vid Köpmansmagasinet. Solen sken men det blåste lite.

Nu ska jag vila säger matte. Vi ska bara springa en liten tävling på lördag sen är det viloperiod för det säger matte att man ska ha efter vaccinationen.

Nu sitter vi vid TV:n och myser, matte och jag. Vi har ätit vår kvällsmat och matte sitter och vräker i sig gorgonzola direkt ur paketen - med gaffel - och så har hon ett glas vin vid sidan. Då och då får jag en pyttebit. Kolla så fint jag vaktar det till henne när hon gick ut en sväng i köket. Stjäla?????? Jag????? Aaaaaldrig i livet, skulle jag aldrig göra. Men nu får jag nog min belöning för att jag var duktig.

Vi ses o hörs mina vänner. Ha de bra och var rädda om er :)

Säsongsavslutning - eller?

Ja jag bara undrar. Hörde att matte sa att denna helgen var dom sista officiella tävlingarna för vår del. Trodde hon........ Jag ska vaccineras (om det tycker jag INTE) i veckan och sen ska jag ha en liten viloperiod efter det tycker min matte, för hon har läst att det inte är så bra att jag anstränger mig för mycket då. Ja inte mig emot, bara jag får gå mina promenader och busa med kompisarna. Arbete kan jag ju vila ifrån däremot :) Så igår var vår sista (officiella i alla fall) agilitytävling och den var väl inget att direkt skryta om men å andra sidan inget att skämmas för heller. Ja vid detta laget känner ni ju till min matte så jag behöver väl inte förklara närmare. Kort sagt slutade agilityklassen med en disk. Ett pyttefel och resten jättebra, bortsett från slalomen som jag hade dålig fart i. Då trodde matte att jag skulle ha bättre fart om vi körde en vänsterslalom (i.st.f. högerslalom som det borde vara) i hoppklassen men tji fick hon. Istället missade jag ingången och sprang förbi första porten. Ja, hon kunde ju ha ropat "slalom" i samma ögonblick som jag kom dundrande ut ur tunneln men se det gjorde hon inte. Tillfällig andnöd eller vad hon nu yrade om. Så hon kallade tillbaks mig och vi gjorde om så resultatet blev 5,99 fel. Ja vi blev i alla fall sexa i klassen men det blev ju såklart ingen pinne. Fast jag har ju tagit 2 pinnar på de 2 senaste tävlingarna så slutet på säsongen har ändå varit bra säger hon. Rallylydnadstävling blev det i Helsingborg idag och där var det samma visa: kass förare. Hon gick banan så otroligt noga och präntade in alla detaljer. D.v.s. alla UTOM EN! En klurig kombination av två skyltar gjorde att hon missade att jag skulle förbli stående och starta direkt efter ingången men tyvärr lät hon mig sätta mig ner där och då kom 10-poängsavdraget som ett brev på posten. Hallå - kan man få byta förare? Så i stället för att få 96 poäng och stå på 3:an på pallen blev slutresultatet 86 poäng och en tuggpinne som jag chevalereskt delade med min kompis Zelma. Fast matte och jag var överrens om att det var bra i alla fall. Nu har jag två godkända tävlingar i rallyfortsättningsklassen. Hade suttit bra såklart med ett tredje godkänt och få RLD F som avslutning på säsongen. Sen kunde man ta en rejäl vintervila och komma igen stort till våren. Förresten så var det så dimmigt när vi kom till Helsingborg så man kunde knappt se tassen framför nosen, syns väl på filmen? Och dyngsurt var det i gräset också, usch det är det värsta jag vet. Men hygglig som man är så lade man sig i alla fall när matte sa "ligg". Nä kära vänner nu ska jag tugga vidare på mitt belöningsben som jag fick i Skurup igår. Ha det gott och sköt om er!

Ålahoppet

Ja mina vänner, så kallas tillställningen som vi var på idag. Vi var där i fjor också så man kan nästan säga att det blivit en tradition att åka dit.

Men nu är det ju så att detta går av stapeln i Åhus och det innebär att matte och jag får stiga upp innan han ni vet fått på sig skorna. Klockan ringde - hör o häpna - 04.20 i morse!!! Ja jag trodde inte mina öron. Men matte steg upp och tryckte på knappen på den förberedda kaffebryggaren samt plockade ner kylvarorna i ryggsäcken. Det mesta var gjort i går kväll för att vi skulle spara tid. Jag fick en ynka liten portion mat och sen bar det iväg ut till Gislöv för att möta upp med min kompis Nisse o hans matte Anneli.

När vi kom fram till Åhus var det kallt som attan. Matte frös (som vanligt)men så småningom tittade solen fram och det blev riktigt behagligt väder.

Vi startade som nr 22 i hoppklass 1 till att börja med och där gjorde JAG en bra insats (som vanligt om jag får säga det själv) så där gick vi minsann i mål med 0 fel och blev trea i klassen. Jag fick min andra pinne i hoppklass - tjohoooooo tjohooooo tjohooooo!!!! Matte fick en snygg kokard, ja eller jag då kanske men jag bryr mig inte om den precis, och en fin nyckelring. Sen fick hon välja pris på bordet och vad tror ni att den tossan tog - jo en burk Plaque Off! Amen hallå - fanns det inte nåt godis på bordet???? Fast matte sa att vi behövde den för i den gamla burken fanns bara till ett par dagar och att hon skulle minsann köpa nåt gott till mig som ersättning. Får nog påminna henne...........

Sen kom ju så småningom då agilityklassen. Vi har tränat mig på kontaktfält för jag blir ju så ivrig och hoppar så gärna (man vill såklart visa hur atletisk man är eller hur?) och det har gått väldigt bra på träningen på sistone. Men ni vet väl hur det är, träning är träning och tävling är tävling. Hyfsat bra gick det men när jag sprang ner för balansbommen kunde jag helt enkelt inte hålla mig i skinnet utan där blev det visst ett litet skutt. Hmmmmm..... 5 fel blev det ju då. Men för övrigt gick det som smort. 5 fel och klassens andra bästa tid - inte så illa pinkat. MEN - vet ni vad matte gör? Ja det kan ni aldrig gissa. Innan jag han stoppa henne så tar hon upp min snusdosa ur fickan och ger mig korv. Och man är ju inte nödbedd precis.... Så vi blev tamejtusan diskade för det är ju inte tillåtet att ge godis på banan. Matte sa till sitt försvar efteråt att hon över huvud taget inte reflekterat över var banans gränser var eftersom det var inhägnat av ett staket. Hon letade efter belöningslådan före starten men såg den inte. Efteråt såg hon att den stod utanför grinden där man går ut. Jaja nu kvittade det ju i och för sig eftersom vi hade 5 fel - fast vi hade fått pris annars. Ja du milde....nu gör hon aldrig det mer.

Men glada i hågen lämnar vi tävlingen och gottar oss åt pinnen i hoppklass.

Kompisen Nisse skötte sig superbra och blev tvåa i sitt livs andra start i hopptvåan så hans matte köpte en stor påse torkade grejor till honom. Den lade hon vid sidan om Nisses bur. När vi påbörjade hemfärden hörde jag att Nisse jobbade som en galärslav för att få tag i påsen och han lyckades dra in diverse godbitar i buren och snaskade på. Jag anade att han nog inte fick göra så egentligen för sin matte så jag blev tvungen att skvallra (f´låt Nisse). Så efter mitt larm stannade Anneli bilen och hon o matte öppnade bakluckan till oss och då fick dom se hur Nisse tuggat i sig drygt hälften och det låg en massa plastbitar i buren. Hoppas han inte svalt nåt sånt i alla fall. Men undrar hur han mår nu?

Nä nu ska jag knoppa in för det har varit en lååååååång och händelserik dag.

Åh vad jag blev trött idag..........

Idag var det dax igen för en sån där fruktansvärt tidig morgon. Vi skulle iväg och begå vår premiär i fortsättningsklassen i rallylydnad. Och det var inte nästgårds precis utan det skulle minsann dras iväg ända till Söderåsen. Mina tjejkompisar Bonnie och Zelma skulle också tävla där och deras klass startade 8.30 men innan dess skulle det ju hinnas med rastning, anmäla sig och lottning. Min matte tycker inte att det är nån höjdare att dra iväg långa sträckor utan sällskap i bilen - ja JAG är ju givetvis med - så det blev ju till att samåka. Det innebar att vi blev upphämtade klockan kvart över sex i morse. Jaaa, ni läste faktiskt rätt.

Bonnie och hennes husse Boris tog täten och Zelma och hennes matte Maria och min matte och jag följde efter. När vi kom fram gick vi en ganska rejäl promenad och jag hittade spår av en jätteläcker tjej som luktade väldigt lovande men jag såg tyvärr inte röken av henne. Sen fick vi vänta i bilen när mattar o husse gick och skötte sitt i klubbstugan. Men det var okej för det var precis lagom väder i morse, d.v.s. min matte frös och då brukar det vara bra - för mig alltså.

Töntig klubb tyckte vi fyrbenta för vi fick inte komma nära ringarna. Löjligt - det är ju för tusan vi som är huvudpersonerna i tävlingen eller hur? Det innebar ju att det där mysiga matte o jag brukar ha vid ringside, fika m.m. tillsammans, uteblev ju för dom tvåbenta skulle såklart kolla tävlingen och vi fick vänta i bilarna. Kasst. Åsså missade man ju morgonfikan.

När Bonnie och Zelma var klara blev det ytterligare väntan. Inte förrän halv tolv hade vår grupp lottning och jag fick startnummer 10. Hörde att matte blev lite konfunderad när hon gick banan för det var tydligen lite oklart hur vissa moment skulle utföras. Att hon inte bara överlåter det till mig för det löser ju jag, inte sant? Men hon oroar sig så mycket alldeles i onödan, det har jag sagt till henne men hon lyssnar inte på det örat.

Jag var kollossalt uppmärksam och supertaggad (kan det ha nåt med en viss oxfilé i bitar att göra månntro?)under uppvärmningen. Men när vi steg in i ringen då VET ju jag, erfaren som jag är, att då blir det minsann ingen oxfilé på hela rundan. Då kan man väl passa på att snusa lite och kolla runt lite på annat runt omkring? Där är ju så förföriska dofter efter dom tidigare ekipagen. Sen kan man ju skärpa sig på dom sista momenten för då vet jag ju att när vi lämnar ringen kommer belöningen igen. Man är väl inte dum heller? Men jag försöker hålla mig innanför ramarna och inte balla ur helt, så blir ju matte lite glad också vilket man har en viss nytta av om ni förstår vad jag menar.

Det gick vägen idag också och vi fick godkänt på vår första fortsättningstävling - 88 poäng minsann. Värt att nämna i sammanhanget var faktiskt att matte fick 2 x 3 straffpoäng för förarfel (inte mitt fel, inte mitt fel, inte mitt fel) och jag ådrog oss dom andra 6 minuspoängen genom att snusa och vara något sen i sittandet ett par gånger. Så vi hjälptes åt kan man säga.

Men matte och jag var rörande överens om att vi hade skött oss hyfsat idag och kunde känna oss nöjda med vår insats.

Sen satte vi oss och kollade dom avancerade, men som ni ser på bilden så överfölls jag av trötthet så jag bestämde mig för att inta ryggläge i mattes knä och ta en tupplur. Skööööööönt!

Äntligen - vår första pinne!

Då var det dags för agilitytävling i går och det var ju faktiskt ett tag sedan. Det var på tiden tyckte jag för agility är det roligaste jag vet. Vi åkte tillsammans med Tina, Murphy o Jackson och Anneli o Nisse. Tina hade lånat Niclas stora Volvo för att vi skulle få bra med plats. Väl framme i Råådalen var det ont om parkeringsplatser men vi hade tur (ja var det tur egentligen??) eftersom en bil lämnade platsen innanför grindarna och då ställde vi oss där. Undvek hörnet som redan såg geggigt ut och det var djupa spår i gräset. Men där vi ställde oss såg det fast och bra ut. Vi sammanstrålade med Tove, Amadeus och Beertje som redan var på plats och hade slagit upp sitt tält. JAG personligen är ju inte överförtjust i killar av min egen ras så vi glodde lite svart på varandra och skällde lite. Ja jag erkänner att jag är väldigt uppspelt precis när vi anländer till en tävlingsplats och har nog taggarna lite extra utåt just då och då kommer väl ett o annat skall över mina läppar som borde stannat inne men jag har ju så svårt att styra mina känslor...... Men det lägger sig efter en stund och matte kämpar med det. Vi började med hoppklassen och där var 43 som kom till start. Jag tänkte som så att nu ska jag visa matte att jag faktiskt kan, så jag fokuserade på djup koncentration på min uppgift och det gick strålande. Felfritt lopp - hurra vá já e bra - och vi blev tvåa i klassen. Det var faktiskt bara två felfria i hela klassen. Men en sak förstår jag inte. Matte pratar om en pinne som man vinner och jag trodde såklart att det var nåt gott som man skulle få då men ack nej, inte minsta lilla ätbara pinne. Hm... märkligt. Däremot fick jag såklart massor av godis av matte sedan och mycket beröm. Agilityklassen gick inte lika bra om man säger så. Tror att matte tog ut mig lite för tidigt så jag blev lite trött på att stå och vänta så länge. När det inte händer något blir jag lite lat, faller liksom in i en annan roll. Sen misstänker jag att matte var så nöjd med hopploppet så hon la inte så mycket krut i agilityloppet och då blir jag också lite nonchalant såklart. Efter prisutdelning blev det så dax att köra hem. Inte helt problemfritt att köra ut från vår parkeringsplats. Framhjulen grävde genast ner sig i dyngan och Tina provade på alla sätt och alla håll med hjulen medan Anneli och matte knuffade (vilket kostade matte en spricka i ett revben - mobilen i bröstfickan kom emellan mattes tyngd och bilen, huuuuur kan sånt bara hända?) Dessa tre damer kämpade på medan folk passerade och gav dem käcka tillrop som "gasa inte så mycket för då gräver den ner sig mer" och "ha hjulen raka istället" men tror ni att någon var villig att hjälpa till att knuffa? Till slut kom en vänlig dam självmant och strax efter en man och med deras hjälp kom vi loss hur lätt som helst. Sen hade matte och jag en riktig myskväll med lite extra godis - det gillar jag. Ha det gott kära vänner - vi ses och hörs!

Sköna måndag.......

Jaaaaa det tycker jag faktiskt för idag har matte tvättdag plus att hon jobbar så då kan jag få vila ut efter helgens strapatser.

I fredags eftermiddag kom min brorsa Camillo ner från Stockholm och hälsade på. Med sig hade han också matte Christina och husse Sid. När vi var yngre var vi jättekompisar och lekte och hade kul men nu när vi är karlakarlar så nästan hatar vi varann. Matte säger att jag inte än nån ängel direkt vad gäller umgänge med andra hanhundar men Camillo är faktiskt ännu värre än jag. D.v.s. oss två emellan för andra hanar kan han komma överens med men mig hoppar han på stup i kvarten. Stackars lilla mig, tycker ni inte det?

Det har blivit tradition att dom kommer hit och så går vi på Ribersborg tillsammans och kollar in (och deltar ibland) alla begivenheter under den härliga häst- och hundfesten som varar i dagarna tre.

Ja nu har man ju gått och blivit rallylydnadshund också! Vi tävlade för första gången i Eslöv i juli och då fick vi godkänt. Så i fredags kväll var det dags för vår andra tävling i rally och den gick av stapeln i Sjöbo. Där blev vi också godkända och så var det då dags för den tredje tävlingen i Burlöv i lördags. Ta mej tusan om jag inte gick ordentligt där också (matte dabbade sig lite som vanligt) så vi fick godkänt på vår tredje tävling och därmed en ny titel och uppflyttning i fortsättningsklassen. Det var jätteroligt tyckte matte och då tyckte ju jag det också såklart. Jag frågade matte hur titeln lyder men hon hade inte riktig koll - RL....nånting.

Igår, söndag, då skulle vi bara vandra runt på Ribersborg och kolla alla uppvisningar m.m. Men tror ni inte att Camillo o jag åkte på att vara med i tävlingen om dagens mest välskötta hund - joooodå minsann. Den har jag varit med i två gånger tidigare och då vann jag första gången och andra gången blev jag tvåa. Domaren blev alldeles lyrisk över mina korta klor och rena, fina tänder (samma sa hon om Camillo). Ovanligt att dvärghundar har så fina tänder utan tandsten vid fyra års ålder sa hon. Jag fick full pott i poäng och Camillo fick ett poäng mindre för han har ju varit inlagd på sjukhus och sen fick han inte motionera så mycket så han har lagt på sig nåt hekto för mycket. Det gillade inte domaren. Nåväl - vi gick till final båda två och i slutstriden vann jag (18 kg hundmat!!!!!!!! som jag delade med min elake brorsa såklart) första priset och Camillo kom på delad femteplats.

Sen propsade matte på att Christina skulle gå med Camillo och ta Hundförarmärket men se det ville hon inte för hon har inte tränat Camillo så han kan inte ett endaste kommando - inte ens sitt. Och Christina har tävlat i lydnad med schäfrar tidigare så hon har lite prestationskrav på sig själv och vill inte "skämma ut sig". Men husse Sid tog Camillo och gick in i ringen (medan Christina gick o gömde sig för hon skämdes) men ut kom dom minsann med ett Hundförarmärke! Enligt Christina så är Sid absolut ingen "hundförare" utan hans främsta merit är att kela med hundarna och bjuda dom på godis. Ingen dålig merit om ni frågar mig! Så han retade ju såklart Christina med sitt nytagna märke haha.

Ja sen var vi med i rasparaden för att visa upp vår ras såklart och för det fick jag en påse godis - hurra!

Och efter det körde Camillo & Co hem igen och vi hälsade på hos mormor och morfar och slutligen bar det av mot hemmets lugna härd.

Här är jag alltså nu och ska bara vila och ha det skönt heeeeeela långa dagen.

På lördag är det tid med agilitytävling i Råådalen så efter den återkommer jag med ny rapport.

Ha det gott mina vänner!

Borta bra........

Hej vänner!
Ni kan inte ana så glad jag blev när jag satte tassarna innanför vår dörr i går kväll. Vi har varit ute på en tredagars utställningsresa. Mycket kul har jag förstås haft men alltid jättemysigt att komma hem igen. Matte trodde jag var helt slut men det första jag gjorde var att rusa in och hitta Dolly och busa som en tokig med henne en stund innan jag slog mig till ro.

I torsdags förmiddag kom Tina, Murphy och Jackson och hämtade matte och mig. Bilen var fullpackad och vi styrde kosan till Tvååker där vi hyrt en stuga. Jag har ju blivit lovad att slippa utställningar mera så i Tvååker hejade vi bara på våra kompisar och gled runt lite och snackade. Men på söndagen hade Griffonsektionen sin årliga inofficiella utställning. I år firade vi 50-årsjubileum och man hade en rasspecialist - Howard Ogden - som domare, så där bad matte mig ställa upp trots att vi kommit överrens om att lägga utställningar på hyllan. Ja OK då sa jag, man får väl offra sig.

Stugan vi hyrt låg jättefint och fritt och intill hade Alfons, Ådi o Bilbo med matte o husse hyrt en stuga. Vår stuga skulle vi dela med min älskling Märta och hennes sambo Dixie (rottweilertjej) och deras matte Vicktoria samt hennes kompis Marie med Dixies kullsyster Tee. Min son Chivaz och hans familj skulle komma dit och bo i husvagn också. Vi kom fram i hällande ösregn efter ett stopp för shopping hos Engelsons. Regnet bara vräkte ner hela tiden så grillningen frös inne s.a.s.
Mot kvällningen dök de andra upp,först kom Österleningarna och sen Stockholmarna, så det blev livat värre kan jag säga. Tjejerna var skitsnygga tyckte jag och dom blev nog lite småkära i mig också tyckte jag det verkade som. Men allra bäst gillar jag Märta förstås.Sen ringer Chivaz matte Anneli och säger att de inte kan komma upp för backen med husvagnen. Attans så förargligt. Dom fick åka och hitta ett annat ställe att bo på och det tyckte vi alla var jättetrist, vi som glatt oss så länge åt att vi skulle vara hela gänget.

Som tur var upphörde regnet och på fredagen och lördagen hade vi jättefint väder i Tvååker. På kvällen dracks det champagne minsann för snygg-Dixie gick och blev BIM o fick CACIB - sååååå kul. Ja d.v.s. tyckte matten o dom andra, själv struntade Dixie fullständigt i det. Vi hundar är ju mycket klokare än människorna.

Hemma på tomten och på promenaderna blev det lite smågnabb mellan mig och huliganerna från österlen. Dom sprang där och spände upp sig och låtsades vara farliga och trodde att dom var nåt. Det var jag ju såklart tvungen att upplysa dom om att så inte var fallet men man kunde ju inte öppna käften förrän mattarna blev hysteriska och avbröt våra affärer. Ja ska sanningen fram så kanske jag också spände upp mig lite..... nåja nog om det.

Sedan kom då söndagen och Griffonspecialen i Derome. Herre min je så många såna som jag. Ja en del var ju strävhåriga och svarta och black and tan förstås. 114 var anmälda men ett par stycken kom visst inte. Tur att vi hade tält för regnet öste ner hela dagen nästan. Matte bäddade in mig i min bur med extra presenning om plus filt så jag hade det varmt och skönt. Jag har varit himla trött på att ranta runt i ringen och följdaktligen har jag då inte visat upp mig från min bästa sida. Men nu är det så längesedan sist så jag tyckte faktiskt att det var ganska kul och knatade på rätt så bra utan att varken visa mig uttråkad eller snusa i gräset. Matte berömde mig mycket för det och det sög jag i mig såklart. Vi var 10 stycken championhanar i klassen. Många jättesnygga killar så vi blev inte placerade men var lika glada för det. I synnerhet jag. Domaren var en trevlig prick och han gillade mycket hos mig, särskilt kroppen. Men ack ack ack så illa han tyckte om mitt stackars huvud, han sa att han tyckte att jag skulle haft ett annat. Amenva - hur farao skulle det se ut? Då hade det ju inte varit jag! Och så tyckte han att jag var för atletisk, ja för utställningsringen då ju såklart, han sa att det var et "bra" fel egentligen. Ja ni hör ju - är det konstigt att man vill slippa sånt dravel? Lilla Märta gjorde bra ifrån sig och fick jättefin kritik och blev 4:e bästa tik i öppen klass - hurra!!

Men - nu har man ju gått och blivit rallylydnadshund också förresten. Det har jag ju inte berättat. Vi begick vår premiär i Eslöv härom veckan. Godkända minsann, ja ja. Det tycker jag faktiskt är lite kul som omväxling till den vanliga (tradiga) lydnaden där matte går som en tennsoldat och inte säger ett knäpp. På rallylydnaden går hon på som om hon var uppskruvad, herre jösses som hon tjattrar hela tiden. Fast det är ju det som är lite kul tycker jag, då är jag ju säker på att hon vet att jag är med henne om ni förstår hur jag menar. Så det blir nog lite rallylydnad framöver så kanske vi pausar lite med den "seriösa".

Men nu ser vi fram emot att Tove från Danmark ska komma och träna agility med oss.

Ha det gott mina vänner - vi hörs och ses!

Ps. På bilden ser ni att jag, som den gentleman jag är, har lämnat över stolen med passande filt till Märta och så kröp jag själv in i buren Ds.

2 bra saker i alla fall............

Efter noggrann kontroll av 3 inlagda favoritväderprognoser - som alla visade regn större delen av dagen - beslöt matte att ta tjuren vid hornen och ta mig till lydnadstävlingen i Landskrona idag. Det skulle hon inte ha gjort, kan man lugnt säga nu när man sitter här med facit i hand.

Vi skulle inte vara på plats förrän kl 13 och det är en oerhört sympatisk tid, till skillnad från de flesta tävlingar som man skall möta upp på redan kl 8 eller 9. Vi kom dit strax efter kl 12 och då hade det redan regnat en rejäl skur. Dock hade gräset torkat upp ganska bra och det såg lovande ut. Det är nämligen så att jag formligen HATAR att lägga mig i vått gräs och det är matte mycket bekymrad över. För att då inte tala om regn som faller! Då vill jag inte ens gå ut och kissa och långt mindre utföra några som helst lydnadsmoment.

Nåväl - lottdragning blev gjord och vi fick nummer 4. Vi tågade ner till platsen där platsliggningen skulle utföras, jättelångt var det dit och herre min je vilka dofter på vägen! WOW! Så snart jag kom innanför staketet till träningsplanen upptäckte jag de mest intressanta dofter där. Matte jobbade som en galärslav med att fånga min uppmärksamhet under hela vägen nerför backen. Sen avtog dofterna och jag var mer koncentrerad på matte. DÅ började det duggregna. Usch! Men jag lade mig snällt ner på kommandot och mattarna gick och gömde sig bakom 2 containrar. Fick höra sen att dom fick gå in i meterhöga tistlar och ställa sig. Så fort dom var utom synhåll för oss så tilltog regnet mer och mer. Ja där fick vi stackars hundar ligga i 3 minuter i regnet och jag hörde sen att matte varit ytterst orolig för att jag skulle sätta mig upp p.g.a. regnet men det gjorde jag alltså INTE. 10 poäng på platsliggning i regn - HURRA. Matte var supernöjd med detta. Jag blev naturligtvis rikligt belönad när vi kom tillbaka till utgångspunkten och sen frotterad torr och fick sitta och vila i bilen medan hund nr 1 och 2 var inne på planen.

När hund nr 1 går in så ösregnar det men till mattes lättnad slutade det innan vi skulle in, men naturligtvis hann gräset inte torka så sen kunde matte bara glömma att jag skulle över huvud taget fundera på att lägga mig igen. Anääää! Nån måtta får det vara! Samma ljuvliga dofter när vi går in på planen igen men matte sa fot och då blev jag lite låg för jag VILLE ju snusa på det där härliga..... Sen kom då bra sak nr 2 till mattes stora förvåning. Vi startade det fria följet och där skärpte jag mig och gick bra, bortsett från första halten som jag inte satte mig i (blöta ner gumpen - nääää) så där fick vi faktiskt 8 poäng. Det var matte nöjd med för jag gick bättre än jag gjort på de 2 senaste tävlingarna.

Men sen ballade jag ur totalt. Och matte säger att hon helst vill att vi glömmer detta. Vi stryker helt enkelt ett streck över det hela och går vidare. Alla övriga moment var katastrofala men det var totalkaos i min hjärna med dessa dofter så jag kunde inte tänka klart alls. Och jag var inte den ende killen som reagerade.Ex.vis framför hindret fanns en punkt som man med våld fick dra en o annan ifrån. Då funderar man ju över - VAD har funnits där? Även några tjejer uppförde sig ovanligt konstigt måste jag säga. Okoncentrerat och "snusigt". Sen kan man ju såklart tycka att en "bra" lydnadshund ska gå korrekt oavsett vad som finns/funnits på tävlingsplatsen tidigare men........... i verkligheten funkar det ju inte alltid så.
Anmärkningsvärt var dock att trots allt fick vi ändå 10 poäng på helheten :))

Mattes slutkommentar: Kasst resultat men åkte hem med 2 superpositiva grejer:
1. Allan LÅG PLATS I REGN - tjohooooooooo! Hade jag aldrig kunna drömma om.
2. En 8:a på fria följet - som vi inte är bra på alls - tjohoooooo igen!

Fel fel fel

Kära vänner - ursäkta min felsägning. Skyller på en hektiskt helg och jag är slut i batteriet. Skrev Ronja men det ska vara Isa såklart!!!!!

Om jag varit galoppör.....

så hade ni fått se denna!

Nu tyckte ni att jag var kaxig va? Men jag kunde inte låta bli att skoja med er när Ingrid tog ett sånt kul foto av mig.

Vi har varit på agilitytävling i Höganäs idag. Det var jätteroligt för där var tre andra griffoner som tävlade i smallklassen och alla var duktiga. Det var Murphy som är likadan som jag och så var det Alfons och Ådi som matte säger är samma ras men dom är svarta och håriga. Griffon belge kallas dom visst.

Murphy fick en pinne med sig hem och Ådi 2 minsann!! Lyckliga dom! GRATTIS säger jag till dom och deras mattar.

Själv fick jag nöja mig med en 4:e plats i agilityklassen för jag hade så bråttom på balansbommen att jag hoppade över kontaktfältet på nervägen. Attans matte som inte sa STANNA där - för då hade jag ju givetvis gjort det. Och i hoppklassen blev det aningen strul i slalomen så där fick vi 10 fel plus nåt tidsfel. Men min matte sa att jag skötte mig jättebra och då är jag glad.

Vi körde ihop med Nisse och Anneli och det tycker vi funkar jättebra. Han är en hygglig prick den där Nisse och springer inte och stöddar sig så man behöver liksom inte påminna honom om vem som bestämmer. För det gör ju såklart JAG.

Min flickbekant Ronja var jätteduktig idag. Tyvärr såg jag inte när hon sprang för då hade vi kört hem men fick veta sen att hon tog sin sista pinne och är nu uppflyttad i tvåan. Bra gjort Ronja o Ingrid!

Nä nu ska jag sova vidare för det har varit en jobbig helg.

Ha det gott mina vänner - vi hörs o ses!

Mallig son

Missade ju att bifoga det "malliga" fotot - här kommer det.

Stolt pappa

Igår hade TBK sin årliga populära inofficiella utställning i strålande väder.

Ja nu var det ju så att jag blev lämnad ensam hemma för att vila mig i form, som matte uttryckte det, eftersom vi skulle tävla i lydnad i Landskrona på kvällen. Kasst tyckte jag för jag ville såklart vara på plats och heja på lillgrabben Chivaz som skulle vara med i valpklass 6-9 mån.

Jag fick se fotona när matte kom hem och jag måste säga att hjärtat sväller av stolthet över min son och hans duktiga lillmatte Johanna. Matte sa att Johanna visade honom mycket fint och grabben skötte sig såklart med bravur. Stolt och glad tågar han in i ringen och äger den - samma attityd som jag själv hade som ung (fast nu tycker jag det är ganska tradigt) - och är väldigt duktig och samarbetsvillig på bordet.

Trevliga domaren Ingrid Lundkvist gav honom en strålande kritik och Johanna fick också beröm. Han fick hederspris och därmed BIR-valp och var kvar till sista utgallringen i BIS-finalen men då var han varm och trött. Bra jobbat!

Nog ser han lite mallig ut på fotot eller vad säger ni?

Mallig var däremot något som varken matte eller jag var efter kvällens lydnadstävling. Tryckande värme och lång väntan gjorde att jag tappade stinget helt. Jag vet nog fasen vad jag ska göra på dom olika momenten men när matte kommenderade så orkade jag bara inte bry mig. Ska ta en funderare på om jag ska glädja henne nästa tävling och göra mitt bästa - för DÅ är jag bra när jag gör det.

Vårt första "nollade" lopp!

I söndags var matte och jag på Söderåsens BK i Ljungbyhed och tävlade i agility. Min kompis Murphy och hans matte Tina var också med. Jättekul! Tina har justerat sina fötter lite så hon har inte kunnat springa på ett tag så dom har legat lågt på tävlingsfronten. Men nu äntligen var dom med!

Som vanligt när Tina och matte kör ihop så är dom väldigt väl förberedda vad gäller vägen dit. Tina har GPS och matte kollar vägbeskrivning på Internet. Och ALDRIG säger dom samma sak :( Det resulterar i att varje gång tillhör en liten felkörningsrunda så det kalkylerar dom numera med i tidsplanen. Så även denna gång givetvis.

Vi kom i alla fall i hygglig tid och bestämde oss för att slå upp vårt lilla tält fall utifall att.....

Min brorsa Camillo och hans matte och husse var på besök från Stockholm så dom hade också kommit dit för att kolla oss. Nu är ju inte Camillo och jag såta vänner längre - tvärtom - till mattarnas stora besvikelse. Vi har båda kommit över lekåldern och tar livet på större allvar nu.

Nå i alla fall så tillbaks till tävlingen. Jag gjorde som vanligt en heroisk insats och mattes insats blev mera...ja vad ska jag säga.... blek kanske?
Vi började med agilityklassen och där fick vi faktiskt till vårt allra första nollade lopp på officiell tävling! Yes!!! Men av någon anledning så sprang jag inte riktigt lika fort som jag brukar så vi fick förargliga 2.7 i tidsfel. Ajajajajaj iiiinte bra :( Slutade med en åttondeplacering och det var matte fruktansvärt nöjd med sa hon.
Sen kom hoppklassen. Den var i och för sig rolig men jag var inte så jättemycket på hugget så jag gick inte på maxfart. Dessutom gick jag ur slalomen (ajajaj oj vad det blev fel) så slutresultatet blev 5 fel och något ynka tidsfel:( Undrar vad matte gjorde för fel där i den klassen? Hur som helst slutade vi på en åttondeplats i den klassen också.

Slutet gott - allting gott. Matte jättenöjd och då är jag det också.

Sen körde vi hem - efter Tina´s GPS´s anvisningar och då blev det raka spåret :)

Kvällens träning på TBK

Jag är så stolt över min lille son Chivaz så jag kan spricka! Såg honom gå rallylydnad med matte Anneli ikväll ute på klubben. Oj så duktiga dom var :))

Sen tränade matte och jag lydnad och jag var lite kass i några moment för jag blev lite störd av olika grejer så mitt fokus var inte riktigt där det skulle (förlåt matte). Sen blir jag lite ledsen när matte blir missnöjd och då blir det ju ännu sämre. MEN sen så spottade jag i tassarna och kom igen starkt till hennes stora förtjusning. Gjorde både ruta och vittringsprov med stor bravur minsann - hurra!! Och som ni förstår öppnade matte rejält på korvgömman då - mums :))

Här kommer lite bilder. Här kan ni se hur min kompis Terra blev fullständigt tröttkörd av sin matte Lena. Nä jag skojar bara, Lena är jättesnäll. Hon och jag har ett korvförhållande <3

Koloniliv och agilitytävling

Nu ska jag berätta för er vad jag gjort i helgen. I fredags var det jättefint väder och då hade min matte bestämt med våra kompisar Chris och Tyson (som för övrigt också har koloni i vårat område) att vi skulle vara hos oss och äta upp en paket kräftor som legat och bränt länge i frysen. Matte har varit jättesugen men det har liksom inte blivit nåt bra tillfälle - förrän nu. Vi bestämde att vi skulle träffas på eftermiddagen, eftersom vi skulle iväg och tävla i Lund på söndagen. Man ville ju vara fräsch då som ni förstår. Åh så mysigt det var, vädret var kanon och Tyson och jag njöt i fulla drag bara av att ligga och rulla oss och mysa i det nyklippta gräset. Och givetvis fick vi också smaka av bordets läckerheter. Ja ni kan själva se på fotona så mysigt det var. Vackert är det också nu med syrener och allehanda blommor - även om vi inte har så många för det ska vara lättskött säger matte - och den skira grönskan. Guuuuuud va jag trivs nu vid denna årstiden! När kräftorna med tillbehör var uppätna och mattarna druckit ett antal glas vin (ja gu vet hur många??) så blev det kaffe och smarriga kakor. Sen cyklade matte o jag hem men Chris o Tyson övernattade för första gången i sin stuga. Mysigt! Det hade vi också gjort om vi inte skulle iväg på tävling nästa morgon. Next time.... Ja sen var det ju tävlingen då på söndagen. Vi (läs matte) diskade oss i båda klasserna men det finns bara ett bevis för hoppklassen blev aldrig filmad. Beviset för min mattes fadäser och min enastående förmåga att lyda hennes minsta vink kan beskådas här. Men - som vanligt - jag förlåter henne för vi älskar ju varann :)) Och så lovar hon varje gång att bättra sig och den går man ju på för man vill ju så gärna tro det :) Ha det bra mina vänner - vi ses och hörs!

Vi var inte så bra idag :(

Då kommer här en liten rapport från lydnadstävlingen i Lund idag. Efter att matte kollat två olika väderleksrapporter på Internet under minst 14 dagars tid, tog hon beslutet att vi skulle köra till Lund idag. Det var dock högst osäkert om vi skulle delta eller ej, eftersom de båda väderleksrapportörerna inte kunde enas om huruvida det skulle regna i Lund under förmiddagen eller ej. Bestämdes i alla fall att vi skulle köra dit (i sällskap med Lotta och Ella som ville kolla tvåan eftersom dom nu ska ut i den) och kolla läget på plats så att säga. Vi blev upphämtade ganska tidigt och här regnade det när vi lämnade Trelleborg. Efter den sedvanliga lilla felkörningsrundan anlände vi till tävlingsplatsen i god tid. Och - WOW - vilken tävlingsplats säger jag bara!!! Rena drömmen! Kortsnaggad gräsplan, fyra stora ringar som var färdigställda, rutor som var rejält markerade med plastband, ja dom hade t.o.m. en liten (nåja, ska man vara petig borde den varit aningen tunnare till plattnästa hundar - fast OK)och tält för mattarna och hussarna att gömma sig i under platsliggningen. Bravo Lunds BK!! Ella och jag vaktade bilen medan Lotta och matte gick en sväng och kollade läget. Min matte konstaterade att gräset var ju för all del fortfarande vått men det var en dryg timme tills vår klass skulle börja och vår ring låg i solsken så utsikterna att den skulle torka upp var goda. Det var ganska varmt och skönt, i alla fall när solen var framme. Matte bestämde sig för att anmäla oss och när det blev tid för lottning så fick vi startnummer 5. Ganska bra nummer. Matte fotograferade vårt protokoll så det kan ni få se, och Lotta filmade med mattes kamera så det kan ni också kika på om ni vill. Inte toppkvalité på filmen direkt men men.. Först började vi ju med platsliggningen såklart men nytt för mig var att matte gick in i ett tält! Har jag aaaaaldrig varit med om. Men hon brukar ju komma tillbaka så jag tog det med ro. Fast domaren påstod att jag var "en liten aning orolig och tittade både åt höger och vänster". Amenva, jag måste väl få kolla vem som ligger vid sidan om mig och sen tittat jag bara rakt fram dit matte gick. Så vi fick bara en 9:a på platsen p.g.a. det. Ja det var ju inte så kul, får tänka på det en annan gång. Fler bortförklaringar: Det lilla vi tränat senaste veckan har bara varit tempo för att jag ska hänga med i svängar och vändningar och då tränar vi inte halterna för dom "kan" jag ju. Resultatet av det blir att jag glömmer mig när matte stannar. Ska säga till henne att vi nog får träna någon enstaka halt också trots att vi mest tränar på att hänga med bra. Därav det dåliga betyget på fritt följ. Ja - sen får jag väl tvingas erkänna att ibland tycker jag helt enkelt att det blir andefattigt att bara gå och gå och gå så då blir det ju lite släp såklart. Inkallning med ställande var på maximala 35 meter och jag sitter såklart fint kvar och väntar. Men nu var det såhär att matte stod i motvind (tänkte ju inte HON på)och hon håller alltid en hyfsad ton till mig så jag hörde helt enkelt inte när hon sa "kom" utan jag sitter kvar som om ingenting hänt. Då blev hon tvungen att kalla en gång till - lite högre - och DÅ hörde jag och kom naturligtvis snabbt och villigt. Men när hon sen sa "stanna" så var jag litet uppeldad för att hon låtit mig vänta så länge så jag stannade inte tillräckligt snabbt. Måste ha varit över 5 meter. Då förstod jag ju själv (eftersom jag är en klok liten hund) att vi skulle få en nolla på detta momentet, och eftersom det kliade alldeles kopiöst så tänkte jag att jag kan lika bra stanna och klia mig här innan jag går in och sätter mig fot så är det gjort innan nästa moment. Så tänkte jag alltså.... Apporteringen blev heller inte så lyckad. Som sagt - aaaaaningen tjock - och jag var nog liiiiiite okoncetrerad där plus att jag tycker att sprillans nya apportbockar inte är så lockande. Ja inte om nån annan nyss har dreglat ner dom heller. Går och väntar på att man ska få ha sin egen apportbock för det är ju ohygieniskt och stor smittoriskt att vi ska behöva ta samma eller hur? Annars är jag naturligtvis jättebra på apportering! Fråga matte om ni inte tror mig. Ja detta var det mindre bra, men sen var det ju helt OK på dom andra momenten. Rutan ska vi bara inte tala om, matte var överlycklig när vi fick 9,5 poäng på den. Hurra! Men frågan är om inte det bästa av allt var domarens kommentar på "helhetsintryck". Slutresultatet blev i alla fall ett 2:a pris och 145 poäng. Attans förargligt att det inte blev ett förstapris såklart, men matte var ändå vid mycket gott mod när vi körde hem och jag fick massor av beröm och godsaker. Ha det så gott mina vänner!

Jägersro Galopp

Igår kväll var första gången för denna säsongen som matte och jag hade tid att gå på galopp. Det var jättekul som vanligt men på slutet tyckte jag att det blev lite drygt och så började det kurra i magen. Det var nämligen hela 11 st lopp så det drog ut på tiden. Fast man blir ju bjuden lite då och då på än det ena än det andra men man längtar ju efter ett rejält mål hemma i sin egen skål.

Matte och hennes kusin Kerstin (som är jättesnäll mot mig och bjuder på en massa godsaker, hon hade t o m en liten paket kex speciellt till mig) diskuterar mycket om vilka hästar de skall spela på. Ibland har dom tur och ibland inte. Igår lyckades dom pricka in en vinnare i alla fall men dom hade flera stycken som gick in som tvåor men det har man ingen glädje av när man spelar vinnare. Ja som ni har har jag snappat upp en del för jag har varit med många gånger på Jägersro.

Igår hade dom hundkapplöpning också, ett lopp. Det var några långbenta, taniga saker som sprang. Fort sa publiken men jag säger bara det; om dom hade låtit mig springa med där skulle dom minsann få sett vad fort är! Eller...... nåja - i förhållande till storlek i alla fall :)

Klockan blev jättemycket innan vi kom hem, och när jag fått min härliga kvällsmat så föll jag ihop i en hög i fåtöljen och snarkade. Då var jag jättetrött men lycklig efter en härlig dag.

Händelserik vecka.........

......får man nog säga att det varit. Puh! I måndags körde matte och jag ut till TBK för att möta upp med Agneta och Ecco f.v.b. till Janstorp. Där skulle vi (ja d.v.s. mattarna såklart) träna agility för Åsa Emanuelsson och hennes Dennis.Åh så härligt dom bodde ute på landet! Men usch vad kallt det var. Vi fick vänta i bilarna medan våra mattar pratade en massa först och sen fick dom "gå banan". Det var en uppbyggd agilitybana som dom fick 5 ynka minuter på sig att gå. Och min stackars matte som tycker att normala 8 minuter är alldeles på tok för lite. Hur som helst så lyckades hon klara av att komma ihåg den (nåja - sånär som på en ynka liten tunnel då...) och när dom 3 stora hundarna sprungit så var det vår tur, d.v.s. kompisen Nisse och jag. Jag tyckte att jag sprang på ganska bra och det tyckte Åsa o Dennis också, men mattes handling och vägval hade dom givetvis synpunkter på. Ja ska jag vara rättvis så hade dom nog synpunkter på alla mattarnas prestationer. Så efter "korrigering" av mattarna så skulle det springas en gång till. Då blev vår runda inte så bra eftersom min matte bara kan koncentrera sig på en sak i taget, hon tänkte mest på hur hon skulle springa och var hon skulle befinna sig vid de olika hindren och såklart hade hon ingen tid över att visa MIG vad jag skulle göra - typiskt! Får väl finna mig i mitt öde - att vara en duktig hund till en oduglig förare - men OK, det finns värre här i livet. Vi har ganska kul tillsammans i alla fall. Och jag har ju vant mig vid henne.
Sen var det samma sak igen med en hoppbana. Min matte tyckte att det var vansinnigt bra och givande men jag måste erkänna att jag nästan frös häcken av mig för det var verkligen kallt. Matte hade tagit med mitt tjocka fleecetäcke, som tur var, men allt som sticker ut utanför täcket fryser man ju om. Kan bara säga till dom som tvivlar att när vi återvände till vår parkerade bil på TBK så var matte tvungen att SKRAPA IS PÅ RUTORNA innan vi kunde köra därifrån!!!!

Mitt i veckan blev det lite lydnadsträning och tragglande av rutan (vad meeeeeenar hon med rutan egentligen????????) för vi skulle ju tävla i lydnadsklass 2 i Svedala på söndagen.
Vi skulle möta upp kl 9.00 men matte vill alltid vara i god tid (för att jag ska hinna vakna säger hon) så vi var på plats redan kl 8.00 - d.v.s. gott om tid att rasta mig och "känna in" tävlingsplatsen. Det visade sig bli en varm dag, vilket passar mig på platsliggningen men OK, jag blir ju aningen loj sen - framför allt i det fria följet som jag tycker är skittråkigt om sanningen ska fram.
Måste säga att jag tycker att det är roligare att tävla i lydnad nu när matte inte är nervös längre, hon var så konstig i fjor så jag kände knappt igen henne.
Nå i alla fall så började vi som vanligt med lottning och vi fick nr 7, vi var totalt 8 stycken i klassen. Vi gick in och ställde upp för platsliggning och till höger om mig låg en jättesnygg collietjej (Isa) med långt, svart/vitt hår. På min vänstra sida låg en sheltiekille som verkade hygglig tyckte jag. När matte sa "ligg" så lade jag mig såklart lite snett åt höger så jag kunde ligga och vila ögonen på snyggingen (man är väl inte dum) dom 3 minuterna som matte gick och gömde sig.
Innan jag visste ordet av hade 3 minuter gått och alla mattarna och hussarna (hussen förresten, tror bara det var en) kom tillbaka. Jag fick jättemycket beröm av min matte för att jag låg stilla och fick 10 poäng, så när vi kom ut till "basen" (vår ryggsäck) så fick jag jättemycket korv :-))
Sen fick jag vänta och vänta och vänta. Matte filmade min kompis Terra och hennes matte Lena som var nummer 4. Terra blev nog lite varm och trött, eller kanske hon bara blev uttråkad, för hon var inte alls på hugget. Jag kände faktiskt nästan inte igen henne för hon är alltid superduktig på träning.
Så småningom blev det vår tur och jag tyckte det var ganska kul faktiskt. Ja OK då, sista halvan av fria följet blev tråkigt och traggligt och ingen korv kom det fram så då började jag misströsta lite. Men sen blev det fart på momenten och man fick göra kuliga saker så då vaknade jag till. Överraskade min matte med att göra alla momenten, t.o.m. rutan, så hon var jätteglad = mer korv :-))

Döm om vår förvåning när vi fick veta att vi fått uppflyttningspoäng (171,5 p) och blivit tvåa i klassen! Det roliga var att vi tre som låg plats ihop blev etta, tvåa och trea i klassen - konstigt!

Så nu är jag m.a.o. uppflyttad i lydnadsklass 3 - hurraaaaaaa! Men min matte envisas med att försöka få LP II för hon är ju så glad för titlar - ja d.v.s. på hundar! Så vi får väl ut och kämpa och se om jag kan ro ihop 2 förstapris till i tvåan så hon blir nöjd.

Dagen på Svedala BK slutade med att Lena o Matte drack en liten flaska bubbel för att fira mitt förstapris. Det är en sedvänja som vi alltid haft i utställningsringen. När någon vann certifikat så dracks det bubbel och det tycker matte att vi ska göra även i lydnaden och på agilityn. Ja - varför inte? Bara jag får min korv o mina köttbullar !!!

Ute med kompisarna

Idag fick jag äntligen träffa mina kompisar Murphy och Jackson och deras matte Tina, det var längesedan känns det som. Tina har opererat sina fötter och har mer eller mindre varit bunden till sitt hus i 6 veckor så det har inte blivit några promenader.

Men äntligen kunde Tina promenera och då gick vi tillsammans i Albäcksskogen och där fick vi springa lösa ett litet tag - härligt! Sen gick vi till min koloni och vilade ut lite efter promenaden. Vi kommer ganska bra överrens vi tre - bara jag får bestämma :-)
Jag var tvungen att säga till Murphy när han hittade en plastkruka som matte tydligen glömt i rabatten. Han började leka med den och bita sönder den men det kunde jag såklart inte låta honom göra så jag fick ta till brösttoner. Då svarade den fräcke gynnaren och då kom vi på båda två samtidigt att det är inget kul att bråka så vi lade ner hela diskussionen. Sen var allt frid o fröjd igen - härligt!

Agilitytävling

Hej alla vänner!

Igår hade jag och min klubbkompis Zigge en härlig dag på Lomma BK. Vädret var perfekt, sol med lite vind så det var varken för varmt eller för kallt.
Vi startade i god tid hemifrån, för min matte har ju som bekant ett litet problem med att hitta rätt. Och det gäller ju då såväl till olika platser som på banan. Fast hon har faktiskt spottat upp sig lite när det gäller banorna. Längesen hon sprang fel väg nu så kanske det finns hopp.....
Vi kom ju alltså fram i god tid och kunde ta det piano och gå en lång, härlig runda på och runt tävlingsplatsen och sen satte vi oss och åt vår frukost i lugn och ro. Det tycker jag om.

Matte hade anmält oss till både Agility och Hoppklass 1. Min kompis Zigge och hans matte är mer avancerade än oss så dom är uppflyttade till Hoppklass 2. Först kom hoppklassen och om jag får säga det själv så tyckte jag att jag gick superbra och fort som attan men matte har ju lite svårt att hänga med i svängarna (mest i tanken) och hinna visa mig rätt i god tid och tillräckligt tydligt så det blev en disk. Hade det inte nödvändigtvis behövt bli men matte "gav upp" eftersom vi redan hade fått 5 fel och när jag - nödgas jag ju erkänna - missade en aning i slalomen så brydde inte matte sig om att tvinga mig att ta om den utan hon fortsatte som om ingenting hade hänt. Lite senare var det tid för Agilityklassen och den lyckades vi lite bättre med. Förargliga 10 fel förstås och 0,36 i tidsfel (beroende på dom 10 felen för där tickade sekunderna) men det blev ändå en 11:e plats och man fick en påse av favoritkexen med sig hem - hurra!

Matte blev lite sur - och jag blev ilsken som en geting - när vi stod vid prisutdelningen. Jag vill gärna vakta min matte och gillar inte när andra hundar (nåja, är det en snygg tjej är det OK) kommer för nära oss när jag är i koppel. Därför håller alltid matte mig i kort koppel när vi står i folk- o hundsamlingar. Men många andra mattar o hussar är slarviga med det där och låter sina hundar gå fram till andra hundar vilket varken jag eller matte tycker är okay. Alltså står matte lite bredbent och jag sitter framför henne. Då kommer helt plötsligt en lancashire heeler bakifrån och går helt fräckt in mellan benen på min matte! DÄR går verkligen gränsen så jag gav till ett lejonvrål och satte inkräktaren på plats. Matte gav mig en tillsägelse men då visste hon ju inte hur det hela gått till men en klubbkompis såg det och berättade för matte vad som hänt. Då fick jag en rättmätig ursäkt av henne och sen svor hon en radänga över nonchalanta och slarviga hundägare som inte håller koll på sin hund i sån trängsel.

Ha det bra mina vänner - vi hörs!

Tjohoo - årets första agilitytävling!

I arla morgonstund bar det av ut till Gislöv för att möta upp med mina kompisar Mira och Nisse och deras matte Anneli. Sen gick färden vidare till Ystad för en inofficiell agilitytävling. Matte hade anmält oss till agility- och hoppklass 1 men lät bli att anmäla till öppenklasserna. Hon har nämligen ett litet navigationsproblem. Fyra olika banor att lära in på en och samma dag känns oöverstigligt för henne. Så med hänsyn till mina känslor så lät hon bli dem för hon vet att jag blir lite låg om det blir fel. Och det blir det ju gärna när hon velar och inte vet var vi ska.

Vädret var perfekt för oss fyrbenta men mattarna gnällde emellanåt och sa att dom frös. Lilla tältet var med så vi blev omstoppade i våra burar med täcken och alla attiraljer inne i tältet så oss gick det ingen nöd på. Jag var ganska taggad och på bra humör och tyckte att det var festligt att äntligen komma ut på en agilitytävling. Här är det minsann andra bullar än att trava runt i utställningsringen för det tycker jag numera är dödstråkigt.

Vi började med agilityklassen. Matte tyckte inte att vi behövde "hoppa fram" så vi körde bara lite vanlig uppvärmning med promenad och sen lite massage och sen var det pang på rödbetan! Jag gick ut starkt men när vi kom till slalomen blev jag lite tveksam så där fick vi lite klydd. Och när det börjar klydda så blir det inte bättre när vi tar om så där ödslade vi ett antal sekunder och fick 10 fel. Bortsett från slalomen gick jag hur bra som helst så där hamnade vi på 11:e plats av 23 eller 25 ekipage. Jaja......inte superbra men inte värdelöst heller.

Sen blir det hoppklassen och där gick slalomen som en dans men sen hände en sak som gjorde att jag tvekade. När jag förväntades springa in i tunneln, typ ostbåge, för andra gången så hade matte tänkt göra ett framförbyte för att undvika att jag tog fel ingång men det hann hon inte! En tiondels sekunds tvekan från henne då gjorde att jag stannade till och då fick vi förargliga 5 fel där. Annars gick det som smort! Vi hade andra bästa tiden, bara en dryg sekund mer än vinnaren, så OM matte inte klantat sig där kunde vi haft segern (eller andraplatsen)som i en liten ask. Nu blev det en sjätteplats istället men det är inte fy skam heller. Fast kul hade det varit att komma hem med en rosett. En sån som min kompis Nisse fick med sig hem. Ni kan se på fotot att jag kastar längtansfulla blickar på hans rosett!

Sen på eftermiddagen softade matte och jag. Vi gled runt och snackade med folk, fikade, rastade oss och fotade och filmade våra kompisar. En härlig dag med andra ord!

Tanklös matte :-(

I går var vi i Malmö på SKK:s Internationella hundutställning. Matte hade beslutat att vi skulle begå vår debut i lydnadstvåan där eftersom det gick så bra i debuten i lydnadsettan där ifjor. Ja d.v.s. det var ju i gamla mässhallarna men dom finns ju inte längre utan i år var det ju i stora mässtält vid Jägersro.

Matte var och kollade hundar, P-möjligheter och ringarna redan på lördagen för att förbereda sig så bra som möjligt. Hon hade nämligen begått det stora misstaget att även anmäla oss till utställningen. Chansade på att det inte skulle kollidera. Hon konstaterade att där var kallt som fasen och att vägen mellan lydnads- och utställningringarna kunde ta en stund att ta sig fram på. Och till sin fasa såg hon i lydnadsringen att det var hårt grusunderlag! Absolut inget dåligt att gå lydnad på egentligen - bara det att vi aldrig tänkt på att träna på sånt.

Enligt lagen om alltings jäklighet så krockade bedömningarna naturligtvis. Tävlingsledningen på lydnadssidan skall ha en eloge för den stora hänsyn man visade - jättehyggligt av dom! Men med facit i hand kan min matte konstatera att hon skulle ha struntat i utställningen för jag fick faktiskt jättekassa förutsättningar att klara av mitt jobb. Dåligt matte!! Med mig under armen fram till lydnaden ser vi att dom övriga fyra ekipagen i tvåan redan står inne på planen och får reda på upplägget av tävlingsledaren. Hon sliter av min sele och på med tunna utställningskopplet och pang in i ringen helt oförberedd. Och direkt på platsliggningen. Jag kan bara säga en sak - jag formligen hatade underlaget! Och det skulle man LIGGA på - ÖRK! Så jag lämnade en liten springa mellan skiten och bröstkorgen men då fick jag ett kommando till "ligg" så jag sjönk väl ner en aning till kanske. Sen gick matte och dom andra och gömde sig bakom en stor skärm. Efter en stund kändes det obekvämt så jag satte mig upp men jag blev kvar på min plats i alla fall för det vet jag ju att man ska. Men 3 minuter är ganska lång tid tycker jag när matte inte syns. Nå i alla fall - vi fick ju bara en femma i betyg så vi förlorade 20 poäng redan i starten :-(

Under mattes arm igen bar det av direkt till utställningsringen och där var det också pang på rödbetan. Vår tur meddetsamma. Jag går i championklass och det var två andra championkillar till. Jag blev trea i konkurrensen med ck och bra kritik. Jag är så innerligt trött på att vänstervarva - herre gud Tänk er själva så andefattigt! Bara springa runt och visa upp sig och sen stå som en staty när dom känner o klämmer på en. Fanns en tid när jag tyckte det var kul men det var innan lydnaden och agilityn kom riktigt in i mitt liv. Matte lovade faktiskt mig att eftersom jag inte brinner för detta längre så ska jag inte behöva ställas ut mer. Bra beslut :-)

Sen samma visa igen - under armen i fullt sken till lydnadsringen där ekipage nr 4 håller på att avsluta sitt program så återigen rakt in i ringen utan någon uppvärmning alls. Hur i hela fridens namn kan min matte vara så taskig mot mig? En bra sak är att hon faktisk insåg det själv, bara det att då var det för sent.

Naturligtvis blev min prestation undermålig p.g.a. mattes dumhet. Inte säkert att det gått lysande ändå men med tanke på hur det går på träningen så liiiiiiite bättre hade det nog gått. Kan egentligen alla momenten nu men va fasen - man é väl ingen robot heller? Matte var i alla fall jätteglad för en 7:a på fjärren som varit problematisk på sista tiden eftersom hon klyddade till det för mig och började använda handtecken också. Fast liiiite snålt tyckte hon för det enda som var problem var att jag behövde ett dk på första "sitt" och tydligen flyttade jag också fram en aning enligt protokollet. Annars var den jättebra så 3 poängs avdrag var mycket där. Men domaren lär vara en mycket sträng herre sägs det. Fast min matte tyckte att vi fick rättvisa poäng och att domaren var bra och gav relevanta och trevliga kommentarer.

Och på tal om det - gissa om det är störningar på det stället? Domaren pratade i mikrofon efter varje moment och emellanåt kom stora högtalaren in med meddelanden. Tur jag är van vid sån miljö. Och folk OCH hundar stod kloss intill ringen runt om. Spelade inte nån roll under övriga programmet tyckte matte men hon tyckte att rutan var för svårt placerad uppe i ena hörnet med bara någon meter till ringsargen och där stod naturligtvis tjockt med både folk och fä på två sidor av rutan då. Inte kul!
Men jag kan nog inte skylla på att det var orsaken till att vi nollade rutan för jag tyckte bara att underlaget måste undersökas lite bättre och att allt runtomkring var något annorlunda.

Apportering är något jag gillar skarpt så jag gjorde allt för att hålla mig i skinnet för att inte tjuvstarta. Men jag blev så frustrerad så jag bara måste resa mig upp före kommandot. Full galopp ut men väl framme vid apporten så upptäcker jag att den är sprillans ny. Måste givetvis då undersökas noga och efter det tittar jag frågande på matte som säger "apport" igen. Då gör jag det så klart och lämnar av den snabbt o snyggt. Ja det blev ju då bara en sexa i betyg.

Ja det blev mycket strul. Hoppet missar jag aldrig men här råkade jag få ett litet stopp av någon outgrundlig anledning så jag fick fråga matte vad jag egentligen skulle göra. På nytt besked från henne hoppade jag såklart och satte mig på andra sidan och inväntade kommande för återhoppet. Bara en femma i betyg :-(

Inkallning med ställande gjorde jag bra om jag får säga det själv så där fick vi en åtta :-)

Fritt följ var skittråkigt förstås eftersom jag inte hunnit få min uppvärmning med köttbullsbelöning så där släpade jag efter lite och fick bara 6,5 i betyg.
Och då blev ju såklart läggandet under gång en katastrof med mitt dåliga engegemang plus äckligt underlag.

Trots dåliga prestationer i de flesta momenten så kunde domaren ändå se något positivt med lilla mej och poängterade att det minsann inte är så lätt ens för elithundarna i denna störiga miljö. Sen blir det såklart inte bättre när man har en matte som skenar mellan två ringar hela tiden och kastar en i i händelsernas centrum utan förberedelse. Fyy på min matte!

Men något gott kom det av denna dagen i alla fall.

1. Jag slipper att stå och gå och se snygg ut i utställningsringarna mer :-))
2. Min matte är inte nervös längre på lydnadstävlingar :-))
3. Jag och matte var mäkta stolta över min son Chivaz och hans lillmatte Johanna som
glänste i utställningsringen :-))

Nä nu går jag och knyter mig igen i min nya säng som jag fick på utställningen. Ha de gott mina vänner!

Arbetsmoralen är hög........

Vi har så himla roligt i vinter. Min matte är ju som bekant jädrans envis och p.g.a. denna egenskap så hittade hon till slut ett ställe där vi fick lov att träna lydnad på lördagarna. En varm och go lagerhall som en otroligt snäll man låter oss vara i. En sån som jag kan ju absolut inte träna platsliggning utomhus det förstår väl alla människor (iiiinte? nähääää?)? Nå i alla fall så förstår min matte mig på denna punkt. Även läggande under gång kan vara kritiskt. Därför är det ju kanonbra att vi kan vara inomhus och jag blir så himla glaaaad när vi kommer dit för av någon anledning så har mitt intresse för denna ädla sport vaknat. Kanske det kan ha något att göra med mitt ökade intresse för korvar o köttbullar - vem vet? Matte säger att min arbetsmoral är på en mycket högre nivå nu än i mina yngre dagar. Vet inte riktigt vad det betyder men jag tror det är nåt bra.

Matte gjorde precis som i fjor vid denna tiden - nämligen: tog ett djupt andetag och anmälde till lydnaden på Malmö Int. Skillnaden är bara den att i år anmälde hon oss till lydnadsklass 2, i fjor debuterade vi i ettan. Ja då gick det ju bra så matte sa att hon vill gärna tro att det kanske kan gå vägen i år också. Ja JAG gör ju vad jag ska såklart, resten hänger på matte. Ibland är hon lite konstig och då blir jag ju lite osäker såklart och så går det åt pipan. Men men vi spottar i tassarna och kör.....

På söndagsförmiddagarna tränar vi agility i ett ridhus och det är också attans kul. Då springer jag allt vad jag kan och det gillar jag att få göra. Jag är sååååå glad och upphetsad när jag kommer dit så jag håller på att hoppa ur pälsen. Då kan jag inte låta bli att skälla lite fast jag vet att matte inte tycker om det - men jag kan inte hålla mig......

På vardagarna går vi alltid en långpromenad mitt på dagen, ofta i Albäcksskogen för där blåser det inte och det är skönt att slippa. Sen när vi kommer hem och parkerar bilen nere i vårt garage så brukar matte sätta upp en ruta ibland och så tränar vi på den och kanske ett par andra moment. Då kan jag jobba ihop lite av min nya favorit - prinskorv!

I söndags kom matte hem efter TBK:s årsmöte och då hade hon minsann med sig blommor och saker som jag vunnit sa hon. Vandringspris kallas det visst för. Jag undersökte det noga men ah fanken - ingen korv så långt näsan kunde vädra. Fast det fick jag av matte sen......

Vilken härlig weekend

Åh så kul jag och matte haft haft i helgen.

I lördags tränade vi lydnad inomhus med gänget och matte bestämde att vi skulle köra igenom ett lydnads-2-program. Sagt och gjort. Några moment satt riktigt bra men några var bara hyfsade och något vill vi helst förtränga. Jaja så är det i denna branschen - man kan inte vara på topp hela tiden eller hur? Jag har ju så mycket jag måste tänka på samtidigt :-)

I söndags hade vi skön sovmorgon och långfrukost och sen bar det av till ridhuset som vanligt på söndagarna för agilityträning. Roliga, kluriga och lite svåra kombinationer som JAG givetvis hade full koll på och inga svårigheter med - men matte däremot. Ja jag får ju ta henne som hon är, jag bryr mig inte så mycket om resultaten. Huvudsaken att vi har kul.

Efter agilityn hade vi stämt träff med min son Chivaz som nu har hunnit bli 4,5 månad gammal. Vi körde till vår brukshundsklubb TBK där Chivaz och hans matte Anneli och lillmatte Johanna redan var på plats. Jösses vilken fart det blev på oss. Ja d.v.s. först tyckte jag att han var lite löjlig och barnslig som ville leka. JAG är ju stor karl och leker verkligen inte. Men, nåja, frestelsen blev för stor och till slut fick ungen fart på mig. Måste erkänna att det var skitkul att springa ikapp. Alldeles särskilt kul var det när vi gick in i klubbstugan. Där drog vi repa efter repa fram och tillbaks genom hela stugan. Tjohoooooo va kul. Hoppas jag får träffa honom snart igen!