Åh vad jag blev trött idag..........

Idag var det dax igen för en sån där fruktansvärt tidig morgon. Vi skulle iväg och begå vår premiär i fortsättningsklassen i rallylydnad. Och det var inte nästgårds precis utan det skulle minsann dras iväg ända till Söderåsen. Mina tjejkompisar Bonnie och Zelma skulle också tävla där och deras klass startade 8.30 men innan dess skulle det ju hinnas med rastning, anmäla sig och lottning. Min matte tycker inte att det är nån höjdare att dra iväg långa sträckor utan sällskap i bilen - ja JAG är ju givetvis med - så det blev ju till att samåka. Det innebar att vi blev upphämtade klockan kvart över sex i morse. Jaaa, ni läste faktiskt rätt.

Bonnie och hennes husse Boris tog täten och Zelma och hennes matte Maria och min matte och jag följde efter. När vi kom fram gick vi en ganska rejäl promenad och jag hittade spår av en jätteläcker tjej som luktade väldigt lovande men jag såg tyvärr inte röken av henne. Sen fick vi vänta i bilen när mattar o husse gick och skötte sitt i klubbstugan. Men det var okej för det var precis lagom väder i morse, d.v.s. min matte frös och då brukar det vara bra - för mig alltså.

Töntig klubb tyckte vi fyrbenta för vi fick inte komma nära ringarna. Löjligt - det är ju för tusan vi som är huvudpersonerna i tävlingen eller hur? Det innebar ju att det där mysiga matte o jag brukar ha vid ringside, fika m.m. tillsammans, uteblev ju för dom tvåbenta skulle såklart kolla tävlingen och vi fick vänta i bilarna. Kasst. Åsså missade man ju morgonfikan.

När Bonnie och Zelma var klara blev det ytterligare väntan. Inte förrän halv tolv hade vår grupp lottning och jag fick startnummer 10. Hörde att matte blev lite konfunderad när hon gick banan för det var tydligen lite oklart hur vissa moment skulle utföras. Att hon inte bara överlåter det till mig för det löser ju jag, inte sant? Men hon oroar sig så mycket alldeles i onödan, det har jag sagt till henne men hon lyssnar inte på det örat.

Jag var kollossalt uppmärksam och supertaggad (kan det ha nåt med en viss oxfilé i bitar att göra månntro?)under uppvärmningen. Men när vi steg in i ringen då VET ju jag, erfaren som jag är, att då blir det minsann ingen oxfilé på hela rundan. Då kan man väl passa på att snusa lite och kolla runt lite på annat runt omkring? Där är ju så förföriska dofter efter dom tidigare ekipagen. Sen kan man ju skärpa sig på dom sista momenten för då vet jag ju att när vi lämnar ringen kommer belöningen igen. Man är väl inte dum heller? Men jag försöker hålla mig innanför ramarna och inte balla ur helt, så blir ju matte lite glad också vilket man har en viss nytta av om ni förstår vad jag menar.

Det gick vägen idag också och vi fick godkänt på vår första fortsättningstävling - 88 poäng minsann. Värt att nämna i sammanhanget var faktiskt att matte fick 2 x 3 straffpoäng för förarfel (inte mitt fel, inte mitt fel, inte mitt fel) och jag ådrog oss dom andra 6 minuspoängen genom att snusa och vara något sen i sittandet ett par gånger. Så vi hjälptes åt kan man säga.

Men matte och jag var rörande överens om att vi hade skött oss hyfsat idag och kunde känna oss nöjda med vår insats.

Sen satte vi oss och kollade dom avancerade, men som ni ser på bilden så överfölls jag av trötthet så jag bestämde mig för att inta ryggläge i mattes knä och ta en tupplur. Skööööööönt!