Hej vänner!
Ni kan inte ana så glad jag blev när jag satte tassarna innanför vår dörr i går kväll. Vi har varit ute på en tredagars utställningsresa. Mycket kul har jag förstås haft men alltid jättemysigt att komma hem igen. Matte trodde jag var helt slut men det första jag gjorde var att rusa in och hitta Dolly och busa som en tokig med henne en stund innan jag slog mig till ro.
I torsdags förmiddag kom Tina, Murphy och Jackson och hämtade matte och mig. Bilen var fullpackad och vi styrde kosan till Tvååker där vi hyrt en stuga. Jag har ju blivit lovad att slippa utställningar mera så i Tvååker hejade vi bara på våra kompisar och gled runt lite och snackade. Men på söndagen hade Griffonsektionen sin årliga inofficiella utställning. I år firade vi 50-årsjubileum och man hade en rasspecialist - Howard Ogden - som domare, så där bad matte mig ställa upp trots att vi kommit överrens om att lägga utställningar på hyllan. Ja OK då sa jag, man får väl offra sig.
Stugan vi hyrt låg jättefint och fritt och intill hade Alfons, Ådi o Bilbo med matte o husse hyrt en stuga. Vår stuga skulle vi dela med min älskling Märta och hennes sambo Dixie (rottweilertjej) och deras matte Vicktoria samt hennes kompis Marie med Dixies kullsyster Tee. Min son Chivaz och hans familj skulle komma dit och bo i husvagn också. Vi kom fram i hällande ösregn efter ett stopp för shopping hos Engelsons. Regnet bara vräkte ner hela tiden så grillningen frös inne s.a.s.
Mot kvällningen dök de andra upp,först kom Österleningarna och sen Stockholmarna, så det blev livat värre kan jag säga. Tjejerna var skitsnygga tyckte jag och dom blev nog lite småkära i mig också tyckte jag det verkade som. Men allra bäst gillar jag Märta förstås.Sen ringer Chivaz matte Anneli och säger att de inte kan komma upp för backen med husvagnen. Attans så förargligt. Dom fick åka och hitta ett annat ställe att bo på och det tyckte vi alla var jättetrist, vi som glatt oss så länge åt att vi skulle vara hela gänget.
Som tur var upphörde regnet och på fredagen och lördagen hade vi jättefint väder i Tvååker. På kvällen dracks det champagne minsann för snygg-Dixie gick och blev BIM o fick CACIB - sååååå kul. Ja d.v.s. tyckte matten o dom andra, själv struntade Dixie fullständigt i det. Vi hundar är ju mycket klokare än människorna.
Hemma på tomten och på promenaderna blev det lite smågnabb mellan mig och huliganerna från österlen. Dom sprang där och spände upp sig och låtsades vara farliga och trodde att dom var nåt. Det var jag ju såklart tvungen att upplysa dom om att så inte var fallet men man kunde ju inte öppna käften förrän mattarna blev hysteriska och avbröt våra affärer. Ja ska sanningen fram så kanske jag också spände upp mig lite..... nåja nog om det.
Sedan kom då söndagen och Griffonspecialen i Derome. Herre min je så många såna som jag. Ja en del var ju strävhåriga och svarta och black and tan förstås. 114 var anmälda men ett par stycken kom visst inte. Tur att vi hade tält för regnet öste ner hela dagen nästan. Matte bäddade in mig i min bur med extra presenning om plus filt så jag hade det varmt och skönt. Jag har varit himla trött på att ranta runt i ringen och följdaktligen har jag då inte visat upp mig från min bästa sida. Men nu är det så längesedan sist så jag tyckte faktiskt att det var ganska kul och knatade på rätt så bra utan att varken visa mig uttråkad eller snusa i gräset. Matte berömde mig mycket för det och det sög jag i mig såklart. Vi var 10 stycken championhanar i klassen. Många jättesnygga killar så vi blev inte placerade men var lika glada för det. I synnerhet jag. Domaren var en trevlig prick och han gillade mycket hos mig, särskilt kroppen. Men ack ack ack så illa han tyckte om mitt stackars huvud, han sa att han tyckte att jag skulle haft ett annat. Amenva - hur farao skulle det se ut? Då hade det ju inte varit jag! Och så tyckte han att jag var för atletisk, ja för utställningsringen då ju såklart, han sa att det var et "bra" fel egentligen. Ja ni hör ju - är det konstigt att man vill slippa sånt dravel? Lilla Märta gjorde bra ifrån sig och fick jättefin kritik och blev 4:e bästa tik i öppen klass - hurra!!
Men - nu har man ju gått och blivit rallylydnadshund också förresten. Det har jag ju inte berättat. Vi begick vår premiär i Eslöv härom veckan. Godkända minsann, ja ja. Det tycker jag faktiskt är lite kul som omväxling till den vanliga (tradiga) lydnaden där matte går som en tennsoldat och inte säger ett knäpp. På rallylydnaden går hon på som om hon var uppskruvad, herre jösses som hon tjattrar hela tiden. Fast det är ju det som är lite kul tycker jag, då är jag ju säker på att hon vet att jag är med henne om ni förstår hur jag menar. Så det blir nog lite rallylydnad framöver så kanske vi pausar lite med den "seriösa".
Men nu ser vi fram emot att Tove från Danmark ska komma och träna agility med oss.
Ha det gott mina vänner - vi hörs och ses!
Ps. På bilden ser ni att jag, som den gentleman jag är, har lämnat över stolen med passande filt till Märta och så kröp jag själv in i buren Ds.
