Ålahoppet

Ja mina vänner, så kallas tillställningen som vi var på idag. Vi var där i fjor också så man kan nästan säga att det blivit en tradition att åka dit.

Men nu är det ju så att detta går av stapeln i Åhus och det innebär att matte och jag får stiga upp innan han ni vet fått på sig skorna. Klockan ringde - hör o häpna - 04.20 i morse!!! Ja jag trodde inte mina öron. Men matte steg upp och tryckte på knappen på den förberedda kaffebryggaren samt plockade ner kylvarorna i ryggsäcken. Det mesta var gjort i går kväll för att vi skulle spara tid. Jag fick en ynka liten portion mat och sen bar det iväg ut till Gislöv för att möta upp med min kompis Nisse o hans matte Anneli.

När vi kom fram till Åhus var det kallt som attan. Matte frös (som vanligt)men så småningom tittade solen fram och det blev riktigt behagligt väder.

Vi startade som nr 22 i hoppklass 1 till att börja med och där gjorde JAG en bra insats (som vanligt om jag får säga det själv) så där gick vi minsann i mål med 0 fel och blev trea i klassen. Jag fick min andra pinne i hoppklass - tjohoooooo tjohooooo tjohooooo!!!! Matte fick en snygg kokard, ja eller jag då kanske men jag bryr mig inte om den precis, och en fin nyckelring. Sen fick hon välja pris på bordet och vad tror ni att den tossan tog - jo en burk Plaque Off! Amen hallå - fanns det inte nåt godis på bordet???? Fast matte sa att vi behövde den för i den gamla burken fanns bara till ett par dagar och att hon skulle minsann köpa nåt gott till mig som ersättning. Får nog påminna henne...........

Sen kom ju så småningom då agilityklassen. Vi har tränat mig på kontaktfält för jag blir ju så ivrig och hoppar så gärna (man vill såklart visa hur atletisk man är eller hur?) och det har gått väldigt bra på träningen på sistone. Men ni vet väl hur det är, träning är träning och tävling är tävling. Hyfsat bra gick det men när jag sprang ner för balansbommen kunde jag helt enkelt inte hålla mig i skinnet utan där blev det visst ett litet skutt. Hmmmmm..... 5 fel blev det ju då. Men för övrigt gick det som smort. 5 fel och klassens andra bästa tid - inte så illa pinkat. MEN - vet ni vad matte gör? Ja det kan ni aldrig gissa. Innan jag han stoppa henne så tar hon upp min snusdosa ur fickan och ger mig korv. Och man är ju inte nödbedd precis.... Så vi blev tamejtusan diskade för det är ju inte tillåtet att ge godis på banan. Matte sa till sitt försvar efteråt att hon över huvud taget inte reflekterat över var banans gränser var eftersom det var inhägnat av ett staket. Hon letade efter belöningslådan före starten men såg den inte. Efteråt såg hon att den stod utanför grinden där man går ut. Jaja nu kvittade det ju i och för sig eftersom vi hade 5 fel - fast vi hade fått pris annars. Ja du milde....nu gör hon aldrig det mer.

Men glada i hågen lämnar vi tävlingen och gottar oss åt pinnen i hoppklass.

Kompisen Nisse skötte sig superbra och blev tvåa i sitt livs andra start i hopptvåan så hans matte köpte en stor påse torkade grejor till honom. Den lade hon vid sidan om Nisses bur. När vi påbörjade hemfärden hörde jag att Nisse jobbade som en galärslav för att få tag i påsen och han lyckades dra in diverse godbitar i buren och snaskade på. Jag anade att han nog inte fick göra så egentligen för sin matte så jag blev tvungen att skvallra (f´låt Nisse). Så efter mitt larm stannade Anneli bilen och hon o matte öppnade bakluckan till oss och då fick dom se hur Nisse tuggat i sig drygt hälften och det låg en massa plastbitar i buren. Hoppas han inte svalt nåt sånt i alla fall. Men undrar hur han mår nu?

Nä nu ska jag knoppa in för det har varit en lååååååång och händelserik dag.

Åh vad jag blev trött idag..........

Idag var det dax igen för en sån där fruktansvärt tidig morgon. Vi skulle iväg och begå vår premiär i fortsättningsklassen i rallylydnad. Och det var inte nästgårds precis utan det skulle minsann dras iväg ända till Söderåsen. Mina tjejkompisar Bonnie och Zelma skulle också tävla där och deras klass startade 8.30 men innan dess skulle det ju hinnas med rastning, anmäla sig och lottning. Min matte tycker inte att det är nån höjdare att dra iväg långa sträckor utan sällskap i bilen - ja JAG är ju givetvis med - så det blev ju till att samåka. Det innebar att vi blev upphämtade klockan kvart över sex i morse. Jaaa, ni läste faktiskt rätt.

Bonnie och hennes husse Boris tog täten och Zelma och hennes matte Maria och min matte och jag följde efter. När vi kom fram gick vi en ganska rejäl promenad och jag hittade spår av en jätteläcker tjej som luktade väldigt lovande men jag såg tyvärr inte röken av henne. Sen fick vi vänta i bilen när mattar o husse gick och skötte sitt i klubbstugan. Men det var okej för det var precis lagom väder i morse, d.v.s. min matte frös och då brukar det vara bra - för mig alltså.

Töntig klubb tyckte vi fyrbenta för vi fick inte komma nära ringarna. Löjligt - det är ju för tusan vi som är huvudpersonerna i tävlingen eller hur? Det innebar ju att det där mysiga matte o jag brukar ha vid ringside, fika m.m. tillsammans, uteblev ju för dom tvåbenta skulle såklart kolla tävlingen och vi fick vänta i bilarna. Kasst. Åsså missade man ju morgonfikan.

När Bonnie och Zelma var klara blev det ytterligare väntan. Inte förrän halv tolv hade vår grupp lottning och jag fick startnummer 10. Hörde att matte blev lite konfunderad när hon gick banan för det var tydligen lite oklart hur vissa moment skulle utföras. Att hon inte bara överlåter det till mig för det löser ju jag, inte sant? Men hon oroar sig så mycket alldeles i onödan, det har jag sagt till henne men hon lyssnar inte på det örat.

Jag var kollossalt uppmärksam och supertaggad (kan det ha nåt med en viss oxfilé i bitar att göra månntro?)under uppvärmningen. Men när vi steg in i ringen då VET ju jag, erfaren som jag är, att då blir det minsann ingen oxfilé på hela rundan. Då kan man väl passa på att snusa lite och kolla runt lite på annat runt omkring? Där är ju så förföriska dofter efter dom tidigare ekipagen. Sen kan man ju skärpa sig på dom sista momenten för då vet jag ju att när vi lämnar ringen kommer belöningen igen. Man är väl inte dum heller? Men jag försöker hålla mig innanför ramarna och inte balla ur helt, så blir ju matte lite glad också vilket man har en viss nytta av om ni förstår vad jag menar.

Det gick vägen idag också och vi fick godkänt på vår första fortsättningstävling - 88 poäng minsann. Värt att nämna i sammanhanget var faktiskt att matte fick 2 x 3 straffpoäng för förarfel (inte mitt fel, inte mitt fel, inte mitt fel) och jag ådrog oss dom andra 6 minuspoängen genom att snusa och vara något sen i sittandet ett par gånger. Så vi hjälptes åt kan man säga.

Men matte och jag var rörande överens om att vi hade skött oss hyfsat idag och kunde känna oss nöjda med vår insats.

Sen satte vi oss och kollade dom avancerade, men som ni ser på bilden så överfölls jag av trötthet så jag bestämde mig för att inta ryggläge i mattes knä och ta en tupplur. Skööööööönt!