lördag 5 november 2011

Wow vilken säsongsavslutning - sicket flyt :)




Idag var vi på säsongens definitivt sista agilitytävling. Mattes goda vän Jennie från Ystad BK (di där rälie huliganernas matte)skulle bli tävlingsledare och då hade man anordnat en tävling som kallades Halloweenhoppet. Egentligen var det nog meningen, kunde jag förstå under dagen, att alla skulle klä ut sig. Men det hade inte vi gjort för matte har inte haft tid att fixa någon utstyrsel varken till mig eller till henne själv. Jag hade ju visserligen mitt dödskalletäcke på mig när vi rörde oss inne på tävlingsplatsen, men det täcket var inte speciellt införskaffat för detta tillfälle. Det har matte knåpat ihop alldeles själv, konstigt för hon kan inte sy. Egentligen är det bara en fyrkant av en fleecefilt som hon snörpt ihop så det är bara att dra över huvudet på mig och så är det en knapp under magen. Detta är avsett för träning och det skall vara lätt att dra på och av ju utan att klydda med halsband och sånt. Hur som helst så brukar jag bli ganska uppmärksammad när jag ikläder mig detta täcke, och DET tycker jag om.

Dimmigt som attan var det när Tina o hennes pojkar kom och hämtade oss. Och dimman låg kvar lite grann efter tävlingen börjat men sen lättade den och det blev en riktigt hyfsad dag. Där var många av mina bekanta, både två- och fyrbeta, och vi minglade runt lite och hade trevligt.

Men så skulle vi ju då tävla lite också. Matte hade bara anmält oss till två lopp för hon har sagt att jag ska vila lite, dels för att jag blivit vaccinerad och dels för att jag behöver en paus säger hon. Hon var väldigt i valet och kvalet vilka lopp hon skulle välja till oss men det blev Hopp och Ag ettan till slut.
Det var 19 startande i båda klasserna och vi fick startnummer 10 och 17. Jag sprang så gott jag kunde och det räckte faktiskt. Vet ni vad? Vi fick stå överst på pallen i båda klasserna - hurra! Det är det bästa jag vet. Min matte har lärt mig en rolig grej, hon frågar: "var ska vi stå nånstans?" och då skall jag springa bort och hoppa upp på översta pallen tycker hon. Och det gör jag såklart för då får jag godis. Måste erkänna att jag nog känner mig lite viktig när jag sitter där uppe och skådar ut över massan, lite upphöjd liksom.