Malmö Int. 2012

Från allra första början hade matte planerat att vi skulle tävla i lydnadsklass 3 i Malmö, men hon tyckte inte att hon hade varit så flitig som behövdes och därmed ansågs inte jag vara tävlingsmässig i den klassen. Hmmm.... jag kan ju faktiskt fleeeera av dom momenten hur bra som helst.....
Sen var då nästan tanke att skippa evenemanget helt och hållet och vänta tills jag ansågs "färdig" för trean. Men - så väcktes en annan tanke hos matte, nämligen den att man kunde ju faktiskt anmäla till lydnadsklass 2 bara för att checka av om vår nya träningsfilosofi hade gjort någon nytta. Jag har nämligen haft en tendens att tycka att det blir skittråkigt på tävling eftersom det aldrig kommer några belöningar och har därför blivit långsammare och mer ointresserad ju längre in i programmet vi har kommit. Så matte har testat med att ha extern belöning, mycket åtråvärda godbitar, i ryggsäcken som hon placerat precis utanför träningsplanen. Dit har jag då fått springa och hämta lönen s.a.s. efter utfört arbete. Och det har lagts till moment efter moment så till slut har jag gått ett helt lydnadsprogram ibland innan jag får springa dit. Och gissa om jag tycker det är kul. Toppen helt enkelt. Det har taggat mig så in i vassen så ibland går jag på tre ben i ff av ren upphetsning.
Ivrigt påhejad av våra träningskompisar så togs då beslutet att ställa upp i tvåan för att kolla om det funkade på tävling också.

Men lydnaden gick inte av stapeln förrän på söndagen, men däremot skulle min finfine son Chivaz visas upp på lördagen. Då for matte iväg till Malmö och sa att jag skulle ligga hemma och vila mig i form.
Chivaz visades upp av stormatte Anneli eftersom lillmatte Johanna, som annars visar honom, var iväg på konfirmationsläger. Det gick hur bra som helst och Chivaz var jätteduktig som vanligt, både på golv och bord. Han fick "very good" med en strålande kritik, ja matte sa att det var den bästa, mest korrekta och rättvisa kritik han någonsin fått. Bara två negativa saker; lite stora öron (vem har inte det? Både jag och matte faktiskt. Och jag har blivit champion i alla fall) och lite trång i fronten. Allt annat var bara lovord. Matte säger att han behöver ett år till på sig att utvecklas och att han säkert kommer att vara skitsnygg då.

Innan matte körde därifrån så inhandlades det ett stort, rökt ben till mig som skulle vara belöningen i ryggsäcken. Plus att hon försökte reka lite om var vi skulle hålla till på söndagen. Det var inte det lättaste skulle det visa sig. Ingen hade en aning. På hemsidan hade det stått att eliten skulle hålla till i stora finalringen (nr 1) plus att vissa moment skulle göras i en ring intill och sen skulle vi ettor och tvåor få vara i en annan ring "bakom" dessa. Det skulle vara skyltat stod det. Det litade matte på och körde hem för att softa med mig under eftermiddagen och kvällen.
Hon hade fått akut halsont natten mellan fredag och lördag och vaknat av detta och inte kunnat somna igen. Det öronbedövande larmet på mässan under lördagen plus nattvaket gjorde att hon hade en brinnande huvudvärk och var helt slut, så hon tog en Ibumetin och så gick vi och la oss halv nio på kvällen. Och sov hela natten.

Så var det då söndag morgon. Vi var spända och förväntansfulla för det var nämligen så att inte mindre än 31 elitekipage var anmälda, det var landslagsuttagning. Yippee, vi skulle få se våra idoler och förebilder, sååå kul. Jag tänkte att jag skulle kika ordentligt och se om jag kunde lära mig ett och annat knep av dom stora pojkarna och flickorna. Eliten skulle samlas redan kl 7 och vi kl 8.30 men matte och jag var på plats redan 7.30 och irrade omkring och letade. Jaha se där, där var ju ring 1, fortfarande den gröna konstgräsmattan på sedan lördagens agility och ordentligt omgärdad med "suggorna. Och intill en stor ring med gråa mattor i och delvis inhägnad med stolpar och plastband och "suggor". Men vi då - var ska vi vara? Och var fanns skyltarna? Ingenstans nä. Men titta där bakom - där var mattor tejpade på golvet i en fyrkant, tre olika färger, grått, blått och rött. Och faktiskt stod det en ruta, ett hopphinder och låg tre apportbockar på golvet. Ring nr 29. Ingen skylt om vad som skulle försiggå där. Och absolut ingen avspärrning. Och inget bord och stolar till ts. Ringen som Gud glömde kändes det som. Skulle vi vara här? Jaaa, var skulle vi annars vara? Ingen funktionär inom synhåll. Jaha, vi gissar att detta är vår ring och slår oss ner.
Matte tänkte strategiskt och bedömde att vi satte oss och ryggsäcken strax bakom punkten där jag skulle sändas till rutan. Det fanns visserligen en gul punkt som var närmare än 10 meter från rutans mitt men det gula strecket var ju alldeles för långt ifrån så det kunde ju inte vara där jag skulle utgå ifrån . Och ärligt talat, de tävlingar vi varit på är det långt vanligare med kortare avstånd till rutan än för långa. Sagt och gjort, vi slog oss ner. Sen kom min kompis, rottisen Ella, det var bara hon och jag som var anmälda till tvåan. Och så dök våra träningskompisar upp. Oj va glad jag blev. Dom sa att deras hundar låg plats precis utanför men jag undar om det var sant. Tror dom sa så för att peppa mig faktiskt. Och det funkade.

Under tiden vi väntar, och väntar, och väntar så börjar elitekipagen att ockupera "vår" ring och träna som sjutton där inne. Men....sa matte....det kan väl inte var OK. Hon vet ju att det står i reglementet att man inte får beträda ring med hund när den är iordningställd för dagens tävling. Men - det måste väl dessa storfräsare ha koll på, eller.... Matte velade, hon var ju inte helt hundra på att det var vår ring eftersom det inte stod nåt, jaaaa vågar man då säga nåt? Men retade sig gjorde hon ju. Särskilt när en kille låter sin bc ligga och gnida och rulla sig mitt i rutan vid minst 4 olika tillfällen. Amen va.... Och som om inte detta var nog så passerar en domare rakt över ringen och en del utställare med vagnar o hundar och titta där...nämeeeen....en spaniel korsar nedre hörnet vid rutan och - ve o fasa.. - kissar!!!!! Matten griper hinken med sågspån och slänger ut lite på fläcken. Såja, klart! Herre gud - ska vi verkligen tävla här?

Då dyker tävlingssekreteraren upp. Och jodå, det är här vi ska tävla. Efter mattes berättelse om bravaderna i denna ring börjar hon köra ut elitekipagen ett efter ett. Kommentarer från dom: "jamen här var ju så många andra inne" och "oj förlåt, jag trodde det var en träningsring". Jahaaaa, brukar det finnas såna? Ja kanske på deras nivå men jag och matte har aldrig sett nån sån i alla fall. Men egentligen var det kanske förståeligt att dom trodde så med tanke på "lapptäcket" med 3 olika färger på och ingen avspärrning och inget bord. Såg lite ut som skröfset som blev över.

När klockan blir tio över nio har funktionärer anlänt, bord o stol kommit dit plus dator. Och så får vi då veta helt utan förvarning (vi skulle ha samlats 8.30) "jaha då tar vi in klass 2-hundarna för platsliggning". Ojoj, jag låg och sov i godan ro i min bur. Matte släppte ut mig och försökte göra en liten, liten snabbuppvärmning inför platsen.

Ella och jag tågar in i "ringen" med våra mattar och får lägga oss ner längst ut på ena kortsidan med ryggen mot gången bakom. Där passerar utställare med hundar i långa koppel, vagnar och hela konkarongen. NÄRA ska ni veta! Men Ella och jag är ju duktiga så vi ligger fint och lugnt. Våra mattar har ju gått iväg till andra kortsidan. Efter en stund händer det: 2 meter framför matte (mellan henne och mig då fast vi har ju 25-30 meter mellan oss) kliver en tant med en svart labrador in i VÅR ring. Där börjar hon försöka ställa upp den, ganska högljutt för den är motsträvig. Matte kan ju inte säga till henne för vi är ju mitt i ett moment. Och INGEN funktionär ser nånting och reagerar. En i publiken går dit och kör ut henne! Jag såg nog på mattes min vad hon tänkte. Men Ella och jag är klippor. Vårt valspråk är "lagd hund ligger" :)

Så ska jag då gå in som nummer ett men matte säger att hon vill ha några minuter för att vi ska värma upp. Då går vi till ryggan och jag får tömma snusdosan på kasslertärningar som belöning för det fina platsliggandet. Då får jag också en föraning om den stundande belöningen - det RÖKTA BENET. Wow!! Nu så här i efterhand säger matte att sååå skulle vi inte ha gjort. Fast det var mest placeringen av basen som blev fel men i kombination......

Vi kör en snabb kort uppvärmning och går in i ringen. Det var såååå härligt för min matte var inte ett enda dugg nervös utan hon betedde sig exakt som hon gör på träning. Men mitt i det fria följet passerar vi precis förbi basen och då kan jag inte styra mig riktigt utan då tappar jag i position och får dragning ditåt. Matte sa vi var kassa på ff och domaren var jättesnäll som gav oss 7, det var vi inte värda.

Sen gick det hyfsat ända fram tills det blev dags för rutan. Tror ni inte att jag ska skickas från det där strecket i alla fall? Jooodå. Men det är ju mer än 10 meter. Jaja matte tjafsar inte mer om det för jag kan faktiskt springa in i rutan på 25 meter. Men det är jäääääkligt svårt när det finns rökta ben på vägen, det kan jag intyga. Vi har ryggan alldeles i jämnhöjd med oss. Matte tar mig fram till punkten och säger på vägen "vaaar e rutan". Jag tittar på ryggan, det ser hon, men sen tittar jag på rutan, hon skickar mig - och ajajajaj jag springer till ryggan. Matte tog det på sig, dålig strategi sa hon, missbedömning från hennes sida. Jag kallas in och övertygas att gå i rutan. Jadå. Men första gången räknas så en stor fet nolla blev det ju här. Annars hade vi faktiskt haft ett förstapris.

MEN: syftet med att ställa upp här var ju att kolla om jag höll hela programmet igenom. JAAAAA det gjorde jag. Det sa matte och det sa träningskompisarna. Jag hade skitkul hela tiden så matte var jättenöjd för nu fick vi kvitto. Och så blev vi en erfarenhet rikare. Sens moral: kolla noga var du sätter basen :)

Sen fick jag springa till ryggan och sätta tänderna i detta ljuvliga ben. När matte och hennes kompisar sen kollade eliten och treorna, då njööööt jag i fulla drag av benet.

Matte tog inte ett enda foto eller filmsnutt härifrån tyvärr, men jag ska be henne lägga upp en liten film som bevisar att jag faktiskt KAN springa till rutan, så det så.

Och vet ni vad? Jag börjar nog tycka att det är riktigt kul med tävling :)

Ha dé - vi ses o hörs mina vänner!

Film från Vallensbaek

Vill bara tillägga att matte var otroligt nöjd med att jag gick korrekt och hyfsat snabbt i slalomen i alla fyra loppen. Det har varit lite struligt med den innan men just i Vallensbaek satt den som en smäck. Heja mig :)

Årets andra agilitytävling

Oj oj oj vad matte ligger back med uppdateringen av min blogg, en hel månad faktiskt. Men hon har blivit så fruktansvärt förkyld och kan inte arbeta, så tack vare det har hon tagit sig i kragen och satt sig vid datorn. Jag sitter på stolen vid sidan om och dikterar givetvis.

Då vill jag berätta att vi har varit och tävlat utomlands (jajaja Danmark då) för första gången. Ja på utställningar har jag ju varit både i Danmark och Norge många gånger förr men jag har aldrig jobbat utomlands förr. Nu hade det bestämts att mina kompisar Murphy, Nisse och Mira (och deras mattar Tina o Anneli såklart) och jag skulle dra iväg till Vallensbaek den 19 februari.
Spänningen och förväntningarna var stora, inte minst p.g.a. att det skulle komma ett gäng danska griffoner dit och det tyckte vi ju var en höjdare såklart. Vi är inte såååå vanliga på tävlingsbanorna. Underligt må jag säga för vi är ju väldigt kompetenta om jag själv får säga det.

Det hade pratats mycket om den nyinköpta mattan, som visade sig vara toppen att springa på både för oss och mattarna o hussarna. Lite svikt i den, kändes jättebra. Det som INTE var bra (för matte alltså) var att man slog ihop banvandringen till en och ENDAST 7 min. Gissa om matte hade problem. Ja inte i klass 1 (agilityn) men i hoppklassen som vi hade premiär i tvåan hade hon ett litet helsike. En hel hord människor stod i klump vid svårigheterna så hon hade inte en chans att springa banan som hon behöver för att minnas den. Därför gick det ju inte så bra heller.

Men, vi tar det i tur och ordning. Först började vi med Agility 1 som gick jättebra. Jag fick förstås göra en räddning som vanligt när matte missade ett planerat byte men det gick vägen - tack vare MIG :) Vi blev trea i klassen och fick pinne - tjohoooo! Och Murpan fick också pinne och blev fyra. Asså där ser ni ju, jag säger bara - griffoner :) Sen gick matte o Tina ut med oss en rejäl runda och då missade vi prisutdelningen. Fasen också, det som jag tycker är så kul. Snälla Tove hade hört när dom ropade så hon räddade våra priser.

Sen var det Agility 1 Extra. Då blev matte lite nonchalant (ja kanske jag också då) så där fick jag 10 fel på 2 missade kontaktfält, så där slutade vi på 6:e plats av 29 ekipage.

Hoppklass 2 ska vi nog inte tala så mycket om då. Vi diskade oss i båda och det var helt och hållet mattes fel. Den första banan hade vi kanske kunnat klara om matte tänkt lite snabbare men bana nr 2 glömde hon mitt i. Jaja, det var som sagt vår premiär i tvåan så vi får ut och träna på klass 2-banor. Ja matte är det ju som behöver lära sig att komma ihåg dom. Finns det kurser för sånt? I så fall skulle jag gärna skicka iväg henne på en sån.

Hög stämning i bilen på vägen hem för Nisse hade också fått en pinne i Agilityettan och vunnit ÖL!!!! Och Miragumman klapp en juniorklass och vann EN FLASKA BUBBEL! Det kan man kalla rejäla priser eller hur?

Mysigt var det att tävla i Danmark och gav helt klar mersmak. Matte tyckte bara att det var trist att man inte hann med att umgås lite mer med dom andra griffonerna med mattar men så är det ju på tävling. Det var en jättelång dag och trötta var vi när vi kom hem, men väldigt belåtna.

Jahaja, två tävlingar i år och 2 pinnar yippeeeee - kan man begära mer?

AKTIV...

.......kan man ju lugnt säga att jag har varit idag.

Dagen började som vanligt med morgonpromenad och sen frukost efter det. Sen vankades det agilityträning i ridhuset. Idag hade fiffiga Anneli tänkt ut två roliga övningar till oss, den ena där vi tränade kontaktfält (A:et = JAG) och handling (=matte) och den andra var en slalomövning med tunnlar på båda sidor och hopphinder. Om ni frågar mig så gick det som smort, i alla fall från min sida sett. Tror att matte var nöjd för dagens nykokta kycklinghjärtan formligen haglade över mig, vilket jag uppskattade enormt såklart :)

Sen gick färden till våran klubb där några rallyentusiaster samlades. Matte ska bli tävlingssekreterare och skrivare (tillsammans med ett par kompisar) och dom behöver ju träna på detta så vi fyrbeningar fick ställa upp och gå några rallybanor medan aspiranterna tränade på att skriva ner domare Lenas kommentarer. Om jag ska vara ärlig så var väl både min och mattes insats sisådär. Vi kom lite sent och min yra matte gick banan en gång (räcker inte på låååånga näääär för henne) sen kastade vi oss ut i hetluften. Nåja, syftet var ju att skrivarna skulle träna så vi tog det med en klackspark. Hur som helst blev det en jättetrevlig stund - d.v.s. så länge solen var framme. Sen frös man häcken av sig :(

När detta var klart - tror ni då att matte gav sig? Näääääää - då jädrar skulle det tränas rutskick, hopp/sitt och apportering av främmande (läskig) apport. Nu var jag ju sugen på dom däringade kycklinghjärtana så jag tog mig i pälsen och försökte göra mitt bästa. Rutskicken går skitbra men jag har sååååå svårt för att (just i rutan) stanna omedelbart på mattes kommando, blir gärna ett par för många steg. Och har man osis och har vänt upp liiiiite för tidigt, ja då är man rökt om man kommer över bandet innan man stannar. Men.... det gick ganska hyfsat faktiskt.

Hopp/sitt - inga problem. Jag vet ju att jag ska sitta så varför ska jag då springa iväg framåt? Jag är ju så attans vig så jag nuddar inte hindret på tillbakavägen i alla fall. Det köper matte, för man får inga extra stilpoäng för att man går ut säger hon.

Matte lånades Lenas (Terras) apport som egentligen är alldeles för stor för min lilla mun men eftersom det oftast är såhär taskigt läge på tävling så körde vi på den. Iiiiiiiinga problem (för att det var Terras???). Jag sköt som en blixt på mattes kommando ut och tog den omedelbums och returnerade den i full galopp - yippeeeee - fick tömma dosan med kycklinghjärtan. :)))))))

Sen vände vi näsan hemåt och när vi stigit innanför dörren så blev det direkt i badkaret för min del. Jag ska väl inte säga att jag direkt längtar dit, men det är ganska okey i alla fall för matte ställer fram en godisburk på badkarskanten som jag får tulla av lite då och då.

Nu, mina vänner, ligger jag och myser och torkar i ett härligt frottébadlakan.

Ha dé!