Agilitytävling

Hej alla vänner!

Igår hade jag och min klubbkompis Zigge en härlig dag på Lomma BK. Vädret var perfekt, sol med lite vind så det var varken för varmt eller för kallt.
Vi startade i god tid hemifrån, för min matte har ju som bekant ett litet problem med att hitta rätt. Och det gäller ju då såväl till olika platser som på banan. Fast hon har faktiskt spottat upp sig lite när det gäller banorna. Längesen hon sprang fel väg nu så kanske det finns hopp.....
Vi kom ju alltså fram i god tid och kunde ta det piano och gå en lång, härlig runda på och runt tävlingsplatsen och sen satte vi oss och åt vår frukost i lugn och ro. Det tycker jag om.

Matte hade anmält oss till både Agility och Hoppklass 1. Min kompis Zigge och hans matte är mer avancerade än oss så dom är uppflyttade till Hoppklass 2. Först kom hoppklassen och om jag får säga det själv så tyckte jag att jag gick superbra och fort som attan men matte har ju lite svårt att hänga med i svängarna (mest i tanken) och hinna visa mig rätt i god tid och tillräckligt tydligt så det blev en disk. Hade det inte nödvändigtvis behövt bli men matte "gav upp" eftersom vi redan hade fått 5 fel och när jag - nödgas jag ju erkänna - missade en aning i slalomen så brydde inte matte sig om att tvinga mig att ta om den utan hon fortsatte som om ingenting hade hänt. Lite senare var det tid för Agilityklassen och den lyckades vi lite bättre med. Förargliga 10 fel förstås och 0,36 i tidsfel (beroende på dom 10 felen för där tickade sekunderna) men det blev ändå en 11:e plats och man fick en påse av favoritkexen med sig hem - hurra!

Matte blev lite sur - och jag blev ilsken som en geting - när vi stod vid prisutdelningen. Jag vill gärna vakta min matte och gillar inte när andra hundar (nåja, är det en snygg tjej är det OK) kommer för nära oss när jag är i koppel. Därför håller alltid matte mig i kort koppel när vi står i folk- o hundsamlingar. Men många andra mattar o hussar är slarviga med det där och låter sina hundar gå fram till andra hundar vilket varken jag eller matte tycker är okay. Alltså står matte lite bredbent och jag sitter framför henne. Då kommer helt plötsligt en lancashire heeler bakifrån och går helt fräckt in mellan benen på min matte! DÄR går verkligen gränsen så jag gav till ett lejonvrål och satte inkräktaren på plats. Matte gav mig en tillsägelse men då visste hon ju inte hur det hela gått till men en klubbkompis såg det och berättade för matte vad som hänt. Då fick jag en rättmätig ursäkt av henne och sen svor hon en radänga över nonchalanta och slarviga hundägare som inte håller koll på sin hund i sån trängsel.

Ha det bra mina vänner - vi hörs!