Ja så har man varit med tre blondiner på en liten tripp till Oslo. Jajamensan. Och dom var det riv i ska jag säga. Innerst inne tror jag att dom föll för min charm (tjejtjusaren Allan brukar charma tjejerna, hmmmm) men dom ville ju inte visa det såklart. Så emellanåt gjorde dom små låtsasattacker för att hålla skenet uppe - ja förresten en gång fick jag nog ett litet nyp i ändan - säkert inte meningen - så då var jag på min vakt en liten stund. Men sen blev det ganska avslappnat igen. Vi blev ganska bra kompisar till slut men tro inte att det var någon romans - ahhhh nääää.
Ja vi skulle ju såklart på den därade utställningen. Jag och två av blondisarna skulle visas upp. Blondinerna var skitduktiga o snygga så dom åkte hem som nyblivna norska champions med Cruftskvalificering o Norsk Vinnartitel o hela baletten. Det var jätteroligt. Ja d.v.s. för mattarna alltså. Blondinerna själva brydde sig inte det minsta om färggranna band o rosetter o pokaler o sånt. Det gööööör man ju bara inte när man är hund. Vi har ju helt andra värderingar - vi är ju lite smartare än dom.
Min matte var inte sååååå glad som dom andra mattarna för jag fick "bara" en andraplacering i bästa hanhundsklassen med reservcacib. Reserv - va då reserv? - det var ju det riktiga hon ville ha, och ett cert såklart så jag kunde bli norsk och nordisk champion. Men det smög sig. Och dag nummer två fick jag jättefin kritik men inte ens ett ck - tur att min matte älskar mig för den jag är :-)
Kolla här på bilden så gott jag sussade på mattes dunkudde när vi körde hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar