tisdag 17 januari 2012

Vaccinationsdags :(








Ja alltså det hade jag ju inte en aning om förrän jag stod på en viss parkeringsplats som jag mycket väl kommer ihåg.

Matte lastade mig i bilen och så körde vi till härliga Smygehuk och gick en mysig runda i det härliga vädret. Jag passade på att posera lite på lämpliga ställen för det kan ofta löna sig - om ni förstår vad jag menar. Om min matte hade haft lite bättre koll på hur man hanterar denna bloggen så skulle jag gärna vilja ha in två foton här och sen fortsätta berättelsen. Tyvärr har hon inte en susning om hur man varvar text med foton så jag ber om ursäkt å hennes vägnar.

När vi gått en sväng så körde vi vidare till Beddingestrand och jag kände ju naturligtvis igen stället så fort jag kom ut. Men jag låter mig inte nedslås sååååå himla lätt så jag tog det långa benet före in mot veterinär Malins ingång. Jag hade ju förstås en liten tanke på snusdosan i mattes ficka, den innehöll osttärningar och bitar av leverpastejkakorna (Toves mirakelkakor) som vi bakade igår. Den ville man ju gärna åt som ni förstår.

In kom vi och vips - innan jag visste ordet av - så befann jag mig i händerna på Malin uppe på hennes behandlingsbord. Och vad skådar mitt norra öga om inte DOSAN! Då överfaller mig känslan av skräckblandad förtjusning och jag blir l ä t t upphetsad om man så säger. Men Malin är jättejättesnäll och har världens tålamod - utan att jamsa och ställa in sig för mycket - för se DET gillar jag inte. Nä, hon är vänlig men påstridig och gör det som måste göras snabbt och smärtfritt.

Och under tiden detta göres får jag fri tillgång till dosan - hurraaaa! Och matte fotade dessutom idag, det var något nytt.

Idag var det rabies som jag skulle skyddas mot och den sprutan får jag vart tredje år. Men det är faktiskt inte så längesedan jag var och fick vaccination mot kennelhosta plus det andra, i höstas nån gång vill jag minnas. Måste nog konstatera att detta börjar bli mindre och mindre obehagligt för varje gång och att det hemska minnet av blodprovstagningen en gång i tiden börja blekna. Underbart skönt!

Så när jag fick komma ner på golvet och matte och Malin satt och pratade, då var jag hur cool som helst igen och strosade runt och kollade alla skrymslen och vrår på stället.

Jaaaaaaa, det är nog frågan om om jag inte kan tänka mig att komma tillbaks hit faktiskt för idag kändes det väldigt bra. Men vi kan ju vänta ett tag........

1 kommentar:

  1. Söte Allan! Du e för go bara! Så skönt att det går så bra. På fredag äntligen blir det träning med en av dina fjällor!Vi hörs!

    SvaraRadera