LITEN RESA

Ja det kan man säga att vi har varit ute på. Jag gillar ju att åka iväg på äventyr då och då, så när matte började packa våra väskor visste jag ju vad klockan var slagen. För säkerhets skull låg jag i hallen och spärrade utgången - ve o fasa, tänk om hon skulle glömma att ta mig med. Fast det är klart att hon inte gör, jag är givetvis medelpunkten i hennes liv.

Såg ju att hon packade ner grejor för flera dagar så jag var såklart jättenyfiken på vad vi skulle hitta på denna gången.

Vi startade med att köra hem till Isa o hennes Ingrid och där lastades vår lilla bil ur och grejorna åkte in i Ingrids bil. Det tog en förfärlig tid tyckte Isa och jag. Vi var ju snabbt startklara men vi fick vänta o vänta o vänta........

Till slut bar det i alla fall iväg och vi körde och körde fast Isa o jag passade på att ta oss en lur då, för man vet ju aldrig om man kan behöva krafterna sedan. Och det behövde man, skulle det visa sig.

Färden slutade vid en jättefin camping med en liten stugby. Vår stuga låg i ytterkanten av campingen inne bland sommarstugorna. Ja en del hus måste ha varit åretombostäder för dom var väldans flådiga tyckte vi. Högt uppe låg det och rakt nedanför oss fanns havet. Underbart vackert, fin natur och jättefina hus så där skulle man nog kunna bo alltid tyckte vi.

Våra kompisar Zeb, Wilda och Betty hade kört upp lite tidigare så dom hade redan kommit i ordning. Det var ju jättebra för när Isa o jag kom med alla våra pinaler så blev det en aning rörigt. Då passade dom på att gå ut en runda så vi fick ha huset för oss själva när vi packade upp. Sen var det vår tur att inspektera området. Toppenfint tyckte vi, både Isa o jag.

Nästa morgon skulle det så visa sig varför vi hade åkt hit. Jo då styrde vi kosan mot ett ställe där det fanns en berömd hunddomptör som skulle undervisa våra mattar i den ädla konsten att få oss att göra som dom vill. Hmmmmm....... Jag var faktiskt lite skeptisk i början måste jag erkänna. Och inget bra väder var det heller. Blåste fort som attan och den ena skuren efter den andra. INTE mitt favoritväder alls. Men det värsta av alltihop var nog ändå det första mitt öga skådade när jag kom ur bilen - nämligen KOR!! I en hage som i princip omringade träningsplanen. Usch tvi vale, jag tycker att kor är dödsläskiga. Luktar konstigt gör dom och märkligt nog blir dom inte rädda och flyr när jag skäller på dom, utan dom bara står blickstilla och blänger på mig. Huuu så läskigt. Dessa var dessutom speciellt märkliga tyckte jag. Matte sa att det var Highland Cattle - vad som nu menas med det. Men vi passerade dom i alla fall och jag lugnade ner mig lite när jag märkte att kompisarna inte brydde sig om dom direkt, då kunde dom ju inte vara sååååå förfärligt farliga gissade jag.

Zeb och jag steg upp först av alla på måndagsmorgonen, så vi tog våra mattar på en härlig morgonpromenad runt området. Vi fick springa lösa och jag gillar Zeb jättemycket så jag bjöd t.o.m. upp honom till ett litet race. Jag gillar att springa ikapp men han är ju jättestor så jag tycker det är aningen läskigt när han kommer ifatt mig för han är ganska klumpig av sig - men snäll. Annars är jag faktiskt inte mycket för att leka, ja möjligen med en tjusig tjej kanske.
Här ser ni mig och Zeb på promenaden.

Och här är vi utanför stugan.

Så kom då den kända hunddomptören och det skulle visa sig att hon var en hyvens tjej som vi alla blev väldigt förtjusta i, både hundar och mattar. Åsså skulle då mattarna öka på sin bildning lite och det hade dom bestämt skulle ske i halvtimmespass för var och en.

Matte hade plockat ut det rökta benet ur frysen för det är min favoritbelöning. Alldeles särskilt uppskattar jag när hon mitt under träningen skickar ut mig med ett "braaa - varsågod" till ryggsäcken så det körde vi stenhårt med. Jag fick göra en massa ingångar på plan innan hon blev nöjd men till slut fick jag kalasa lite på benet. Kanske nästa gång jag gör det bättre direkt, får se, ska tänka på saken. Man kan ju gott hålla henne lite på halster eller vad tycker ni?

Sen tycker matte inte om att jag tuggar på vittringspinnarna och vänder apportbocken i munnen så det ville hon ha hjälp med. D.v.s. hur hon ska få mig att förstå detta. Ha! Inbillar hon sig verkligen att jag inte har förstått att detta inte är önskvärt? Jodå, men jag kan inte låta bli att retas lite med henne. Kul att hålla henne sysselsatt :)

Som sagt, alla vi fem kompisar hade var sin halvtimme på förmiddagen och sen lunchade vi och gick en promenad, sen var det dax för en omgång till.

Tur att vi hade tagit med vårt lilla tält för det regnade titt som tätt under dagen. Under Wildas pass kom en störtskur och vad tror ni hände då? Dom jobbade just då med att hämta pinnar utan att tugga på dom så stackars Wilda blev utskickad ur tältet att hämta medan mattarna satt inne i tältet. Typiskt!

På kvällen gick vi en härlig långpromenad och vi fick springa lösa på stranden (trots att det var hundförbud där) för vi var alldeles ensamma där. Det blev en solig och jätteskönt kväll så vi njöt i fulla drag av den promenaden som gick över stock och sten, upp och ner i skiftande terräng.

På tisdagen upprepades samma program fast med lite andra saker att träna på. Jag var först ut på morgonen och jag som formligen HATAR regn hade oturen att få just det - regn - på mitt pass. Fast det gick över efter en stund så det blev OK i alla fall. Och så blev jag glatt överraskad när jag fick springa framåt och trampa på papperstallrikar, det tycker jag är toppenkul. Trodde matte hade glömt den leken, ja det hade hon nästan gjort också men Jenny påminde henne om den och föreslog att vi skulle testa det som hjälp i rutskicken. Funkade jättebra!

När vi alla var klara för dagen körde Isa o jag o våra mattar hem till stugan. Wilda, Betty och Zeb fick tyvärr köra hem för deras hussar behövde deras hjälp dagen efter.

Alla fem mattarna var supernöjda med träningen hos duktiga Jenny och vi fyrfotingar tyckte också att vi hade haft två roliga dagar där. Trots skurarna. Alla var överrens om att detta måste göras om. Mattarna var fulla av optimism och nytänkande och goda föresatser inför kommande träningspass så nu ska vi gå ut och slå världen med häpnad på tävlingsbanorna. Jaaaa inte direkt kanske, tar väl lite tid.......men vi ska göra ett gott försök i alla fall.

En mycket positiv sak var ju också att jag lärde mig att kor faktiskt inte är så farliga som dom luktar och ser ut. Åtminstone inte Highland Cattle. Andra dagen sade jag bara muff muff när jag kom, det var allt. Och jag låtsades som om dom inte fanns när dom stod och blängde på mig när jag var inne på planen. Starkt va?

När vi gick kvällspromenaden trodde jag att jag skulle behöva vänja mig vid ytterligare ett djur. Helt plötsligt hör jag matte skrika till "oh ett vildsvin inne i trädgården" (grannens alltså). Hon tyckte att hon såg ryggen på den när den försvann in bakom en stor sten. Vet ni vad det var? Jo - en robotgräsklippare!!!! Ja vi var nog övertrötta allihop och varken hörde eller såg så jättebra av ren utmattning.

I morse blev det morgonpromenad i dessa vackra omgivningar igen och sen en frukost i lugn och ro. Sen åkte Isa och jag ut på trädäcket och mattarna städade stugan grundligt. Promenad igen ner till receptionen för att meddela att vi var klara att lämna stugan. Sen fick vi vänta en stund på att någon skulle komma och inspektera stugan så att allt var i sin ordning. Det var det, vi fick t.o.m. MVG för städningen :)

Här sitter vi och väntar på inspektören.

Sen bar det av mot hemtrakterna. Vi körde till Isas gård och där väntade Ronja som blev jätteglad när Isa o matte kom hem igen. För Ronjas skull tog vi då en promenad. Men när vi kom ner till brevlådan så hade Isa o jag sackat efter så mycket - vi var jättetrötta och dessutom blev det värmebölja helt plösligt - så mattarna vände och vi gick hem igen.

In med våra saker i vår egen bil och så bar det av hem till vår egen koja. Oj vad glad jag blev när jag kom hem. Nu ska jag vila ut lite och fundera på allt som jag snappat upp under dessa två dagar. Hoppas att matte har lärt sig många bra saker så hon kan styra mig till stordåd. Den som lever får se..........