Agilitytävling

Hej alla vänner!

Igår hade jag och min klubbkompis Zigge en härlig dag på Lomma BK. Vädret var perfekt, sol med lite vind så det var varken för varmt eller för kallt.
Vi startade i god tid hemifrån, för min matte har ju som bekant ett litet problem med att hitta rätt. Och det gäller ju då såväl till olika platser som på banan. Fast hon har faktiskt spottat upp sig lite när det gäller banorna. Längesen hon sprang fel väg nu så kanske det finns hopp.....
Vi kom ju alltså fram i god tid och kunde ta det piano och gå en lång, härlig runda på och runt tävlingsplatsen och sen satte vi oss och åt vår frukost i lugn och ro. Det tycker jag om.

Matte hade anmält oss till både Agility och Hoppklass 1. Min kompis Zigge och hans matte är mer avancerade än oss så dom är uppflyttade till Hoppklass 2. Först kom hoppklassen och om jag får säga det själv så tyckte jag att jag gick superbra och fort som attan men matte har ju lite svårt att hänga med i svängarna (mest i tanken) och hinna visa mig rätt i god tid och tillräckligt tydligt så det blev en disk. Hade det inte nödvändigtvis behövt bli men matte "gav upp" eftersom vi redan hade fått 5 fel och när jag - nödgas jag ju erkänna - missade en aning i slalomen så brydde inte matte sig om att tvinga mig att ta om den utan hon fortsatte som om ingenting hade hänt. Lite senare var det tid för Agilityklassen och den lyckades vi lite bättre med. Förargliga 10 fel förstås och 0,36 i tidsfel (beroende på dom 10 felen för där tickade sekunderna) men det blev ändå en 11:e plats och man fick en påse av favoritkexen med sig hem - hurra!

Matte blev lite sur - och jag blev ilsken som en geting - när vi stod vid prisutdelningen. Jag vill gärna vakta min matte och gillar inte när andra hundar (nåja, är det en snygg tjej är det OK) kommer för nära oss när jag är i koppel. Därför håller alltid matte mig i kort koppel när vi står i folk- o hundsamlingar. Men många andra mattar o hussar är slarviga med det där och låter sina hundar gå fram till andra hundar vilket varken jag eller matte tycker är okay. Alltså står matte lite bredbent och jag sitter framför henne. Då kommer helt plötsligt en lancashire heeler bakifrån och går helt fräckt in mellan benen på min matte! DÄR går verkligen gränsen så jag gav till ett lejonvrål och satte inkräktaren på plats. Matte gav mig en tillsägelse men då visste hon ju inte hur det hela gått till men en klubbkompis såg det och berättade för matte vad som hänt. Då fick jag en rättmätig ursäkt av henne och sen svor hon en radänga över nonchalanta och slarviga hundägare som inte håller koll på sin hund i sån trängsel.

Ha det bra mina vänner - vi hörs!

Tjohoo - årets första agilitytävling!

I arla morgonstund bar det av ut till Gislöv för att möta upp med mina kompisar Mira och Nisse och deras matte Anneli. Sen gick färden vidare till Ystad för en inofficiell agilitytävling. Matte hade anmält oss till agility- och hoppklass 1 men lät bli att anmäla till öppenklasserna. Hon har nämligen ett litet navigationsproblem. Fyra olika banor att lära in på en och samma dag känns oöverstigligt för henne. Så med hänsyn till mina känslor så lät hon bli dem för hon vet att jag blir lite låg om det blir fel. Och det blir det ju gärna när hon velar och inte vet var vi ska.

Vädret var perfekt för oss fyrbenta men mattarna gnällde emellanåt och sa att dom frös. Lilla tältet var med så vi blev omstoppade i våra burar med täcken och alla attiraljer inne i tältet så oss gick det ingen nöd på. Jag var ganska taggad och på bra humör och tyckte att det var festligt att äntligen komma ut på en agilitytävling. Här är det minsann andra bullar än att trava runt i utställningsringen för det tycker jag numera är dödstråkigt.

Vi började med agilityklassen. Matte tyckte inte att vi behövde "hoppa fram" så vi körde bara lite vanlig uppvärmning med promenad och sen lite massage och sen var det pang på rödbetan! Jag gick ut starkt men när vi kom till slalomen blev jag lite tveksam så där fick vi lite klydd. Och när det börjar klydda så blir det inte bättre när vi tar om så där ödslade vi ett antal sekunder och fick 10 fel. Bortsett från slalomen gick jag hur bra som helst så där hamnade vi på 11:e plats av 23 eller 25 ekipage. Jaja......inte superbra men inte värdelöst heller.

Sen blir det hoppklassen och där gick slalomen som en dans men sen hände en sak som gjorde att jag tvekade. När jag förväntades springa in i tunneln, typ ostbåge, för andra gången så hade matte tänkt göra ett framförbyte för att undvika att jag tog fel ingång men det hann hon inte! En tiondels sekunds tvekan från henne då gjorde att jag stannade till och då fick vi förargliga 5 fel där. Annars gick det som smort! Vi hade andra bästa tiden, bara en dryg sekund mer än vinnaren, så OM matte inte klantat sig där kunde vi haft segern (eller andraplatsen)som i en liten ask. Nu blev det en sjätteplats istället men det är inte fy skam heller. Fast kul hade det varit att komma hem med en rosett. En sån som min kompis Nisse fick med sig hem. Ni kan se på fotot att jag kastar längtansfulla blickar på hans rosett!

Sen på eftermiddagen softade matte och jag. Vi gled runt och snackade med folk, fikade, rastade oss och fotade och filmade våra kompisar. En härlig dag med andra ord!

Tanklös matte :-(

I går var vi i Malmö på SKK:s Internationella hundutställning. Matte hade beslutat att vi skulle begå vår debut i lydnadstvåan där eftersom det gick så bra i debuten i lydnadsettan där ifjor. Ja d.v.s. det var ju i gamla mässhallarna men dom finns ju inte längre utan i år var det ju i stora mässtält vid Jägersro.

Matte var och kollade hundar, P-möjligheter och ringarna redan på lördagen för att förbereda sig så bra som möjligt. Hon hade nämligen begått det stora misstaget att även anmäla oss till utställningen. Chansade på att det inte skulle kollidera. Hon konstaterade att där var kallt som fasen och att vägen mellan lydnads- och utställningringarna kunde ta en stund att ta sig fram på. Och till sin fasa såg hon i lydnadsringen att det var hårt grusunderlag! Absolut inget dåligt att gå lydnad på egentligen - bara det att vi aldrig tänkt på att träna på sånt.

Enligt lagen om alltings jäklighet så krockade bedömningarna naturligtvis. Tävlingsledningen på lydnadssidan skall ha en eloge för den stora hänsyn man visade - jättehyggligt av dom! Men med facit i hand kan min matte konstatera att hon skulle ha struntat i utställningen för jag fick faktiskt jättekassa förutsättningar att klara av mitt jobb. Dåligt matte!! Med mig under armen fram till lydnaden ser vi att dom övriga fyra ekipagen i tvåan redan står inne på planen och får reda på upplägget av tävlingsledaren. Hon sliter av min sele och på med tunna utställningskopplet och pang in i ringen helt oförberedd. Och direkt på platsliggningen. Jag kan bara säga en sak - jag formligen hatade underlaget! Och det skulle man LIGGA på - ÖRK! Så jag lämnade en liten springa mellan skiten och bröstkorgen men då fick jag ett kommando till "ligg" så jag sjönk väl ner en aning till kanske. Sen gick matte och dom andra och gömde sig bakom en stor skärm. Efter en stund kändes det obekvämt så jag satte mig upp men jag blev kvar på min plats i alla fall för det vet jag ju att man ska. Men 3 minuter är ganska lång tid tycker jag när matte inte syns. Nå i alla fall - vi fick ju bara en femma i betyg så vi förlorade 20 poäng redan i starten :-(

Under mattes arm igen bar det av direkt till utställningsringen och där var det också pang på rödbetan. Vår tur meddetsamma. Jag går i championklass och det var två andra championkillar till. Jag blev trea i konkurrensen med ck och bra kritik. Jag är så innerligt trött på att vänstervarva - herre gud Tänk er själva så andefattigt! Bara springa runt och visa upp sig och sen stå som en staty när dom känner o klämmer på en. Fanns en tid när jag tyckte det var kul men det var innan lydnaden och agilityn kom riktigt in i mitt liv. Matte lovade faktiskt mig att eftersom jag inte brinner för detta längre så ska jag inte behöva ställas ut mer. Bra beslut :-)

Sen samma visa igen - under armen i fullt sken till lydnadsringen där ekipage nr 4 håller på att avsluta sitt program så återigen rakt in i ringen utan någon uppvärmning alls. Hur i hela fridens namn kan min matte vara så taskig mot mig? En bra sak är att hon faktisk insåg det själv, bara det att då var det för sent.

Naturligtvis blev min prestation undermålig p.g.a. mattes dumhet. Inte säkert att det gått lysande ändå men med tanke på hur det går på träningen så liiiiiiite bättre hade det nog gått. Kan egentligen alla momenten nu men va fasen - man é väl ingen robot heller? Matte var i alla fall jätteglad för en 7:a på fjärren som varit problematisk på sista tiden eftersom hon klyddade till det för mig och började använda handtecken också. Fast liiiite snålt tyckte hon för det enda som var problem var att jag behövde ett dk på första "sitt" och tydligen flyttade jag också fram en aning enligt protokollet. Annars var den jättebra så 3 poängs avdrag var mycket där. Men domaren lär vara en mycket sträng herre sägs det. Fast min matte tyckte att vi fick rättvisa poäng och att domaren var bra och gav relevanta och trevliga kommentarer.

Och på tal om det - gissa om det är störningar på det stället? Domaren pratade i mikrofon efter varje moment och emellanåt kom stora högtalaren in med meddelanden. Tur jag är van vid sån miljö. Och folk OCH hundar stod kloss intill ringen runt om. Spelade inte nån roll under övriga programmet tyckte matte men hon tyckte att rutan var för svårt placerad uppe i ena hörnet med bara någon meter till ringsargen och där stod naturligtvis tjockt med både folk och fä på två sidor av rutan då. Inte kul!
Men jag kan nog inte skylla på att det var orsaken till att vi nollade rutan för jag tyckte bara att underlaget måste undersökas lite bättre och att allt runtomkring var något annorlunda.

Apportering är något jag gillar skarpt så jag gjorde allt för att hålla mig i skinnet för att inte tjuvstarta. Men jag blev så frustrerad så jag bara måste resa mig upp före kommandot. Full galopp ut men väl framme vid apporten så upptäcker jag att den är sprillans ny. Måste givetvis då undersökas noga och efter det tittar jag frågande på matte som säger "apport" igen. Då gör jag det så klart och lämnar av den snabbt o snyggt. Ja det blev ju då bara en sexa i betyg.

Ja det blev mycket strul. Hoppet missar jag aldrig men här råkade jag få ett litet stopp av någon outgrundlig anledning så jag fick fråga matte vad jag egentligen skulle göra. På nytt besked från henne hoppade jag såklart och satte mig på andra sidan och inväntade kommande för återhoppet. Bara en femma i betyg :-(

Inkallning med ställande gjorde jag bra om jag får säga det själv så där fick vi en åtta :-)

Fritt följ var skittråkigt förstås eftersom jag inte hunnit få min uppvärmning med köttbullsbelöning så där släpade jag efter lite och fick bara 6,5 i betyg.
Och då blev ju såklart läggandet under gång en katastrof med mitt dåliga engegemang plus äckligt underlag.

Trots dåliga prestationer i de flesta momenten så kunde domaren ändå se något positivt med lilla mej och poängterade att det minsann inte är så lätt ens för elithundarna i denna störiga miljö. Sen blir det såklart inte bättre när man har en matte som skenar mellan två ringar hela tiden och kastar en i i händelsernas centrum utan förberedelse. Fyy på min matte!

Men något gott kom det av denna dagen i alla fall.

1. Jag slipper att stå och gå och se snygg ut i utställningsringarna mer :-))
2. Min matte är inte nervös längre på lydnadstävlingar :-))
3. Jag och matte var mäkta stolta över min son Chivaz och hans lillmatte Johanna som
glänste i utställningsringen :-))

Nä nu går jag och knyter mig igen i min nya säng som jag fick på utställningen. Ha de gott mina vänner!

Arbetsmoralen är hög........

Vi har så himla roligt i vinter. Min matte är ju som bekant jädrans envis och p.g.a. denna egenskap så hittade hon till slut ett ställe där vi fick lov att träna lydnad på lördagarna. En varm och go lagerhall som en otroligt snäll man låter oss vara i. En sån som jag kan ju absolut inte träna platsliggning utomhus det förstår väl alla människor (iiiinte? nähääää?)? Nå i alla fall så förstår min matte mig på denna punkt. Även läggande under gång kan vara kritiskt. Därför är det ju kanonbra att vi kan vara inomhus och jag blir så himla glaaaad när vi kommer dit för av någon anledning så har mitt intresse för denna ädla sport vaknat. Kanske det kan ha något att göra med mitt ökade intresse för korvar o köttbullar - vem vet? Matte säger att min arbetsmoral är på en mycket högre nivå nu än i mina yngre dagar. Vet inte riktigt vad det betyder men jag tror det är nåt bra.

Matte gjorde precis som i fjor vid denna tiden - nämligen: tog ett djupt andetag och anmälde till lydnaden på Malmö Int. Skillnaden är bara den att i år anmälde hon oss till lydnadsklass 2, i fjor debuterade vi i ettan. Ja då gick det ju bra så matte sa att hon vill gärna tro att det kanske kan gå vägen i år också. Ja JAG gör ju vad jag ska såklart, resten hänger på matte. Ibland är hon lite konstig och då blir jag ju lite osäker såklart och så går det åt pipan. Men men vi spottar i tassarna och kör.....

På söndagsförmiddagarna tränar vi agility i ett ridhus och det är också attans kul. Då springer jag allt vad jag kan och det gillar jag att få göra. Jag är sååååå glad och upphetsad när jag kommer dit så jag håller på att hoppa ur pälsen. Då kan jag inte låta bli att skälla lite fast jag vet att matte inte tycker om det - men jag kan inte hålla mig......

På vardagarna går vi alltid en långpromenad mitt på dagen, ofta i Albäcksskogen för där blåser det inte och det är skönt att slippa. Sen när vi kommer hem och parkerar bilen nere i vårt garage så brukar matte sätta upp en ruta ibland och så tränar vi på den och kanske ett par andra moment. Då kan jag jobba ihop lite av min nya favorit - prinskorv!

I söndags kom matte hem efter TBK:s årsmöte och då hade hon minsann med sig blommor och saker som jag vunnit sa hon. Vandringspris kallas det visst för. Jag undersökte det noga men ah fanken - ingen korv så långt näsan kunde vädra. Fast det fick jag av matte sen......

Vilken härlig weekend

Åh så kul jag och matte haft haft i helgen.

I lördags tränade vi lydnad inomhus med gänget och matte bestämde att vi skulle köra igenom ett lydnads-2-program. Sagt och gjort. Några moment satt riktigt bra men några var bara hyfsade och något vill vi helst förtränga. Jaja så är det i denna branschen - man kan inte vara på topp hela tiden eller hur? Jag har ju så mycket jag måste tänka på samtidigt :-)

I söndags hade vi skön sovmorgon och långfrukost och sen bar det av till ridhuset som vanligt på söndagarna för agilityträning. Roliga, kluriga och lite svåra kombinationer som JAG givetvis hade full koll på och inga svårigheter med - men matte däremot. Ja jag får ju ta henne som hon är, jag bryr mig inte så mycket om resultaten. Huvudsaken att vi har kul.

Efter agilityn hade vi stämt träff med min son Chivaz som nu har hunnit bli 4,5 månad gammal. Vi körde till vår brukshundsklubb TBK där Chivaz och hans matte Anneli och lillmatte Johanna redan var på plats. Jösses vilken fart det blev på oss. Ja d.v.s. först tyckte jag att han var lite löjlig och barnslig som ville leka. JAG är ju stor karl och leker verkligen inte. Men, nåja, frestelsen blev för stor och till slut fick ungen fart på mig. Måste erkänna att det var skitkul att springa ikapp. Alldeles särskilt kul var det när vi gick in i klubbstugan. Där drog vi repa efter repa fram och tillbaks genom hela stugan. Tjohoooooo va kul. Hoppas jag får träffa honom snart igen!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Hej på er alla! Vá tycker ni om vädret? I och för sig kan det väl vara mysigt med lite snö men nu går det för långt tycker jag. Man kan ju inte träna så jag klättrar snart på väggarna här. Hoppas verkligen att vi kan komma iväg och träna agility i ridhuset på söndag. Min matte och hennes kompisar söker med ljus o lykta efter någon lokal där vi kan träna lydnad men än har det inte lyckats att finna något.

Nu närmar sig jul och nyår så jag tänkte att jag skulle passa på att önska er alla en riktigt trevlig helg så hörs vi på det nya året!

Tomtehoppet i Sturup

Jaaaa - äntligen blev det lite agility - som jag har längtat!

Matte hade anmält oss till Tomtehoppet och t.o.m. skaffat luvor till oss. Ja min blir ju inte på huvudet så den satte matte fast på mitt täcke. Själv hade hon en löjlig sak på sig som hon inte ville bli fotograferad i så jag har inga bevis.

För två år sen var vi på samma ställe och sprang en novisklass. Ja det var faktiskt allra första gången vi var med på en tävling och matte fick nästan tvingas. Hon hade bara följt med för att titta sa hon, men till slut lät hon sig övertalas. Och tur var det för hon var jätteglad efteråt för det gick bra. När i helsefyr ska mattarna lära sig att lita på oss - vaaa?? Så det var lite nostalgikänsla att komma dit idag. Nu är hon inte så nödbedd att ställa upp men däremot ett jäkla tjatande om att hon har svårt att komma ihåg banorna. Och här var det ju Öppenklassbanor och dom är ju egentligen för svåra för oss (för matte d.v.s.) men vi tar det med en klackspark. Det var jättemysigt där och uppsluppen och familjär stämning så det var roligt, kul att vara med hur det än går och jättebra träning såklart.

Vi började med agilityklassen och den gick mycket bra. Om bara matte kommit ihåg att påminna mig om att jag skall ända ner på bommen så hade vi sluppit förargliga 5 fel där för missat kontaktfält. Man kan väl inte hålla reda på allt själv eller?? Det är ju faktiskt teamwork har jag hört att dom säger. Ja det var faktiskt det enda felet så vi slutade som 6:a och det var matte supernöjd med.

Sen ska vi nog inte tala så mycket om hoppklassen. Hm. Svår bana, sa matte, kommer jag aldrig ihåg. Men första halvan gick riktigt hyfsat men sen blev det kortslutning i hjärnan på henne. Då irrar blicken på henne och hon försöker hitta rätt igen och jag hoppar naturligtvis dit hennes näsa pekar och då förstår ni ju hur detta gick.....

I alla fall var matte jättenöjd med min insats och vi fick både rosett och paket med oss hem.

Som ni ser på fotona så funderade jag först lite över vad som kunde vara i paketet men sen kunde jag inte hålla mig utan öppnade det. Gissa vad det var i det - jo en jättefin T-shirt som det står "Tomtehoppet Sturup" på men tyvärr var den inte i min storlek så jag gav den till matte.