Ålahoppet

Ja mina vänner, så kallas tillställningen som vi var på idag. Vi var där i fjor också så man kan nästan säga att det blivit en tradition att åka dit.

Men nu är det ju så att detta går av stapeln i Åhus och det innebär att matte och jag får stiga upp innan han ni vet fått på sig skorna. Klockan ringde - hör o häpna - 04.20 i morse!!! Ja jag trodde inte mina öron. Men matte steg upp och tryckte på knappen på den förberedda kaffebryggaren samt plockade ner kylvarorna i ryggsäcken. Det mesta var gjort i går kväll för att vi skulle spara tid. Jag fick en ynka liten portion mat och sen bar det iväg ut till Gislöv för att möta upp med min kompis Nisse o hans matte Anneli.

När vi kom fram till Åhus var det kallt som attan. Matte frös (som vanligt)men så småningom tittade solen fram och det blev riktigt behagligt väder.

Vi startade som nr 22 i hoppklass 1 till att börja med och där gjorde JAG en bra insats (som vanligt om jag får säga det själv) så där gick vi minsann i mål med 0 fel och blev trea i klassen. Jag fick min andra pinne i hoppklass - tjohoooooo tjohooooo tjohooooo!!!! Matte fick en snygg kokard, ja eller jag då kanske men jag bryr mig inte om den precis, och en fin nyckelring. Sen fick hon välja pris på bordet och vad tror ni att den tossan tog - jo en burk Plaque Off! Amen hallå - fanns det inte nåt godis på bordet???? Fast matte sa att vi behövde den för i den gamla burken fanns bara till ett par dagar och att hon skulle minsann köpa nåt gott till mig som ersättning. Får nog påminna henne...........

Sen kom ju så småningom då agilityklassen. Vi har tränat mig på kontaktfält för jag blir ju så ivrig och hoppar så gärna (man vill såklart visa hur atletisk man är eller hur?) och det har gått väldigt bra på träningen på sistone. Men ni vet väl hur det är, träning är träning och tävling är tävling. Hyfsat bra gick det men när jag sprang ner för balansbommen kunde jag helt enkelt inte hålla mig i skinnet utan där blev det visst ett litet skutt. Hmmmmm..... 5 fel blev det ju då. Men för övrigt gick det som smort. 5 fel och klassens andra bästa tid - inte så illa pinkat. MEN - vet ni vad matte gör? Ja det kan ni aldrig gissa. Innan jag han stoppa henne så tar hon upp min snusdosa ur fickan och ger mig korv. Och man är ju inte nödbedd precis.... Så vi blev tamejtusan diskade för det är ju inte tillåtet att ge godis på banan. Matte sa till sitt försvar efteråt att hon över huvud taget inte reflekterat över var banans gränser var eftersom det var inhägnat av ett staket. Hon letade efter belöningslådan före starten men såg den inte. Efteråt såg hon att den stod utanför grinden där man går ut. Jaja nu kvittade det ju i och för sig eftersom vi hade 5 fel - fast vi hade fått pris annars. Ja du milde....nu gör hon aldrig det mer.

Men glada i hågen lämnar vi tävlingen och gottar oss åt pinnen i hoppklass.

Kompisen Nisse skötte sig superbra och blev tvåa i sitt livs andra start i hopptvåan så hans matte köpte en stor påse torkade grejor till honom. Den lade hon vid sidan om Nisses bur. När vi påbörjade hemfärden hörde jag att Nisse jobbade som en galärslav för att få tag i påsen och han lyckades dra in diverse godbitar i buren och snaskade på. Jag anade att han nog inte fick göra så egentligen för sin matte så jag blev tvungen att skvallra (f´låt Nisse). Så efter mitt larm stannade Anneli bilen och hon o matte öppnade bakluckan till oss och då fick dom se hur Nisse tuggat i sig drygt hälften och det låg en massa plastbitar i buren. Hoppas han inte svalt nåt sånt i alla fall. Men undrar hur han mår nu?

Nä nu ska jag knoppa in för det har varit en lååååååång och händelserik dag.

Åh vad jag blev trött idag..........

Idag var det dax igen för en sån där fruktansvärt tidig morgon. Vi skulle iväg och begå vår premiär i fortsättningsklassen i rallylydnad. Och det var inte nästgårds precis utan det skulle minsann dras iväg ända till Söderåsen. Mina tjejkompisar Bonnie och Zelma skulle också tävla där och deras klass startade 8.30 men innan dess skulle det ju hinnas med rastning, anmäla sig och lottning. Min matte tycker inte att det är nån höjdare att dra iväg långa sträckor utan sällskap i bilen - ja JAG är ju givetvis med - så det blev ju till att samåka. Det innebar att vi blev upphämtade klockan kvart över sex i morse. Jaaa, ni läste faktiskt rätt.

Bonnie och hennes husse Boris tog täten och Zelma och hennes matte Maria och min matte och jag följde efter. När vi kom fram gick vi en ganska rejäl promenad och jag hittade spår av en jätteläcker tjej som luktade väldigt lovande men jag såg tyvärr inte röken av henne. Sen fick vi vänta i bilen när mattar o husse gick och skötte sitt i klubbstugan. Men det var okej för det var precis lagom väder i morse, d.v.s. min matte frös och då brukar det vara bra - för mig alltså.

Töntig klubb tyckte vi fyrbenta för vi fick inte komma nära ringarna. Löjligt - det är ju för tusan vi som är huvudpersonerna i tävlingen eller hur? Det innebar ju att det där mysiga matte o jag brukar ha vid ringside, fika m.m. tillsammans, uteblev ju för dom tvåbenta skulle såklart kolla tävlingen och vi fick vänta i bilarna. Kasst. Åsså missade man ju morgonfikan.

När Bonnie och Zelma var klara blev det ytterligare väntan. Inte förrän halv tolv hade vår grupp lottning och jag fick startnummer 10. Hörde att matte blev lite konfunderad när hon gick banan för det var tydligen lite oklart hur vissa moment skulle utföras. Att hon inte bara överlåter det till mig för det löser ju jag, inte sant? Men hon oroar sig så mycket alldeles i onödan, det har jag sagt till henne men hon lyssnar inte på det örat.

Jag var kollossalt uppmärksam och supertaggad (kan det ha nåt med en viss oxfilé i bitar att göra månntro?)under uppvärmningen. Men när vi steg in i ringen då VET ju jag, erfaren som jag är, att då blir det minsann ingen oxfilé på hela rundan. Då kan man väl passa på att snusa lite och kolla runt lite på annat runt omkring? Där är ju så förföriska dofter efter dom tidigare ekipagen. Sen kan man ju skärpa sig på dom sista momenten för då vet jag ju att när vi lämnar ringen kommer belöningen igen. Man är väl inte dum heller? Men jag försöker hålla mig innanför ramarna och inte balla ur helt, så blir ju matte lite glad också vilket man har en viss nytta av om ni förstår vad jag menar.

Det gick vägen idag också och vi fick godkänt på vår första fortsättningstävling - 88 poäng minsann. Värt att nämna i sammanhanget var faktiskt att matte fick 2 x 3 straffpoäng för förarfel (inte mitt fel, inte mitt fel, inte mitt fel) och jag ådrog oss dom andra 6 minuspoängen genom att snusa och vara något sen i sittandet ett par gånger. Så vi hjälptes åt kan man säga.

Men matte och jag var rörande överens om att vi hade skött oss hyfsat idag och kunde känna oss nöjda med vår insats.

Sen satte vi oss och kollade dom avancerade, men som ni ser på bilden så överfölls jag av trötthet så jag bestämde mig för att inta ryggläge i mattes knä och ta en tupplur. Skööööööönt!

Äntligen - vår första pinne!

Då var det dags för agilitytävling i går och det var ju faktiskt ett tag sedan. Det var på tiden tyckte jag för agility är det roligaste jag vet. Vi åkte tillsammans med Tina, Murphy o Jackson och Anneli o Nisse. Tina hade lånat Niclas stora Volvo för att vi skulle få bra med plats. Väl framme i Råådalen var det ont om parkeringsplatser men vi hade tur (ja var det tur egentligen??) eftersom en bil lämnade platsen innanför grindarna och då ställde vi oss där. Undvek hörnet som redan såg geggigt ut och det var djupa spår i gräset. Men där vi ställde oss såg det fast och bra ut. Vi sammanstrålade med Tove, Amadeus och Beertje som redan var på plats och hade slagit upp sitt tält. JAG personligen är ju inte överförtjust i killar av min egen ras så vi glodde lite svart på varandra och skällde lite. Ja jag erkänner att jag är väldigt uppspelt precis när vi anländer till en tävlingsplats och har nog taggarna lite extra utåt just då och då kommer väl ett o annat skall över mina läppar som borde stannat inne men jag har ju så svårt att styra mina känslor...... Men det lägger sig efter en stund och matte kämpar med det. Vi började med hoppklassen och där var 43 som kom till start. Jag tänkte som så att nu ska jag visa matte att jag faktiskt kan, så jag fokuserade på djup koncentration på min uppgift och det gick strålande. Felfritt lopp - hurra vá já e bra - och vi blev tvåa i klassen. Det var faktiskt bara två felfria i hela klassen. Men en sak förstår jag inte. Matte pratar om en pinne som man vinner och jag trodde såklart att det var nåt gott som man skulle få då men ack nej, inte minsta lilla ätbara pinne. Hm... märkligt. Däremot fick jag såklart massor av godis av matte sedan och mycket beröm. Agilityklassen gick inte lika bra om man säger så. Tror att matte tog ut mig lite för tidigt så jag blev lite trött på att stå och vänta så länge. När det inte händer något blir jag lite lat, faller liksom in i en annan roll. Sen misstänker jag att matte var så nöjd med hopploppet så hon la inte så mycket krut i agilityloppet och då blir jag också lite nonchalant såklart. Efter prisutdelning blev det så dax att köra hem. Inte helt problemfritt att köra ut från vår parkeringsplats. Framhjulen grävde genast ner sig i dyngan och Tina provade på alla sätt och alla håll med hjulen medan Anneli och matte knuffade (vilket kostade matte en spricka i ett revben - mobilen i bröstfickan kom emellan mattes tyngd och bilen, huuuuur kan sånt bara hända?) Dessa tre damer kämpade på medan folk passerade och gav dem käcka tillrop som "gasa inte så mycket för då gräver den ner sig mer" och "ha hjulen raka istället" men tror ni att någon var villig att hjälpa till att knuffa? Till slut kom en vänlig dam självmant och strax efter en man och med deras hjälp kom vi loss hur lätt som helst. Sen hade matte och jag en riktig myskväll med lite extra godis - det gillar jag. Ha det gott kära vänner - vi ses och hörs!

Sköna måndag.......

Jaaaaa det tycker jag faktiskt för idag har matte tvättdag plus att hon jobbar så då kan jag få vila ut efter helgens strapatser.

I fredags eftermiddag kom min brorsa Camillo ner från Stockholm och hälsade på. Med sig hade han också matte Christina och husse Sid. När vi var yngre var vi jättekompisar och lekte och hade kul men nu när vi är karlakarlar så nästan hatar vi varann. Matte säger att jag inte än nån ängel direkt vad gäller umgänge med andra hanhundar men Camillo är faktiskt ännu värre än jag. D.v.s. oss två emellan för andra hanar kan han komma överens med men mig hoppar han på stup i kvarten. Stackars lilla mig, tycker ni inte det?

Det har blivit tradition att dom kommer hit och så går vi på Ribersborg tillsammans och kollar in (och deltar ibland) alla begivenheter under den härliga häst- och hundfesten som varar i dagarna tre.

Ja nu har man ju gått och blivit rallylydnadshund också! Vi tävlade för första gången i Eslöv i juli och då fick vi godkänt. Så i fredags kväll var det dags för vår andra tävling i rally och den gick av stapeln i Sjöbo. Där blev vi också godkända och så var det då dags för den tredje tävlingen i Burlöv i lördags. Ta mej tusan om jag inte gick ordentligt där också (matte dabbade sig lite som vanligt) så vi fick godkänt på vår tredje tävling och därmed en ny titel och uppflyttning i fortsättningsklassen. Det var jätteroligt tyckte matte och då tyckte ju jag det också såklart. Jag frågade matte hur titeln lyder men hon hade inte riktig koll - RL....nånting.

Igår, söndag, då skulle vi bara vandra runt på Ribersborg och kolla alla uppvisningar m.m. Men tror ni inte att Camillo o jag åkte på att vara med i tävlingen om dagens mest välskötta hund - joooodå minsann. Den har jag varit med i två gånger tidigare och då vann jag första gången och andra gången blev jag tvåa. Domaren blev alldeles lyrisk över mina korta klor och rena, fina tänder (samma sa hon om Camillo). Ovanligt att dvärghundar har så fina tänder utan tandsten vid fyra års ålder sa hon. Jag fick full pott i poäng och Camillo fick ett poäng mindre för han har ju varit inlagd på sjukhus och sen fick han inte motionera så mycket så han har lagt på sig nåt hekto för mycket. Det gillade inte domaren. Nåväl - vi gick till final båda två och i slutstriden vann jag (18 kg hundmat!!!!!!!! som jag delade med min elake brorsa såklart) första priset och Camillo kom på delad femteplats.

Sen propsade matte på att Christina skulle gå med Camillo och ta Hundförarmärket men se det ville hon inte för hon har inte tränat Camillo så han kan inte ett endaste kommando - inte ens sitt. Och Christina har tävlat i lydnad med schäfrar tidigare så hon har lite prestationskrav på sig själv och vill inte "skämma ut sig". Men husse Sid tog Camillo och gick in i ringen (medan Christina gick o gömde sig för hon skämdes) men ut kom dom minsann med ett Hundförarmärke! Enligt Christina så är Sid absolut ingen "hundförare" utan hans främsta merit är att kela med hundarna och bjuda dom på godis. Ingen dålig merit om ni frågar mig! Så han retade ju såklart Christina med sitt nytagna märke haha.

Ja sen var vi med i rasparaden för att visa upp vår ras såklart och för det fick jag en påse godis - hurra!

Och efter det körde Camillo & Co hem igen och vi hälsade på hos mormor och morfar och slutligen bar det av mot hemmets lugna härd.

Här är jag alltså nu och ska bara vila och ha det skönt heeeeeela långa dagen.

På lördag är det tid med agilitytävling i Råådalen så efter den återkommer jag med ny rapport.

Ha det gott mina vänner!

Borta bra........

Hej vänner!
Ni kan inte ana så glad jag blev när jag satte tassarna innanför vår dörr i går kväll. Vi har varit ute på en tredagars utställningsresa. Mycket kul har jag förstås haft men alltid jättemysigt att komma hem igen. Matte trodde jag var helt slut men det första jag gjorde var att rusa in och hitta Dolly och busa som en tokig med henne en stund innan jag slog mig till ro.

I torsdags förmiddag kom Tina, Murphy och Jackson och hämtade matte och mig. Bilen var fullpackad och vi styrde kosan till Tvååker där vi hyrt en stuga. Jag har ju blivit lovad att slippa utställningar mera så i Tvååker hejade vi bara på våra kompisar och gled runt lite och snackade. Men på söndagen hade Griffonsektionen sin årliga inofficiella utställning. I år firade vi 50-årsjubileum och man hade en rasspecialist - Howard Ogden - som domare, så där bad matte mig ställa upp trots att vi kommit överrens om att lägga utställningar på hyllan. Ja OK då sa jag, man får väl offra sig.

Stugan vi hyrt låg jättefint och fritt och intill hade Alfons, Ådi o Bilbo med matte o husse hyrt en stuga. Vår stuga skulle vi dela med min älskling Märta och hennes sambo Dixie (rottweilertjej) och deras matte Vicktoria samt hennes kompis Marie med Dixies kullsyster Tee. Min son Chivaz och hans familj skulle komma dit och bo i husvagn också. Vi kom fram i hällande ösregn efter ett stopp för shopping hos Engelsons. Regnet bara vräkte ner hela tiden så grillningen frös inne s.a.s.
Mot kvällningen dök de andra upp,först kom Österleningarna och sen Stockholmarna, så det blev livat värre kan jag säga. Tjejerna var skitsnygga tyckte jag och dom blev nog lite småkära i mig också tyckte jag det verkade som. Men allra bäst gillar jag Märta förstås.Sen ringer Chivaz matte Anneli och säger att de inte kan komma upp för backen med husvagnen. Attans så förargligt. Dom fick åka och hitta ett annat ställe att bo på och det tyckte vi alla var jättetrist, vi som glatt oss så länge åt att vi skulle vara hela gänget.

Som tur var upphörde regnet och på fredagen och lördagen hade vi jättefint väder i Tvååker. På kvällen dracks det champagne minsann för snygg-Dixie gick och blev BIM o fick CACIB - sååååå kul. Ja d.v.s. tyckte matten o dom andra, själv struntade Dixie fullständigt i det. Vi hundar är ju mycket klokare än människorna.

Hemma på tomten och på promenaderna blev det lite smågnabb mellan mig och huliganerna från österlen. Dom sprang där och spände upp sig och låtsades vara farliga och trodde att dom var nåt. Det var jag ju såklart tvungen att upplysa dom om att så inte var fallet men man kunde ju inte öppna käften förrän mattarna blev hysteriska och avbröt våra affärer. Ja ska sanningen fram så kanske jag också spände upp mig lite..... nåja nog om det.

Sedan kom då söndagen och Griffonspecialen i Derome. Herre min je så många såna som jag. Ja en del var ju strävhåriga och svarta och black and tan förstås. 114 var anmälda men ett par stycken kom visst inte. Tur att vi hade tält för regnet öste ner hela dagen nästan. Matte bäddade in mig i min bur med extra presenning om plus filt så jag hade det varmt och skönt. Jag har varit himla trött på att ranta runt i ringen och följdaktligen har jag då inte visat upp mig från min bästa sida. Men nu är det så längesedan sist så jag tyckte faktiskt att det var ganska kul och knatade på rätt så bra utan att varken visa mig uttråkad eller snusa i gräset. Matte berömde mig mycket för det och det sög jag i mig såklart. Vi var 10 stycken championhanar i klassen. Många jättesnygga killar så vi blev inte placerade men var lika glada för det. I synnerhet jag. Domaren var en trevlig prick och han gillade mycket hos mig, särskilt kroppen. Men ack ack ack så illa han tyckte om mitt stackars huvud, han sa att han tyckte att jag skulle haft ett annat. Amenva - hur farao skulle det se ut? Då hade det ju inte varit jag! Och så tyckte han att jag var för atletisk, ja för utställningsringen då ju såklart, han sa att det var et "bra" fel egentligen. Ja ni hör ju - är det konstigt att man vill slippa sånt dravel? Lilla Märta gjorde bra ifrån sig och fick jättefin kritik och blev 4:e bästa tik i öppen klass - hurra!!

Men - nu har man ju gått och blivit rallylydnadshund också förresten. Det har jag ju inte berättat. Vi begick vår premiär i Eslöv härom veckan. Godkända minsann, ja ja. Det tycker jag faktiskt är lite kul som omväxling till den vanliga (tradiga) lydnaden där matte går som en tennsoldat och inte säger ett knäpp. På rallylydnaden går hon på som om hon var uppskruvad, herre jösses som hon tjattrar hela tiden. Fast det är ju det som är lite kul tycker jag, då är jag ju säker på att hon vet att jag är med henne om ni förstår hur jag menar. Så det blir nog lite rallylydnad framöver så kanske vi pausar lite med den "seriösa".

Men nu ser vi fram emot att Tove från Danmark ska komma och träna agility med oss.

Ha det gott mina vänner - vi hörs och ses!

Ps. På bilden ser ni att jag, som den gentleman jag är, har lämnat över stolen med passande filt till Märta och så kröp jag själv in i buren Ds.

2 bra saker i alla fall............

Efter noggrann kontroll av 3 inlagda favoritväderprognoser - som alla visade regn större delen av dagen - beslöt matte att ta tjuren vid hornen och ta mig till lydnadstävlingen i Landskrona idag. Det skulle hon inte ha gjort, kan man lugnt säga nu när man sitter här med facit i hand.

Vi skulle inte vara på plats förrän kl 13 och det är en oerhört sympatisk tid, till skillnad från de flesta tävlingar som man skall möta upp på redan kl 8 eller 9. Vi kom dit strax efter kl 12 och då hade det redan regnat en rejäl skur. Dock hade gräset torkat upp ganska bra och det såg lovande ut. Det är nämligen så att jag formligen HATAR att lägga mig i vått gräs och det är matte mycket bekymrad över. För att då inte tala om regn som faller! Då vill jag inte ens gå ut och kissa och långt mindre utföra några som helst lydnadsmoment.

Nåväl - lottdragning blev gjord och vi fick nummer 4. Vi tågade ner till platsen där platsliggningen skulle utföras, jättelångt var det dit och herre min je vilka dofter på vägen! WOW! Så snart jag kom innanför staketet till träningsplanen upptäckte jag de mest intressanta dofter där. Matte jobbade som en galärslav med att fånga min uppmärksamhet under hela vägen nerför backen. Sen avtog dofterna och jag var mer koncentrerad på matte. DÅ började det duggregna. Usch! Men jag lade mig snällt ner på kommandot och mattarna gick och gömde sig bakom 2 containrar. Fick höra sen att dom fick gå in i meterhöga tistlar och ställa sig. Så fort dom var utom synhåll för oss så tilltog regnet mer och mer. Ja där fick vi stackars hundar ligga i 3 minuter i regnet och jag hörde sen att matte varit ytterst orolig för att jag skulle sätta mig upp p.g.a. regnet men det gjorde jag alltså INTE. 10 poäng på platsliggning i regn - HURRA. Matte var supernöjd med detta. Jag blev naturligtvis rikligt belönad när vi kom tillbaka till utgångspunkten och sen frotterad torr och fick sitta och vila i bilen medan hund nr 1 och 2 var inne på planen.

När hund nr 1 går in så ösregnar det men till mattes lättnad slutade det innan vi skulle in, men naturligtvis hann gräset inte torka så sen kunde matte bara glömma att jag skulle över huvud taget fundera på att lägga mig igen. Anääää! Nån måtta får det vara! Samma ljuvliga dofter när vi går in på planen igen men matte sa fot och då blev jag lite låg för jag VILLE ju snusa på det där härliga..... Sen kom då bra sak nr 2 till mattes stora förvåning. Vi startade det fria följet och där skärpte jag mig och gick bra, bortsett från första halten som jag inte satte mig i (blöta ner gumpen - nääää) så där fick vi faktiskt 8 poäng. Det var matte nöjd med för jag gick bättre än jag gjort på de 2 senaste tävlingarna.

Men sen ballade jag ur totalt. Och matte säger att hon helst vill att vi glömmer detta. Vi stryker helt enkelt ett streck över det hela och går vidare. Alla övriga moment var katastrofala men det var totalkaos i min hjärna med dessa dofter så jag kunde inte tänka klart alls. Och jag var inte den ende killen som reagerade.Ex.vis framför hindret fanns en punkt som man med våld fick dra en o annan ifrån. Då funderar man ju över - VAD har funnits där? Även några tjejer uppförde sig ovanligt konstigt måste jag säga. Okoncentrerat och "snusigt". Sen kan man ju såklart tycka att en "bra" lydnadshund ska gå korrekt oavsett vad som finns/funnits på tävlingsplatsen tidigare men........... i verkligheten funkar det ju inte alltid så.
Anmärkningsvärt var dock att trots allt fick vi ändå 10 poäng på helheten :))

Mattes slutkommentar: Kasst resultat men åkte hem med 2 superpositiva grejer:
1. Allan LÅG PLATS I REGN - tjohooooooooo! Hade jag aldrig kunna drömma om.
2. En 8:a på fria följet - som vi inte är bra på alls - tjohoooooo igen!

Fel fel fel

Kära vänner - ursäkta min felsägning. Skyller på en hektiskt helg och jag är slut i batteriet. Skrev Ronja men det ska vara Isa såklart!!!!!