Hjärtstillestånd

Ja det var vad matte fick idag när vi återigen prövade lyckan på tävlingsbanorna. På platsliggningen fick jag ligga emellan två bamsar, en aussie och en schäfer som tydligen hade kastat hatiska blickar på varandra redan innan vi gick in. Så ligger då lilla jag, intet ont anande (för att inte tala om matte som var ännu mer ovetande om detta) i skottlinjen. Nåväl, vi lägger oss fint ner allihop och mattarna och hussarna tågar iväg till sina platser förfärligt långt bort från oss. Genast skuttar aussien upp i min riktning men jag hade ju fått snus på nåt jättegott i gräset så jag var bara tvungen att gnida och rulla mig i det - och då kommer schäfern från andra hållet. Ja då förstår väl alla hundar och människor att jag bara var tvungen att säga ifrån - grrrrr kom inte hit och stå och häng över mig grrrrr och särskilt inte med den attityden. Sen blev det ett tumult med hussar och mattar som skrek "neeeej" och slängde sig fram för att ta sina hundar - som om inte JAG skulle kunna klara av att expediera dom där två typerna själv. Matte erkände för mig sen att hon blev handlingsförlamad nästan och hjärtat stannade på henne när hon såg två jättar hota hennes lilla älskling. Men det hela avlöpte väl och det blev inget råkurr så domaren bestämde sig för att utvisa aussien och vi andra fick gå en liten sväng för att lugna ner oss (vaddå lugna ner? JAG var kolugn hela tiden) och sen in igen för omläggning. Matte var jätterädd för att jag skulle ligga bredvid schäfern igen men det gick såklart galant. Jag låg som ett ljus och tittade på matte lugnt o fint hela tiden.

Ja sen behöver vi kanske inte prata så mycket om resten. Det är inget att direkt skryta om om man säger så. Vi blev visserligen totalt trea i klassen av totalt 13 deltagande men poängen räckte inte till det åtråvärda förstapriset. Och denna gången var det BÅDE mattes och mitt fel för jag var verkligen okoncentrerad emellanåt. Det var såååååå mycket spännande som hände i ringen vid sidan om som man bara måste bevaka och matte kunde ha höjt rösten nån gång för det blåste så man hörde lite dåligt. Det blev alltså några dubbelkommandon och så en fadäs från matte som gav oss en nolla på läggandet. Jaja, när vi kom hem sa matte att hon var överlycklig över att ha en oskadd hund med sig hem (kunde ju ha hänt nåt hemskt) och i det stora hela så gick det ju ganska hyfsat trots att jag KAN bättre (OM jag vill :-) d.v.s.)

Sen skulle matte kolla min kompis Rex i trean och då missade vi prisutdelningen - attans oxå - jag som är så bra på att hoppa upp på prispallen!!! Vi fick i alla fall med oss hem (tack Berit) en burk Brantevikssill som matte älskar och ett gott tuggben till mig plus en liten blå glassak som blev jättesnygg i prisskåpet!