Årets första agilitytävling

Matte velade först om hon skulle eller inte skulle anmäla oss till Oskarströms agilitytävling den 21 januari. Med tanke på årstiden KAN det ju vara problematiskt att ta sig fram på vägarna, och min matte är inte den allra modigaste att köra bil i snöoväder. Men Tina hade ju anmält sig och Jackson och vi brukar köra ihop med dom så till slut blev jag ju också anmäld. Vi sjusovare fick allt vackert kravla oss upp ur sängen strax före halv sex - allt var förberett kvällen innan som vanligt - och kvart över sex var vi på väg. Väderleksrapporten hade förvarnat om en decimeter snö vid middagstid men det skulle slå över till regn på seneftermiddagen. Vägen dit gick bra, tog cirka 2 timmar och inte förrän den allra sista biten blev det vitt och halt. Vi har ju inte ens sett snö nere hos oss. Jag och Jackson väntade - iklädda dubbla täcken - i våra varma, goa och filtklädda burar i bilen medan mattarna gick in och rekognocerade. Det var två stycken hoppettor, A o B. Först A såklart och där hade jag startnummer 9 och det var en rolig bana, tämligen enkel, MYCKET spring och en eller två klurigheter. Som ni alla förstår så uppförde jag mig helt exemplariskt och skötte med bravur min del av loppet MEN matte...... hon var ju inte riktigt med så hon "glömde" att kalla på mig när jag flög över hindret som stod så ödesdigert att man såg rakt in i slalomen :( Huuuuur i hela fridens namn skulle jag kunna veta att detta inte var en ovanligt avancerad slalomingång? Nääää, just det. Då hade det varit bra om den så kallade ledaren hade lett mig på rätt köl. Strunt samma, vi blev diskade i detta lopp. Sen fick jag en lång paus och passade på att vila mig lite medan matte hejade på våra klubbkompisar. Vi var hela 5 stycken från Trelleborgs BK. Dags sedan för matte att gå banan till nästa klass. Som hon ojade sig, "oh det känns inte bra det här, där hinner jag aaaaaaldrig fram, detta kan aldrig gå bra" och så vidare, lät det från henne. Rolig bana denna också, men lika mycket spring och några klurigheter. Vi hade startnummer 29 här. Men här skärpte matte sig lite så vi klarade faktiskt av att springa felfritt här. Vi blev femma i klassen och fick vår tredje pinne så nu är det meningen att jag ska tävla i Hoppklass 2 i fortsättningen. Ja jag är övertygad om att JAG kan - men - hör ni - huuuuuuur ska det gå för min matte? Direkt efter prisutdelningen körde vi hem och jösses vad det snöade. Vi kröp fram, så småningom hamnade vi bakom plogbilen, och det tog oss dryga 3 timmar att komma hem. Ju närmre hemmet vi kom desto mindre snö och till slut ingen alls. Hoppas att det var både den första och sista snön vi såg denna vintern. Kan tillägga att matte tyckte att vårt diskade lopp var mycket, mycket bättre än det felfria, men tyvärr blev det inte filmat. Nä lopp B var inte vårt varken bästa eller snabbaste lopp - men det räckte i alla fall till en pinne - tjohooooo! Nu ska vi mysa i kväll, matte o jag, och gotta oss åt uppflyttningen. I morgon ska jag egentligen träna agility för det gör vi på söndagar. Vi kör dit sa matte men vi ska inte göra många knop, kanske bara nåt litet på kul. Sen ska jag på kalas hos min kompis Tyson för hans matte fyller år, det ska bli kul.

Vaccinationsdags :(

Ja alltså det hade jag ju inte en aning om förrän jag stod på en viss parkeringsplats som jag mycket väl kommer ihåg.

Matte lastade mig i bilen och så körde vi till härliga Smygehuk och gick en mysig runda i det härliga vädret. Jag passade på att posera lite på lämpliga ställen för det kan ofta löna sig - om ni förstår vad jag menar. Om min matte hade haft lite bättre koll på hur man hanterar denna bloggen så skulle jag gärna vilja ha in två foton här och sen fortsätta berättelsen. Tyvärr har hon inte en susning om hur man varvar text med foton så jag ber om ursäkt å hennes vägnar.

När vi gått en sväng så körde vi vidare till Beddingestrand och jag kände ju naturligtvis igen stället så fort jag kom ut. Men jag låter mig inte nedslås sååååå himla lätt så jag tog det långa benet före in mot veterinär Malins ingång. Jag hade ju förstås en liten tanke på snusdosan i mattes ficka, den innehöll osttärningar och bitar av leverpastejkakorna (Toves mirakelkakor) som vi bakade igår. Den ville man ju gärna åt som ni förstår.

In kom vi och vips - innan jag visste ordet av - så befann jag mig i händerna på Malin uppe på hennes behandlingsbord. Och vad skådar mitt norra öga om inte DOSAN! Då överfaller mig känslan av skräckblandad förtjusning och jag blir l ä t t upphetsad om man så säger. Men Malin är jättejättesnäll och har världens tålamod - utan att jamsa och ställa in sig för mycket - för se DET gillar jag inte. Nä, hon är vänlig men påstridig och gör det som måste göras snabbt och smärtfritt.

Och under tiden detta göres får jag fri tillgång till dosan - hurraaaa! Och matte fotade dessutom idag, det var något nytt.

Idag var det rabies som jag skulle skyddas mot och den sprutan får jag vart tredje år. Men det är faktiskt inte så längesedan jag var och fick vaccination mot kennelhosta plus det andra, i höstas nån gång vill jag minnas. Måste nog konstatera att detta börjar bli mindre och mindre obehagligt för varje gång och att det hemska minnet av blodprovstagningen en gång i tiden börja blekna. Underbart skönt!

Så när jag fick komma ner på golvet och matte och Malin satt och pratade, då var jag hur cool som helst igen och strosade runt och kollade alla skrymslen och vrår på stället.

Jaaaaaaa, det är nog frågan om om jag inte kan tänka mig att komma tillbaks hit faktiskt för idag kändes det väldigt bra. Men vi kan ju vänta ett tag........

Adjöss med 2011 och välkommen 2012!

Ja asså vae fasen jag haaaaar sagt till matte att hon ska skriva här men hon e ju alldeles hopplös. Håller på med en massa oviktigt strunt istället för att uppdatera min blogg. Bra att du sa ifrån Anneli för hon lyssnar inte på mig. Jag ska bjuda dig på mina godisar när vi träffas!

Vi har haft en underbart härlig nyårshelg ute i Hagestad på Österlen, och det blev av tack vare att matte är lite rädd för raketer. Här i stan skjuter dom som tossingar i flera veckor och om det tycker hon INTE. Som ni förstår så bryr ju JAG mig inte om sånt men tycker det är synd om matte som är skotträdd så man hänger ju med när hon flyr stan såklart. Iår har dom gubevars infört nya bestämmelser som säger att man bara får skjuta på nyårsafton mellan 16.00 och 04.00 men va fasiken hjälper det när dom som skjuter inte kan klockan och almanackan?

Mina kompisar Terra och Sixten har en morbror som har ett stooooort hus i Hagestad och han råkade lägligt nog vara bortrest över jul och nyår. Då bestämde deras matte Lena med min matte och min fjälla Zelma (jaaaaa jag vet, jag har många fjällor)och hennes matte Maria att vi skulle vara där över nyår och ha det skönt och mysigt.
Terra, Sixten och jag åkte iväg redan på torsdag middag och sen kom Zelma på fredagen. Terra och jag är jättegoda vänner och går hur bra som helst ihop. Sixten är en jättehygglig kille egentligen och jag har absolut inget emot honom på något sätt - bara han behåller sina långa ben hos sig själv och inte kommer och ska knuffas för då j-r i mitt lilla petithjärta ser jag rött. Han är ju snäll men sååååå himla barnslig och ska leka. Leka alltså - amen hallå - man e väl stor karl eller? Då leker man väl inte eller hur? Så då blir det lite hallå på oss och det blir en jädrans fart på mattarna kan ni tro. Och sen hux flux är det lugnt och fint igen, lika snabbt som det började. Zelmafjällan får ju tossingaryck ibland men där kan man ju se mellan tårna eftersom hon är tjej, en heeeelt annan sak jue!

Nåallafall så blev det ju strandpromenader så det stod härligan till och ni kan ju förstå vem som var duktig och fick gå lös hela tiden - ELLER HUR? Har faktiskt massa bildbevis.

På nyårsaftons förmiddag skulle det läggas spår minsann. Hahaha. Det var sagt morgon/förmiddag men ni skulle sett o hört mattarna. Herre min je vilken tid det tog innan dom hade stigit upp och frukosterat. Ja det blev nästan högan middag innan dom fick tummarna loss. Jag har faktiskt bara gått en 5-6 spår i hela mitt lilla petitliv och det var över 2 år sen tror jag bestämt. Tror ni min matte gjorde nån liten repetition? Anä - det kommer han ihåg hörde jag riktigt hur hon tänkte. Efter Lenas och Marias (som är erfarna spårläggare och hundförare) anvisningar lade matte ett kort litet spår med 3 snusdosor med korv i. Jag gick ut hårt och hittade den första - trots att matte hade noll koll - och sen när jag fick vittring på den sista så envisades matte med att jag skulle ta nr 2 först. Ja rörigt värre var det med en virrig och oerfaren spårmatte. Ovanpå alltihop hörde jag hon sa att hon inte tyckte att jag jobbat bra alls, men som tur var sa Lena o Maria att hon hade fel. Dom tyckte att jag jobbade jättebra (hallååååå - jag älskar er Lena o Maria) och dom hade säkert rätt. Tror ni inte det? Matte är ringrostig, ska se om jag kan få henne uppdaterad på spårkunskap för det är faktiskt kul!

På 12-slaget smälldes det lite raketer i gårdarna runtomkring men det var ganska långt från oss så matte var lugn och fin. Vi fyrbenta sov så det hördes och brydde oss inte det minsta. På landet kan dom både klocka och almanacka, där sköts det från 5 i 12 till kvart över ungefär precis som det ska va! Och varken förr eller senare. Ja med undantag för jägarna då som sköt som fasen på dagen när vi spårade men det hörs ju helt annorlunda och inget att bry sig om.

Sixten blev blixtkär i Zelma och var väldigt uppvaktande och det föll inte mig på läppen direkt, så emellanåt blev jag tvungen att upphäva min stämma för att dämpa honom i aktiviteten. Men konstigt nog hade det inte avsedd effekt. Man skulle faktiskt kunna säga att Sixten struntade fullständigt i mig och min reaktion, han behandlade mig som luft. Hade bara ögon för Zelma. Jaaa hon är en goding så jag förstår honom. Men men, hon åkte hem redan på söndagen tyvärr.

När vi andra körde hem på måndagen så stannade vi till på Ystads Brukshundklubb och gick en lång promenad i skogen där och det var jätteskönt. När vi kom tillbaks till bilen så åt matte och Lena var sin superdupermacka från Olof Victors som Lena hade köpt på vägen. Jag hade världens tur och fick smaka en liten bit.

Sen styrdes kosan mot Trelleborg. Även om jag tycker det är toppen att byta miljö och utforska nya marker så är det ändå härligt att komma hem till sitt eget bo igen!

Slutar med att önska alla mina vänner en riktigt, riktigt god fortsättning på det nya året! Säg till era mattar och hussar att vi alla ska ha ett toppenår i år. Och framför allt ska vi komma ihåg att det är vardagen som räknas - alla dom kuliga träningarna och härlig samvaro på långpromenader m.m. Och naturligtvis att vi får vara friska och krya. OM det sen går bra på en eller annan tävling så är det bara lite bonus och toppenkul såklart - men INTE det viktigaste!

Wow vilken säsongsavslutning - sicket flyt :)

Idag var vi på säsongens definitivt sista agilitytävling. Mattes goda vän Jennie från Ystad BK (di där rälie huliganernas matte)skulle bli tävlingsledare och då hade man anordnat en tävling som kallades Halloweenhoppet. Egentligen var det nog meningen, kunde jag förstå under dagen, att alla skulle klä ut sig. Men det hade inte vi gjort för matte har inte haft tid att fixa någon utstyrsel varken till mig eller till henne själv. Jag hade ju visserligen mitt dödskalletäcke på mig när vi rörde oss inne på tävlingsplatsen, men det täcket var inte speciellt införskaffat för detta tillfälle. Det har matte knåpat ihop alldeles själv, konstigt för hon kan inte sy. Egentligen är det bara en fyrkant av en fleecefilt som hon snörpt ihop så det är bara att dra över huvudet på mig och så är det en knapp under magen. Detta är avsett för träning och det skall vara lätt att dra på och av ju utan att klydda med halsband och sånt. Hur som helst så brukar jag bli ganska uppmärksammad när jag ikläder mig detta täcke, och DET tycker jag om.

Dimmigt som attan var det när Tina o hennes pojkar kom och hämtade oss. Och dimman låg kvar lite grann efter tävlingen börjat men sen lättade den och det blev en riktigt hyfsad dag. Där var många av mina bekanta, både två- och fyrbeta, och vi minglade runt lite och hade trevligt.

Men så skulle vi ju då tävla lite också. Matte hade bara anmält oss till två lopp för hon har sagt att jag ska vila lite, dels för att jag blivit vaccinerad och dels för att jag behöver en paus säger hon. Hon var väldigt i valet och kvalet vilka lopp hon skulle välja till oss men det blev Hopp och Ag ettan till slut.
Det var 19 startande i båda klasserna och vi fick startnummer 10 och 17. Jag sprang så gott jag kunde och det räckte faktiskt. Vet ni vad? Vi fick stå överst på pallen i båda klasserna - hurra! Det är det bästa jag vet. Min matte har lärt mig en rolig grej, hon frågar: "var ska vi stå nånstans?" och då skall jag springa bort och hoppa upp på översta pallen tycker hon. Och det gör jag såklart för då får jag godis. Måste erkänna att jag nog känner mig lite viktig när jag sitter där uppe och skådar ut över massan, lite upphöjd liksom.

Nyvaccinerad

Idag körde matte och jag ut till Beddingestrand och min snälla veterinär Malin. Det var nämligen tid att jag skulle vaccineras. Nu är det ju så att jag har lite gamla, dåliga erfarenheter av det där stickeriet (blodprov var det ju då) så jag är inte överdrivet trakterad av att besöka veterinären och stå på dedäringade bordet. Man vet aldrig vad som kan hända......

Men hos Malin brukar det gå bra för matte o Malin har lagt upp en strategi. Först får jag vänta i bilen medan matte går in. Tydligen snackar dom ihop sig då för när matte sen kommer och hämtar mig så går allt fort som fasiken, ingen väntan i väntrummet där inte. Och det gillar jag för när jag får vänta där kommer jag att tänka på alla hemska saker som varit en gång i tiden och då eldar jag upp mig, fast jag egentligen vet att det inte är såååå farligt. Så när vi stiger in genom dörren står Malin där och väntar och säger "hej hej Allan" och så blir jag överflyttad i hennes famn direkt. Sen går vi meddetsamma in i det där räliga rummet och hon sätter ner mig på bordet MEN TITTA - framför mig står min snusdosa välfyllt med bitar av mmmmm...... grillad kyckling :) Matte sätter sig i stolen ett par meter framför och jag tittar ömsom på henne och ömsom på snusdosan och innan jag vet ordet av så har Malin vaccinerat mig. Då klipper jag kyckligen såklart. Liiiiite rädsla sitter ju kvar sen förr så hjärtat bankar när hon lyssnar på det förstås. Men då tog matte upp snusdosa nr 2 mitt framför ögonen på mig och öppnade saaaaakta locket och då fick jag fullt fokus på henne o snusdosan så mitt darrande och bultande hjärta stabiliserades och Malin kunde höra ordentligt.

Sen släpper Malin ner mig på golvet och kastar en handfull jättegoda torra godisbitar som jag smaskar i mig medan Malin och matte pratar om diverse ting.

Ja - så var man alltså vaccinerad igen och det gick ju jättebra! Tack snälla Malin för att du har förståelse för min lilla egenhet. Jag gillar faktiskt dig - fast bara inte så jättemycket precis just när vi är i dendärade lokalen. Men annars .......

På hemvägen stannade vi och gick en liten men härlig promenad vid Köpmansmagasinet. Solen sken men det blåste lite.

Nu ska jag vila säger matte. Vi ska bara springa en liten tävling på lördag sen är det viloperiod för det säger matte att man ska ha efter vaccinationen.

Nu sitter vi vid TV:n och myser, matte och jag. Vi har ätit vår kvällsmat och matte sitter och vräker i sig gorgonzola direkt ur paketen - med gaffel - och så har hon ett glas vin vid sidan. Då och då får jag en pyttebit. Kolla så fint jag vaktar det till henne när hon gick ut en sväng i köket. Stjäla?????? Jag????? Aaaaaldrig i livet, skulle jag aldrig göra. Men nu får jag nog min belöning för att jag var duktig.

Vi ses o hörs mina vänner. Ha de bra och var rädda om er :)

Säsongsavslutning - eller?

Ja jag bara undrar. Hörde att matte sa att denna helgen var dom sista officiella tävlingarna för vår del. Trodde hon........ Jag ska vaccineras (om det tycker jag INTE) i veckan och sen ska jag ha en liten viloperiod efter det tycker min matte, för hon har läst att det inte är så bra att jag anstränger mig för mycket då. Ja inte mig emot, bara jag får gå mina promenader och busa med kompisarna. Arbete kan jag ju vila ifrån däremot :) Så igår var vår sista (officiella i alla fall) agilitytävling och den var väl inget att direkt skryta om men å andra sidan inget att skämmas för heller. Ja vid detta laget känner ni ju till min matte så jag behöver väl inte förklara närmare. Kort sagt slutade agilityklassen med en disk. Ett pyttefel och resten jättebra, bortsett från slalomen som jag hade dålig fart i. Då trodde matte att jag skulle ha bättre fart om vi körde en vänsterslalom (i.st.f. högerslalom som det borde vara) i hoppklassen men tji fick hon. Istället missade jag ingången och sprang förbi första porten. Ja, hon kunde ju ha ropat "slalom" i samma ögonblick som jag kom dundrande ut ur tunneln men se det gjorde hon inte. Tillfällig andnöd eller vad hon nu yrade om. Så hon kallade tillbaks mig och vi gjorde om så resultatet blev 5,99 fel. Ja vi blev i alla fall sexa i klassen men det blev ju såklart ingen pinne. Fast jag har ju tagit 2 pinnar på de 2 senaste tävlingarna så slutet på säsongen har ändå varit bra säger hon. Rallylydnadstävling blev det i Helsingborg idag och där var det samma visa: kass förare. Hon gick banan så otroligt noga och präntade in alla detaljer. D.v.s. alla UTOM EN! En klurig kombination av två skyltar gjorde att hon missade att jag skulle förbli stående och starta direkt efter ingången men tyvärr lät hon mig sätta mig ner där och då kom 10-poängsavdraget som ett brev på posten. Hallå - kan man få byta förare? Så i stället för att få 96 poäng och stå på 3:an på pallen blev slutresultatet 86 poäng och en tuggpinne som jag chevalereskt delade med min kompis Zelma. Fast matte och jag var överrens om att det var bra i alla fall. Nu har jag två godkända tävlingar i rallyfortsättningsklassen. Hade suttit bra såklart med ett tredje godkänt och få RLD F som avslutning på säsongen. Sen kunde man ta en rejäl vintervila och komma igen stort till våren. Förresten så var det så dimmigt när vi kom till Helsingborg så man kunde knappt se tassen framför nosen, syns väl på filmen? Och dyngsurt var det i gräset också, usch det är det värsta jag vet. Men hygglig som man är så lade man sig i alla fall när matte sa "ligg". Nä kära vänner nu ska jag tugga vidare på mitt belöningsben som jag fick i Skurup igår. Ha det gott och sköt om er!

Ålahoppet

Ja mina vänner, så kallas tillställningen som vi var på idag. Vi var där i fjor också så man kan nästan säga att det blivit en tradition att åka dit.

Men nu är det ju så att detta går av stapeln i Åhus och det innebär att matte och jag får stiga upp innan han ni vet fått på sig skorna. Klockan ringde - hör o häpna - 04.20 i morse!!! Ja jag trodde inte mina öron. Men matte steg upp och tryckte på knappen på den förberedda kaffebryggaren samt plockade ner kylvarorna i ryggsäcken. Det mesta var gjort i går kväll för att vi skulle spara tid. Jag fick en ynka liten portion mat och sen bar det iväg ut till Gislöv för att möta upp med min kompis Nisse o hans matte Anneli.

När vi kom fram till Åhus var det kallt som attan. Matte frös (som vanligt)men så småningom tittade solen fram och det blev riktigt behagligt väder.

Vi startade som nr 22 i hoppklass 1 till att börja med och där gjorde JAG en bra insats (som vanligt om jag får säga det själv) så där gick vi minsann i mål med 0 fel och blev trea i klassen. Jag fick min andra pinne i hoppklass - tjohoooooo tjohooooo tjohooooo!!!! Matte fick en snygg kokard, ja eller jag då kanske men jag bryr mig inte om den precis, och en fin nyckelring. Sen fick hon välja pris på bordet och vad tror ni att den tossan tog - jo en burk Plaque Off! Amen hallå - fanns det inte nåt godis på bordet???? Fast matte sa att vi behövde den för i den gamla burken fanns bara till ett par dagar och att hon skulle minsann köpa nåt gott till mig som ersättning. Får nog påminna henne...........

Sen kom ju så småningom då agilityklassen. Vi har tränat mig på kontaktfält för jag blir ju så ivrig och hoppar så gärna (man vill såklart visa hur atletisk man är eller hur?) och det har gått väldigt bra på träningen på sistone. Men ni vet väl hur det är, träning är träning och tävling är tävling. Hyfsat bra gick det men när jag sprang ner för balansbommen kunde jag helt enkelt inte hålla mig i skinnet utan där blev det visst ett litet skutt. Hmmmmm..... 5 fel blev det ju då. Men för övrigt gick det som smort. 5 fel och klassens andra bästa tid - inte så illa pinkat. MEN - vet ni vad matte gör? Ja det kan ni aldrig gissa. Innan jag han stoppa henne så tar hon upp min snusdosa ur fickan och ger mig korv. Och man är ju inte nödbedd precis.... Så vi blev tamejtusan diskade för det är ju inte tillåtet att ge godis på banan. Matte sa till sitt försvar efteråt att hon över huvud taget inte reflekterat över var banans gränser var eftersom det var inhägnat av ett staket. Hon letade efter belöningslådan före starten men såg den inte. Efteråt såg hon att den stod utanför grinden där man går ut. Jaja nu kvittade det ju i och för sig eftersom vi hade 5 fel - fast vi hade fått pris annars. Ja du milde....nu gör hon aldrig det mer.

Men glada i hågen lämnar vi tävlingen och gottar oss åt pinnen i hoppklass.

Kompisen Nisse skötte sig superbra och blev tvåa i sitt livs andra start i hopptvåan så hans matte köpte en stor påse torkade grejor till honom. Den lade hon vid sidan om Nisses bur. När vi påbörjade hemfärden hörde jag att Nisse jobbade som en galärslav för att få tag i påsen och han lyckades dra in diverse godbitar i buren och snaskade på. Jag anade att han nog inte fick göra så egentligen för sin matte så jag blev tvungen att skvallra (f´låt Nisse). Så efter mitt larm stannade Anneli bilen och hon o matte öppnade bakluckan till oss och då fick dom se hur Nisse tuggat i sig drygt hälften och det låg en massa plastbitar i buren. Hoppas han inte svalt nåt sånt i alla fall. Men undrar hur han mår nu?

Nä nu ska jag knoppa in för det har varit en lååååååång och händelserik dag.