Fästingar......... åsså lite lydnad

Häromsistens råkade jag få 3 fästingar på 2 dagar - jag som bara har haft totalt 3 fästingar hittills i mitt nästan 5-åriga liv. Då fick matte panik, och samtidigt som hon beställde ett bärnstenshalsband av min sons stormatte skenade hon iväg till apoteket och inhandlade nåt som heter Frontline. Matte ogillar egentligen i allra högsta grad domhäringade gifterna, men hon är ännu räddare för de fästingburna sjukdomarna, därav apoteksbesöket. Sen åkte jag i flygande fläng upp på köksbordet för att få applicerat det därade Frontline. Gör man ju så gärna för så fort jag står på köksbordet åker samtidigt godisburken fram, och den gillar man ju.
Matte satte på detdärade och det kändes inte alls kan jag berätta. Ingen klåda fick jag efteråt och inga andra obehagliga reaktioner heller som tur var.
Några dagar senare levererades det fina halsbandet som Anneli tillverkat alldeles speciellt åt mig, titta på fotot så kan ni se så fint det är. Visst klär jag i det? Precis mina färger eller hur?

Idag var vi anmälda till lydnadstrean i Helsingborg. Det var en eftermiddags/kvällstävling och min kompis Wilda skulle också tävla där. Hon hade träfftid klockan 3 och vi klockan 5. Vi samåkte i alla fall och matte sa att vi fick se om vi skulle ställa upp eller inte, beroende på väderlek och min arbetslust just då. I vilket fall som var det redan bestämt att jag skulle få semester från all lydnadsträning efter denna tävlingen, eftersom jag milt sagt varit mer än uttråkad av den.

Himlen öppnade sig redan på vägen dit så Wildas matte var ytterst tveksam om dom skulle tävla, för Wilda är ungefär lika road av att ligga i vått gräs som jag är. Men dom ställde upp i alla fall och klarade av kvarsittande o platsliggning i torr väderlek (fast dyngsur plan) men just när dom gick programmet öste det ner. Wilda klarade det med glans och det beundrar jag henne mycket för. Tyvärr missade hon vittringen idag men trots det hamnade hon på andra plats. Strongt gjort!

Sen regnade det igen, igen och igen. Matte sa att vi struntar i det för hon vet att jag formligen HATAR att ligga i vått gräs. Men innan klockan blev 5 slutade det regna (fast planen var ju lika dyngsur) i alla fall och min matte blev mer eller mindre "tvingad" (jaaaa.....bestämt övertalad då...) att gå in och anmäla oss. Vi fick startnummer 3, det är ju ganska bra, och sen hämtades jag ut ur min trygga vrå i min bur i bilen för att gå in på plan och göra kvarsittande och platsliggning. Åh fy för fasen säger jag bara, vått långt upp på anklarna :( 
Men duktig som jag är satt jag såklart som ett tänt ljus på kvarsittandet (trots en nååååågot orolig grannhund i starten) men när sen platsliggandet kom så tyckte jag bara att det var föööööör mycket. Asså huuur mycket kan man egentligen begära av en petit brabancon undrar jag??? Skulle JAG ligga i det våta och till på köpet medan matte går in i ett stort skjul genom en dörr och bara försvinner? Anä, det får vara någon måtta. Så jag låg väl sisådär en 30 sekunder, sen reste jag mig helt sonika och gick in i skjulet till min matte. Vadddådå???? Helt naturligt tycker jag.

Såklart fick jag 10 poäng på kvarsittandet men nollade liggandet ju.....hmmmmmm.....jag fattar ju att matte inte är så nöjd med mig där men.................jag vill ju så väl men får så svårt att behärska mig där.......förlåt matte.

Sen gick vi ut och jag fick vila en liten stund och sen gör dom nåt med mig som kallas "uppvärmning". Tror inte det funkade så bra, i alla fall inte om matte tänkt sig att jag skulle bli mer arbetsvillig. Jag är ju en smarting så jag har ju räknat ut för längesen att det därade goda får man ju bara utanför planen.....vafför ska man då anstränga sig till det yttersta där inne när domaren står och viftar med siffror? Där får man ju ingenting gott alls. Men däremot sen när man går ut.....jaaaaa då är det läge igen så då är man ju på hugget och lyder mattes minsta vink såklart. Man är ju inte dum eller hur?
Men jag är ju inte totalt olydig så jag utförde faktiskt alla moment (med lite extra övertalning från matte emellanåt - dubbelkommando tror jag att dom kallar det) och fick betyg på alla. Ja utom vittringsprovet då. Jag vill ju vara absolut säker på att det är rätt pinne, så jag brukar kolla dom en o två o tre o fyra gånger för säkerhets skull......Hm... 1 minut går fort och då visar domaren 0 och då tar jag rätt pinne och lämnar till matte men....för sent......
Men då blev det ju så att betygen blev därefter - låga m.a.o. Fast matte sa att hon var inte helt missnöjd även om det var lååååååångt till ett förstapris, för trots allt så var det något bättre än i vår debut i trean.

Nu i alla fall så ska koncentrera oss på agilityn och rallylydnaden resten av säsongen. Och när vi tränar lydnad så har matte bestämt att endast platsliggningen ska tränas av "det gamla vanliga", f.ö. blir det endast nya (elitens) grejor och mycket sparsamt med det också. Så inbillar matte sig att jag ska bli lika taggad i lydnaden som jag var i vintras när vi bara tränade var 14:e dag. Hoppas att hon har rätt.......

Nä nu kallar bingen för imorgon ska vi upp nästan med tuppen och köra till Simrishamn, jag ska nämligen springa ett Agility 1-lopp och gissa om jag tycker att det är kul?

Flitig i kolonin.......

.....har min matte varit idag. Och jag har dirigerat och pekat var hon skulle klippa, rensa ogräs m.m. Jag trivs jättebra i rollen som arbetsledare faktiskt. Här kan ni se mig när jag ligger framför en av mattes favroritväxter och kommenderar henne.

Vi har en annan växt som matte tycker väldigt mycket om, nämligen det här trädet. Om någon av er vet vad det heter så skulle hon nog bli glad om hon fick reda på det för hon har undrat länge vad det är för något. Vackert är det i alla fall när det blommar. Så här ser det ut:

Vi har inte så jättefint och är inte så väldans petiga och noga med hur det ser ut i rabatterna, utan vi har koloni för att vi ska kunna vara ute och njuta när vädret och bra, grilla och fika med kompisarna och liknande aktiviteter - och givetvis bara slappa ibland. Därför har matte försökt att göra den så lättskött som möjligt och sen överarbetar vi inte saker och ting. Klipper kanter noga och sånt tjafs t.ex.

Och så låter matte gärna växterna breda ut sig i rabatterna, under rosor t.ex., så ogräset kvävs. Ett bra exempel på detta är nunneörten som numera har täckt hela rosenrabatten - jättepraktiskt.

Vi har massor av en annan gammaldags växt, akleja. Den har vi i alla möjliga färger och den har bestämt sig för att ta över kolonin helt och hållet. Så den får vi jaga lite och hålla efter.

Hittills har vi inte sett röken av några myror men idag var det dags. Tidigare år har vi haft massor av dem, men matte bryr sig inte för dom är snälla och håller sig utomhus så då kan dom ju får vara ifred tycker vi. Titta så flitiga dom är:

Jag måste ju visa vår enorma köksträdgård också. Tidigare har vi inte odlat någonting, bortsett från att vi har tre vinbärsbuskar som matte brukar plocka rena och frysa bären för att vi skall ha till vintern i stället för konstgjorda vitaminer. Ja så ett päronträd förstås som det bara blir mellan 1 och 5 päron per år på - fast världens godaste. Två äppleträd också som vi inte gör så mycket väsen av. Men - som sagt - i år slog matte på stort och satsade minsann både på gräslök och dill så nu är dillkronorna till kräftorna räddade. Om vi har tur d.v.s.

Innan vi körde hem blev det såklart en liten lydnadsträningsstund också. Vi gör inte så mycket åt gången för jag har blivit en liten aning trött på lydnaden just nu, men en ruta är ju alltid kul att springa till. Idag valde matte att skicka mig på ganska kort avstånd, en 10-12 meter ungefär, och så hade vi musmattan i bakkanten som en liten hjälp till mig eftersom jag gärna ställer mig "snålt". Då och då lägger hon ut den för att jag ska gå längre bak i rutan. Det blev kanonbra, matte ställde mig där och sen efter det gjorde vi en till utan musmatta och då kom kommandot "ligg" också. Jag kan faktiskt skryta med att jag utförde detta perfekt. Rökt korv var det i snusdosan i dag jaha - mums :)

Sen tränade vi på ett annat moment som jag tycker är jättekul, nämligen att hämta vittringspinnen. Jag har varit lite sölig (minst sagt) med att bestämma mig och sen i ingången också. Jenny föreslog att vi skulle köra inkallning med pinnen i min mun på rejäla avstånd så det har vi gjort. Nån av kompisarna håller mig och ger mig pinnen och jäklar, då blir det springa av!! Men idag gick matte ut och gömde den och jag fick sitta kvar och vänta. Jag blev taggad som bara den så givetvis rusade jag ut och hämtade den snabbt som blixten. Nästa gång la matte två "rena" pinnar, en på var sida om hennes egen, och skicklig som jag är tog jag givetvis den rätta direkt efter endast ett snabbt snus på den ena. Då blev matte till sig av lycka för innan har jag mycket nogsamt snusat av alla pinnarna och det tar sin lilla tid. Anar vad hon har för strategi här.......

Mycket belöning fick jag och roligt hade vi. Sen plockade hon fram en kampleksak som vi hade jättekul med. Hon har börjat leka med den mer och mer, det finns nog också en tanke bakom det ska ni se.

Nä nu ska jag äta min kvällsmat och sen ska jag ta igen mig ett tag, ha en riktig myskväll faktiskt. I morgon väntar lite lydnadsträning med kompisarna och på söndag bär det iväg till Höganäs på agilitytävling. Då vill man ju vara i form.







LITEN RESA

Ja det kan man säga att vi har varit ute på. Jag gillar ju att åka iväg på äventyr då och då, så när matte började packa våra väskor visste jag ju vad klockan var slagen. För säkerhets skull låg jag i hallen och spärrade utgången - ve o fasa, tänk om hon skulle glömma att ta mig med. Fast det är klart att hon inte gör, jag är givetvis medelpunkten i hennes liv.

Såg ju att hon packade ner grejor för flera dagar så jag var såklart jättenyfiken på vad vi skulle hitta på denna gången.

Vi startade med att köra hem till Isa o hennes Ingrid och där lastades vår lilla bil ur och grejorna åkte in i Ingrids bil. Det tog en förfärlig tid tyckte Isa och jag. Vi var ju snabbt startklara men vi fick vänta o vänta o vänta........

Till slut bar det i alla fall iväg och vi körde och körde fast Isa o jag passade på att ta oss en lur då, för man vet ju aldrig om man kan behöva krafterna sedan. Och det behövde man, skulle det visa sig.

Färden slutade vid en jättefin camping med en liten stugby. Vår stuga låg i ytterkanten av campingen inne bland sommarstugorna. Ja en del hus måste ha varit åretombostäder för dom var väldans flådiga tyckte vi. Högt uppe låg det och rakt nedanför oss fanns havet. Underbart vackert, fin natur och jättefina hus så där skulle man nog kunna bo alltid tyckte vi.

Våra kompisar Zeb, Wilda och Betty hade kört upp lite tidigare så dom hade redan kommit i ordning. Det var ju jättebra för när Isa o jag kom med alla våra pinaler så blev det en aning rörigt. Då passade dom på att gå ut en runda så vi fick ha huset för oss själva när vi packade upp. Sen var det vår tur att inspektera området. Toppenfint tyckte vi, både Isa o jag.

Nästa morgon skulle det så visa sig varför vi hade åkt hit. Jo då styrde vi kosan mot ett ställe där det fanns en berömd hunddomptör som skulle undervisa våra mattar i den ädla konsten att få oss att göra som dom vill. Hmmmmm....... Jag var faktiskt lite skeptisk i början måste jag erkänna. Och inget bra väder var det heller. Blåste fort som attan och den ena skuren efter den andra. INTE mitt favoritväder alls. Men det värsta av alltihop var nog ändå det första mitt öga skådade när jag kom ur bilen - nämligen KOR!! I en hage som i princip omringade träningsplanen. Usch tvi vale, jag tycker att kor är dödsläskiga. Luktar konstigt gör dom och märkligt nog blir dom inte rädda och flyr när jag skäller på dom, utan dom bara står blickstilla och blänger på mig. Huuu så läskigt. Dessa var dessutom speciellt märkliga tyckte jag. Matte sa att det var Highland Cattle - vad som nu menas med det. Men vi passerade dom i alla fall och jag lugnade ner mig lite när jag märkte att kompisarna inte brydde sig om dom direkt, då kunde dom ju inte vara sååååå förfärligt farliga gissade jag.

Zeb och jag steg upp först av alla på måndagsmorgonen, så vi tog våra mattar på en härlig morgonpromenad runt området. Vi fick springa lösa och jag gillar Zeb jättemycket så jag bjöd t.o.m. upp honom till ett litet race. Jag gillar att springa ikapp men han är ju jättestor så jag tycker det är aningen läskigt när han kommer ifatt mig för han är ganska klumpig av sig - men snäll. Annars är jag faktiskt inte mycket för att leka, ja möjligen med en tjusig tjej kanske.
Här ser ni mig och Zeb på promenaden.

Och här är vi utanför stugan.

Så kom då den kända hunddomptören och det skulle visa sig att hon var en hyvens tjej som vi alla blev väldigt förtjusta i, både hundar och mattar. Åsså skulle då mattarna öka på sin bildning lite och det hade dom bestämt skulle ske i halvtimmespass för var och en.

Matte hade plockat ut det rökta benet ur frysen för det är min favoritbelöning. Alldeles särskilt uppskattar jag när hon mitt under träningen skickar ut mig med ett "braaa - varsågod" till ryggsäcken så det körde vi stenhårt med. Jag fick göra en massa ingångar på plan innan hon blev nöjd men till slut fick jag kalasa lite på benet. Kanske nästa gång jag gör det bättre direkt, får se, ska tänka på saken. Man kan ju gott hålla henne lite på halster eller vad tycker ni?

Sen tycker matte inte om att jag tuggar på vittringspinnarna och vänder apportbocken i munnen så det ville hon ha hjälp med. D.v.s. hur hon ska få mig att förstå detta. Ha! Inbillar hon sig verkligen att jag inte har förstått att detta inte är önskvärt? Jodå, men jag kan inte låta bli att retas lite med henne. Kul att hålla henne sysselsatt :)

Som sagt, alla vi fem kompisar hade var sin halvtimme på förmiddagen och sen lunchade vi och gick en promenad, sen var det dax för en omgång till.

Tur att vi hade tagit med vårt lilla tält för det regnade titt som tätt under dagen. Under Wildas pass kom en störtskur och vad tror ni hände då? Dom jobbade just då med att hämta pinnar utan att tugga på dom så stackars Wilda blev utskickad ur tältet att hämta medan mattarna satt inne i tältet. Typiskt!

På kvällen gick vi en härlig långpromenad och vi fick springa lösa på stranden (trots att det var hundförbud där) för vi var alldeles ensamma där. Det blev en solig och jätteskönt kväll så vi njöt i fulla drag av den promenaden som gick över stock och sten, upp och ner i skiftande terräng.

På tisdagen upprepades samma program fast med lite andra saker att träna på. Jag var först ut på morgonen och jag som formligen HATAR regn hade oturen att få just det - regn - på mitt pass. Fast det gick över efter en stund så det blev OK i alla fall. Och så blev jag glatt överraskad när jag fick springa framåt och trampa på papperstallrikar, det tycker jag är toppenkul. Trodde matte hade glömt den leken, ja det hade hon nästan gjort också men Jenny påminde henne om den och föreslog att vi skulle testa det som hjälp i rutskicken. Funkade jättebra!

När vi alla var klara för dagen körde Isa o jag o våra mattar hem till stugan. Wilda, Betty och Zeb fick tyvärr köra hem för deras hussar behövde deras hjälp dagen efter.

Alla fem mattarna var supernöjda med träningen hos duktiga Jenny och vi fyrfotingar tyckte också att vi hade haft två roliga dagar där. Trots skurarna. Alla var överrens om att detta måste göras om. Mattarna var fulla av optimism och nytänkande och goda föresatser inför kommande träningspass så nu ska vi gå ut och slå världen med häpnad på tävlingsbanorna. Jaaaa inte direkt kanske, tar väl lite tid.......men vi ska göra ett gott försök i alla fall.

En mycket positiv sak var ju också att jag lärde mig att kor faktiskt inte är så farliga som dom luktar och ser ut. Åtminstone inte Highland Cattle. Andra dagen sade jag bara muff muff när jag kom, det var allt. Och jag låtsades som om dom inte fanns när dom stod och blängde på mig när jag var inne på planen. Starkt va?

När vi gick kvällspromenaden trodde jag att jag skulle behöva vänja mig vid ytterligare ett djur. Helt plötsligt hör jag matte skrika till "oh ett vildsvin inne i trädgården" (grannens alltså). Hon tyckte att hon såg ryggen på den när den försvann in bakom en stor sten. Vet ni vad det var? Jo - en robotgräsklippare!!!! Ja vi var nog övertrötta allihop och varken hörde eller såg så jättebra av ren utmattning.

I morse blev det morgonpromenad i dessa vackra omgivningar igen och sen en frukost i lugn och ro. Sen åkte Isa och jag ut på trädäcket och mattarna städade stugan grundligt. Promenad igen ner till receptionen för att meddela att vi var klara att lämna stugan. Sen fick vi vänta en stund på att någon skulle komma och inspektera stugan så att allt var i sin ordning. Det var det, vi fick t.o.m. MVG för städningen :)

Här sitter vi och väntar på inspektören.

Sen bar det av mot hemtrakterna. Vi körde till Isas gård och där väntade Ronja som blev jätteglad när Isa o matte kom hem igen. För Ronjas skull tog vi då en promenad. Men när vi kom ner till brevlådan så hade Isa o jag sackat efter så mycket - vi var jättetrötta och dessutom blev det värmebölja helt plösligt - så mattarna vände och vi gick hem igen.

In med våra saker i vår egen bil och så bar det av hem till vår egen koja. Oj vad glad jag blev när jag kom hem. Nu ska jag vila ut lite och fundera på allt som jag snappat upp under dessa två dagar. Hoppas att matte har lärt sig många bra saker så hon kan styra mig till stordåd. Den som lever får se..........

FULL RULLE

....är det alltid i detta huset.

När matte inte jobbar, och det gör hon inte sååååå förfärligt mycket, då händer det alltid nånting här. Vi har alltid någon aktivitet på gång.
Vissa av vännerna har uttryckt en åsikt om att det kanske blir lite föööör mycket aktiviteter och träning för lilla mig och detta grundar sig på en mindre succéartad föreställning som jag gav på Malmö BK i fredags kväll. Tja va fasen gör dom så stor affär av det för? Jag var inte pigg på att uppträda och det luktade spännande på planen plus att det låg en massa godis utstrött (läs kaninbajs). Det är väl inte hela världen?
Det tycker förstås matte, som förutom att hon betalt 225 spänn för detta gärna vill visa världen att jag är kanonduktig och kan alla momenten. När jag vill, kan jag då tillägga. Och det ville jag INTE i fredags. Basta! Har en griffon bestämt nåt så har han!

Efteråt skojade matte (fattade ju inte jag just då) och "skänkte bort" mig till Lasse som genast nappade. Det följde ju t.o.m. med cirka 3 kg Orijen och det är minsann inte billigt. Men kolla så olycklig jag blev....

Som tur var förstod jag strax att det var bara skoj så sen kunde jag kela igen med Lasse i lugn och ro.

Dagen efter steg vi upp tidigt för att köra till Burlöv och kolla rallylydnadstävlingen som - hör och häpna - jag faktiskt inte var anmäld till! Kom inte och säg att jag aldrig vilar :)
Men våra goa kompisar skulle tävla så naturligtvis måste vi dit och heja. Våran klubb - Trelleborgs BK - hade en hel drös med ekipage där så det var jättekul, fast svårt att koncentrera sig och hålla koll på alla som skulle hejas på. Allra viktigast var förstås att inte missa min son Chivaz och hans matte Johanna. Dom är såååå duktiga och kommer att bli superbra när Chivaz mognat lite. Han är ung än och inte så tävlingserfaren så han har ju mycket att göra med att kolla omgivningarna, men det försvinner så småningom såklart. De gjorde en jättebra runda och Johanna jobbade på bra, så när han inte blev föööör distraherad av omgivningen gick han väldigt bra och med fin kontakt. Titta så fin han är - väldigt lik mig...tycker ni inte?

Det är min kompis Isa´s matte Ingrid som tagit dessa två foton - tack Ingrid <3

Ja nu har jag inte tid att skriva mer för nu måste jag packa min väska. Vi ska iväg, tillsammans med vårt lydnadsträningsgäng, upp till duktiga Jenny Wibäck. Matte säger att vi hyrt en mysig stuga och vi ska bo där i 3 nätter. Hela måndagen och tisdagen ska vi vara hos Jenny och träna och det ser vi fram emot. Kan undras om hon har nåt bra tips till mig så jag blir lika bra på tävling som jag är på träning????? Håll tummarna för det mina vänner. Rapport kommer!

Campingliv

Min colliekompis Bailey o hans matte Bettan har en husvagn som jag och Isa (och våra mattar såklart) skulle få låna när vi skulle dra iväg på tvådagarsagility i Råådalen. Isas matte Ingrid hämtade den och i fredags eftermiddag körde vi dit med vårt pick och pack och lastade den. Här är Isa och jag klara för avfärd.

Ingrid körde för hon har drag på sin bil (har inte vi) och är dessutom van att dra hästsläp, så jag kände mig alldeles trygg. Isa och jag åkte bak i bilen såklart och jädrar så mycket packning våra mattar stuvade in.
Det bar iväg och vi kom fram och hittade en bra plats på campingen men mattarna fick ett litet problem. Vi saknade en EU-kontakt till elstolpen för självklart ville vi ha lite belysning och inte minst värme i husvagnen. Det blåste fruktansvärt mycket så man blev nästan sjösjuk i husvagnen emellanåt och lite kyligt var det allt. Min matte blev jättesnopen när den lånade kontakten visade sig vara en honkontakt i stället för en hankontakt som var nödvändig. Nåja, jag fick (till min stora förtjusning) agera värmedyna till matte på natten, d.v.s. jag fick sova i hennes säng. Jag äääääälskar att krypa under täcket.

Vi har ju bildat ett griffonlag som heter Fyra Apor och vi var anmälda till denna tävling, förutom att vi skulle vara med i både Agility 1 och Hopp 2 m.a.o. 3 lopp per dag. Det värsta var att både lördag och söndag startade med lagets banvandring strax efter klockan 7!!!!!!! Något som varken jag eller matte uppskattar. Men det löstes på ett bra sätt. Isa skulle inte springa sina lopp förrän vid middagstid och därefter, så matte och jag sov till sista sekunden och sen gick vi till tävlingsplatsen som vi hade på behagligt promenadavstånd. Där fick jag min frukost medan matte gick banvandringen och efter vårt lopp så gick vi hem och väckte Isa o Ingrid och sen hade vi en härlig brakfrukost tillsammans i lugn och ro.

Vår lagdebut blev inte lysande om man så säger, på lördagen diskade alla 4 lagmedlemmarna sig men på söndagen spottade vi upp oss lite och 2 lyckades komma i mål och 2 diskade sig (matte o jag bl.a.). Fast vi tyckte det var en okej start för vårt lag för det var ganska svåra banor - och så blev ju laget bättre o bättre - eller hur? :)

På lördagen lyckades jag knipa en 6:e-plats av dryga 60-talet ekipage och en pinne i Agility klass 1. Vår första i Sverige i Agilityklassen! Dessutom sprang vi faktisk en knepig Hoppklass 2 med 0 hinderfel men knappa 2 sekunders tidsfel. Det var matte lycklig över och det blev mycket godisbelöning - hurra!!

Då hade klockan blivit nästan 7 på kvällen så ni förstår att det var en lång och tröttsam dag för oss alla. Vi gick hem och grillade tillsammans med campinggrannarna Katarina och Torbjörn, ja vi och vi förresten, Isa och jag fick vara i vår husvagn när det blev dags för mat för då gick våra mattar in till grannarna och åt., Men Isa och jag tyckte det var OK för vi var ganska utmattade efter den ansträngande och långa arbetsdagen så vi tyckte det var ganska skönt att få vara ensamma i lugn och ro en liten stund.

Samma morgonprocedur upprepades på söndagen och efter brakfrukost så packade mattarna ihop det mesta och stuvade in i bilen för att vi skulle vara körklara efter söndagens tävlingar. Sen gick vi till tävlingsplatsen igen.

Tro det eller ej men söndagen blev lika lyckosam vad beträffar agilityloppet, vi fick ta mig tusan en pinne till och en 7:e-plats av.....jag jag är inte riktigt säker på hur många ekipage det var, tror att det var några färre än på lördagen. Jahaaaaa, då har man två då...... Gissa om min matte var glad och stolt!

Däremot när det blev dags för söndagens hoppklass 2 då var mattes (och min också faktiskt) energi slut. Vi var tomma i batteriet, ja åtminstone matte, så hon orkade inte styra mig ordentligt så vi diskade oss på hinder nr 8 men det brydde vi oss inte om för vi var sååååå nöjda och glada redan. Vi tog närmaste vägen ut och jag fick mumsa i mig min belöning. Jag älskar att tömma en snusdosa på godis, idag var det bitar av pannkaka och lite bitar av kycklinghjärta. Det säger man ju inte nej tack till :)

Så var då äntligen de två tävlingsdagarna till ända och vi gick tillbaks till campingplatsen. Mattarna fikade och sen kopplade dom på vårt lilla lånade hus på bilen och sen styrde vi kosan hemåt.

Vilken mysig och rolig helg vi har haft. Jag gillar Isa skarpt och vi har det så mysigt tillsammans och det var jättetrevligt att vara sambo med henne över en helg. Men jag är också väldigt hemkär och blir glad när jag kommer hem igen. Nä mina vänner nu kallar nannekudden på mig.......gäääääsp.......oh vad jag är trött. Ska sova fem kvart i timmen känns det som.

Ha det så bra vänner tills vi hörs igen!

Malmö Int. 2012

Från allra första början hade matte planerat att vi skulle tävla i lydnadsklass 3 i Malmö, men hon tyckte inte att hon hade varit så flitig som behövdes och därmed ansågs inte jag vara tävlingsmässig i den klassen. Hmmm.... jag kan ju faktiskt fleeeera av dom momenten hur bra som helst.....
Sen var då nästan tanke att skippa evenemanget helt och hållet och vänta tills jag ansågs "färdig" för trean. Men - så väcktes en annan tanke hos matte, nämligen den att man kunde ju faktiskt anmäla till lydnadsklass 2 bara för att checka av om vår nya träningsfilosofi hade gjort någon nytta. Jag har nämligen haft en tendens att tycka att det blir skittråkigt på tävling eftersom det aldrig kommer några belöningar och har därför blivit långsammare och mer ointresserad ju längre in i programmet vi har kommit. Så matte har testat med att ha extern belöning, mycket åtråvärda godbitar, i ryggsäcken som hon placerat precis utanför träningsplanen. Dit har jag då fått springa och hämta lönen s.a.s. efter utfört arbete. Och det har lagts till moment efter moment så till slut har jag gått ett helt lydnadsprogram ibland innan jag får springa dit. Och gissa om jag tycker det är kul. Toppen helt enkelt. Det har taggat mig så in i vassen så ibland går jag på tre ben i ff av ren upphetsning.
Ivrigt påhejad av våra träningskompisar så togs då beslutet att ställa upp i tvåan för att kolla om det funkade på tävling också.

Men lydnaden gick inte av stapeln förrän på söndagen, men däremot skulle min finfine son Chivaz visas upp på lördagen. Då for matte iväg till Malmö och sa att jag skulle ligga hemma och vila mig i form.
Chivaz visades upp av stormatte Anneli eftersom lillmatte Johanna, som annars visar honom, var iväg på konfirmationsläger. Det gick hur bra som helst och Chivaz var jätteduktig som vanligt, både på golv och bord. Han fick "very good" med en strålande kritik, ja matte sa att det var den bästa, mest korrekta och rättvisa kritik han någonsin fått. Bara två negativa saker; lite stora öron (vem har inte det? Både jag och matte faktiskt. Och jag har blivit champion i alla fall) och lite trång i fronten. Allt annat var bara lovord. Matte säger att han behöver ett år till på sig att utvecklas och att han säkert kommer att vara skitsnygg då.

Innan matte körde därifrån så inhandlades det ett stort, rökt ben till mig som skulle vara belöningen i ryggsäcken. Plus att hon försökte reka lite om var vi skulle hålla till på söndagen. Det var inte det lättaste skulle det visa sig. Ingen hade en aning. På hemsidan hade det stått att eliten skulle hålla till i stora finalringen (nr 1) plus att vissa moment skulle göras i en ring intill och sen skulle vi ettor och tvåor få vara i en annan ring "bakom" dessa. Det skulle vara skyltat stod det. Det litade matte på och körde hem för att softa med mig under eftermiddagen och kvällen.
Hon hade fått akut halsont natten mellan fredag och lördag och vaknat av detta och inte kunnat somna igen. Det öronbedövande larmet på mässan under lördagen plus nattvaket gjorde att hon hade en brinnande huvudvärk och var helt slut, så hon tog en Ibumetin och så gick vi och la oss halv nio på kvällen. Och sov hela natten.

Så var det då söndag morgon. Vi var spända och förväntansfulla för det var nämligen så att inte mindre än 31 elitekipage var anmälda, det var landslagsuttagning. Yippee, vi skulle få se våra idoler och förebilder, sååå kul. Jag tänkte att jag skulle kika ordentligt och se om jag kunde lära mig ett och annat knep av dom stora pojkarna och flickorna. Eliten skulle samlas redan kl 7 och vi kl 8.30 men matte och jag var på plats redan 7.30 och irrade omkring och letade. Jaha se där, där var ju ring 1, fortfarande den gröna konstgräsmattan på sedan lördagens agility och ordentligt omgärdad med "suggorna. Och intill en stor ring med gråa mattor i och delvis inhägnad med stolpar och plastband och "suggor". Men vi då - var ska vi vara? Och var fanns skyltarna? Ingenstans nä. Men titta där bakom - där var mattor tejpade på golvet i en fyrkant, tre olika färger, grått, blått och rött. Och faktiskt stod det en ruta, ett hopphinder och låg tre apportbockar på golvet. Ring nr 29. Ingen skylt om vad som skulle försiggå där. Och absolut ingen avspärrning. Och inget bord och stolar till ts. Ringen som Gud glömde kändes det som. Skulle vi vara här? Jaaa, var skulle vi annars vara? Ingen funktionär inom synhåll. Jaha, vi gissar att detta är vår ring och slår oss ner.
Matte tänkte strategiskt och bedömde att vi satte oss och ryggsäcken strax bakom punkten där jag skulle sändas till rutan. Det fanns visserligen en gul punkt som var närmare än 10 meter från rutans mitt men det gula strecket var ju alldeles för långt ifrån så det kunde ju inte vara där jag skulle utgå ifrån . Och ärligt talat, de tävlingar vi varit på är det långt vanligare med kortare avstånd till rutan än för långa. Sagt och gjort, vi slog oss ner. Sen kom min kompis, rottisen Ella, det var bara hon och jag som var anmälda till tvåan. Och så dök våra träningskompisar upp. Oj va glad jag blev. Dom sa att deras hundar låg plats precis utanför men jag undar om det var sant. Tror dom sa så för att peppa mig faktiskt. Och det funkade.

Under tiden vi väntar, och väntar, och väntar så börjar elitekipagen att ockupera "vår" ring och träna som sjutton där inne. Men....sa matte....det kan väl inte var OK. Hon vet ju att det står i reglementet att man inte får beträda ring med hund när den är iordningställd för dagens tävling. Men - det måste väl dessa storfräsare ha koll på, eller.... Matte velade, hon var ju inte helt hundra på att det var vår ring eftersom det inte stod nåt, jaaaa vågar man då säga nåt? Men retade sig gjorde hon ju. Särskilt när en kille låter sin bc ligga och gnida och rulla sig mitt i rutan vid minst 4 olika tillfällen. Amen va.... Och som om inte detta var nog så passerar en domare rakt över ringen och en del utställare med vagnar o hundar och titta där...nämeeeen....en spaniel korsar nedre hörnet vid rutan och - ve o fasa.. - kissar!!!!! Matten griper hinken med sågspån och slänger ut lite på fläcken. Såja, klart! Herre gud - ska vi verkligen tävla här?

Då dyker tävlingssekreteraren upp. Och jodå, det är här vi ska tävla. Efter mattes berättelse om bravaderna i denna ring börjar hon köra ut elitekipagen ett efter ett. Kommentarer från dom: "jamen här var ju så många andra inne" och "oj förlåt, jag trodde det var en träningsring". Jahaaaa, brukar det finnas såna? Ja kanske på deras nivå men jag och matte har aldrig sett nån sån i alla fall. Men egentligen var det kanske förståeligt att dom trodde så med tanke på "lapptäcket" med 3 olika färger på och ingen avspärrning och inget bord. Såg lite ut som skröfset som blev över.

När klockan blir tio över nio har funktionärer anlänt, bord o stol kommit dit plus dator. Och så får vi då veta helt utan förvarning (vi skulle ha samlats 8.30) "jaha då tar vi in klass 2-hundarna för platsliggning". Ojoj, jag låg och sov i godan ro i min bur. Matte släppte ut mig och försökte göra en liten, liten snabbuppvärmning inför platsen.

Ella och jag tågar in i "ringen" med våra mattar och får lägga oss ner längst ut på ena kortsidan med ryggen mot gången bakom. Där passerar utställare med hundar i långa koppel, vagnar och hela konkarongen. NÄRA ska ni veta! Men Ella och jag är ju duktiga så vi ligger fint och lugnt. Våra mattar har ju gått iväg till andra kortsidan. Efter en stund händer det: 2 meter framför matte (mellan henne och mig då fast vi har ju 25-30 meter mellan oss) kliver en tant med en svart labrador in i VÅR ring. Där börjar hon försöka ställa upp den, ganska högljutt för den är motsträvig. Matte kan ju inte säga till henne för vi är ju mitt i ett moment. Och INGEN funktionär ser nånting och reagerar. En i publiken går dit och kör ut henne! Jag såg nog på mattes min vad hon tänkte. Men Ella och jag är klippor. Vårt valspråk är "lagd hund ligger" :)

Så ska jag då gå in som nummer ett men matte säger att hon vill ha några minuter för att vi ska värma upp. Då går vi till ryggan och jag får tömma snusdosan på kasslertärningar som belöning för det fina platsliggandet. Då får jag också en föraning om den stundande belöningen - det RÖKTA BENET. Wow!! Nu så här i efterhand säger matte att sååå skulle vi inte ha gjort. Fast det var mest placeringen av basen som blev fel men i kombination......

Vi kör en snabb kort uppvärmning och går in i ringen. Det var såååå härligt för min matte var inte ett enda dugg nervös utan hon betedde sig exakt som hon gör på träning. Men mitt i det fria följet passerar vi precis förbi basen och då kan jag inte styra mig riktigt utan då tappar jag i position och får dragning ditåt. Matte sa vi var kassa på ff och domaren var jättesnäll som gav oss 7, det var vi inte värda.

Sen gick det hyfsat ända fram tills det blev dags för rutan. Tror ni inte att jag ska skickas från det där strecket i alla fall? Jooodå. Men det är ju mer än 10 meter. Jaja matte tjafsar inte mer om det för jag kan faktiskt springa in i rutan på 25 meter. Men det är jäääääkligt svårt när det finns rökta ben på vägen, det kan jag intyga. Vi har ryggan alldeles i jämnhöjd med oss. Matte tar mig fram till punkten och säger på vägen "vaaar e rutan". Jag tittar på ryggan, det ser hon, men sen tittar jag på rutan, hon skickar mig - och ajajajaj jag springer till ryggan. Matte tog det på sig, dålig strategi sa hon, missbedömning från hennes sida. Jag kallas in och övertygas att gå i rutan. Jadå. Men första gången räknas så en stor fet nolla blev det ju här. Annars hade vi faktiskt haft ett förstapris.

MEN: syftet med att ställa upp här var ju att kolla om jag höll hela programmet igenom. JAAAAA det gjorde jag. Det sa matte och det sa träningskompisarna. Jag hade skitkul hela tiden så matte var jättenöjd för nu fick vi kvitto. Och så blev vi en erfarenhet rikare. Sens moral: kolla noga var du sätter basen :)

Sen fick jag springa till ryggan och sätta tänderna i detta ljuvliga ben. När matte och hennes kompisar sen kollade eliten och treorna, då njööööt jag i fulla drag av benet.

Matte tog inte ett enda foto eller filmsnutt härifrån tyvärr, men jag ska be henne lägga upp en liten film som bevisar att jag faktiskt KAN springa till rutan, så det så.

Och vet ni vad? Jag börjar nog tycka att det är riktigt kul med tävling :)

Ha dé - vi ses o hörs mina vänner!

Film från Vallensbaek

Vill bara tillägga att matte var otroligt nöjd med att jag gick korrekt och hyfsat snabbt i slalomen i alla fyra loppen. Det har varit lite struligt med den innan men just i Vallensbaek satt den som en smäck. Heja mig :)